Har ni hört att vi flyttat från storstan till en småstad – jo, säkert många gånger … 🙂

När jag kommer ut ur sovrummet på morgonen så drabbas – ja, fullkomligt drabbas jag – av den underbara utsikten, som ser helt olika ut varje morgon beroendet på vädret. Idag sken solen.

Alla tråkiga drömmar och tankar försvinner, en ny dag ligger framför mig. Den börjar med en stor, ja flera stora muggar te och Strengnäs Tidning. Läser in allt som hänt dagen före, krossade bilrutor, stulen tvätt och nu har grillstölderna kommit igång. Dagens namn, dagens bild från en läsare och dagens teckning av ett barn (gillar jag jättemycket och vill inte missa). Kan dagen börja bättre …

Vi bestämde att åka och titta på backsipporna på Selaön, de blommar nu. Det blåste för mycket för att tänka på att ta med eget kaffe, vi gjorde det förra året och satt och försökte få lä – då blåste det lika mycket. Det fick bli lunch på Gripens Gästgiveri, Stallarholmen i stället. Där satt vi och frossade i hemlagad mat – jättegod – och fräscha sallader. Efter serverades kaffe med pepparkakor och god sockerkaka. Gissa om vi kommer tillbaka.

Backsipporna fanns där i massor, men det var nog lite för kallt och blåsigt, för det var inte många som fläkte upp sig, trots solen, de flesta kurade mot marken. Men där är så vackert och vi tog en promenad, sedan blev det ringlande grusväg tillbaka, man åker genom åkrarna och även genom gårdarna – ibland undrar man om man kört fel – men, bara så underbart vackert som det är här i Sörmland.

Eftermiddagen spenderade vi i vår pensionärskuvös – där det var på gränsen till för varmt – men som en god svensk står man ut med det – det är ju vår …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

 

Jag har varit ute på vift … har äntligen tagit tag i och gjort något jag är intresserad av och som gör mig glad. Det har varit lite av den varan det senaste året. Så glad att jag nu börjar ändra på det.

Har varit på en föreläsning som SWEA ordnat. De hade bjudit in Tove Lifvendahl. Det är en tjej jag beundrar, och jag kan tala om att min beundran för henne steg ytterligare efter denna intressanta föreläsning. Vilken kvinna, vilken humor, kunskap och förmåga att svara klokt på oväntade frågor. Hon är dessutom en naturbegåvning på scen. Bl.a. satt där en kvinna på första bänk som hostade, eftersom tiden led hostade hon mer och mer. Vi vet ju alla hur pinsamt det är – hur man efter en stund börjar skruva på sig och undra, varför går hon inte ut i badrummet och hostar klart … Tove avbröt sitt anförande, tog sin tablettask och frågade helt enkelt – ”vill du ha en tablett, inget mer än godis, men kan kanske lindra lite …?”

En av arrangörerna kom in i salen efter att föredraget börjat och satte sig diskret i den lilla trappa som ledde ner till salen. Tove avbröt sitt anförande, tog en ledig stol som stod på scenen, hoppade ner och erbjöd stolen.

Hennes anförande rörde bl.a. den totala tystnad som uppstår när någon levt och arbetat utanför Sverige och återvänder hem. På ett humoristiskt sätt fick hon oss att skratta åt den situation vi alla – som bott utomlands – hamnat i flera gånger, ingen vill höra vad vi varit med om, våra erfarenheter och ingen ställer några frågor. Och som hon uttryckte det: ”hur vi dödar samtalet vid ett middagsbord om vi tar upp någon erfarenhet eller berättelse vi har från ”det andra landet” … Ja, hon fick oss alla att skratta och le igenkännande.

Hon talade drygt en timme, men jag hade gärna lyssnat flera timmar på henne. Köpte hennes bok, som hon signerade, och försökte få en bra bild på henne – men där var för många tanter som ville samma sak. Men vilka trevliga timmar.

Eftersom man håller på att bygga dubbelspår på vår järnväg till Sthlm, var det naturligtvis denna vecka man stängt av spåren. Det gick inga tåg – men jag har en snäll kusin som jag kunde sova över hos. Efter föredraget åkte jag hem till henne, hon bjöd på kokt sparris, hackat hårdkokt ägg, knaperstekt bacon, skirat smör och räkor med en dillsås … Vin förståss. Kan man ha det bättre? Vi hade det så trevligt och märkte inte att klockan hann bli kvart över två, på morgonen …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

 

Idag blev det en kortare promenad i vår vackra omgivning, mellan aprilskurarna. Mina fötter är fortfarande inte ok, men som tur är bor vi så bra till att vi bara behöver gå runt kvarteret för att uppleva vacker natur.

Det är verkligen aprilväder. Dimma, regn, sol, regn, sol osv. Ljuset skiftar hela tiden och jag blir nästan stressad för jag måste ju hålla koll – det är så fantastiskt vackert att se dessa skiftningar, vet inte hur många hundra bilder jag tagit från balkongen …

Fåglarna var knäpp tysta idag också, liksom de var i fredags. Vi såg några björktrastar och en bofink, om det var hona eller hane kunde vi inte avgöra i det grå dagsljuset som just då rådde.

Det är en ljuvlig tid och svensk natur är så exotisk. När jag var liten tyckte jag bilder med palmer och vita stränder var exotiskt, men inget går upp mot när kala kvistar har knoppar i olika storlekar som försöker spränga fram och rätt vad det är så är allt grönt.

Just nu är det tämligen färglöst, men då kompenserar vårblommorna. Vitt, gult och blått i olika nyanser. Älskar vitsippor och blåsippor. Förr kom alltid blåsipporna först och vitsipporna efter ett tag – nu blommar de samtidigt. Idag var gullvivorna uppe, men de har inte slagit ut än …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om så, så har jag flera stycken här – bara att välja …

Har idag förberett för en , vad jag kallar ”spindelmiddag”. Namnet kommer av att jag hänger upp ett spindelnät ovanför matbordet och det förses med spindlar, liksom att de krälar över hela bordet.

I år blir det spindelnät, men klent med spindlar. När jag åkte ut igår för att införskaffa spindlar (de gamla befinner sig i  Kapstaden), var butikerna redo för julen … Lite konstigt tycker jag att man inte kan köpa Halloween grejor i den vecka som avslutas med just det, Halloween. Av alla de butiker jag besökte hade två samlat överblivet material på en liten hylla, och jag har nu fått tag i några fåniga, överdimensionerade fladdermöss.

Våra gäster har inte tidigare varit med på en sådan middag och vet inte att det brukar krylla av små spindlar på bordet och några hänger i taket i spindelnätet över huvudet … Det blir som det blir i år, men spindelnätet kommer att vara på plats.

Jag har jobbat med maten hela dagen idag och avslutade det hela med att sabba den helstekta entrecoten. Den inköptes i somras till en middag som inte blev av och har förvarats i frysen och nu tinats i kylskåp över natten.

Konstaterade att jag inte hade stektermometer – den är förpassad till Kapstaden – men ICA hade en modern med usel beskrivning till. Kanske inte så usel, men jag hade behövt en tydligare beskrivning. I vilket fall klurade jag ut hur den fungerade och var så lättad att jag glömde att sänka temperaturen i ugnen. Sätter den alltid på högre innan för all värme som strömmar ut när man öppnar ugnsluckan.

Efter en halvtimme var steken klar, stektiden var beräknad till minst en timme. Den hade krympt till halva storleken och när jag stack i den med provnål sprutade det ut blod …

---

 

Det var länge sedan jag skrev något här. Har saknat det varje dag – men det är så mycket som ska stämma och det är alldeles för mycket som inte stämt de sista månaderna. Det gäller inte bara skrivandet – det gäller allt.

Har bl.a. haft någon åkomma som gjort att jag knappt kunna gå eller använda mina händer. Det första jag gjorde varje morgon var att linda handlederna och sedan fotlederna och sedan blev jag i stort sett sittande hela dagarna i en stol med fötterna i högläge. Att inte knappt kunna gå och inte använda händerna – är en ganska skrämmande upplevelse. Att inte kunna klara sig själv med sådant som varit helt självklart innan.

Hela situationen var så deprimerande att jag inte klarade av att läsa en bok ens, började läsa men kunde inte koncentrera mig och när jag läst sidorna om och om igen bestämde jag mig för att låta bli. Det blev korsord istället. Av någon anledning fungerade det bättre – kanske för att jag var tvungen att använda egen hjärnkapacitet istället för att läsa andras tankar.

Sommaren har bestått av olika läkarbesök och kortisoninjektioner, det har hjälpt för en kort tid – men nästa spruta är nog inte långt borta som det känns i skrivande stund.

Min kloka dotter har sagt att jag ska skriva ner positiva saker varje dag och nu har jag skrivit av mig det där tråkiga och lagt det på någon hylla som jag inte når.

Positivt i sommar har varit att augusti var fantastisk och allt det som stått stilla innan fullkomligt exploderade. Vi stängde stugan ovanligt tidigt i år – och en del av de flödigt blommande sommar växterna grävdes upp och sattes ner i plastpåsar – där de fortfarande står och gläder oss med sommarprakt på balkongen. Grannarna har ersatt sina sommarblommor med vacker ljung. Men den får vänta för min del. Jag har sommar på min balkong. Visserligen är det nollgradigt nu – kanske lite ovanligt tidigt – men jag har inglasat och det gör inget.