Jag har lite svårt att orientera mig varje morgon när jag vaknar. Det är så tyst här i lägenheten och så mysigt i min nya säng. Även om bäddmadrassen alltid försöker att ta sig friheter och vandra ut över kanten. Märks inte när jag sover, men när jag ska bädda. Men ack så skönt jag sover. Jag drömmer också mycket, tyvärr är jag alltid på resa och har alltid glömt något – men jag har börjat träffa trevliga personer medan jag vimsar omkring för att få till det – i drömmen alltså.

Jo, jag har trevliga personer omkring mig i vardagen också – tack o lov, men de är aldrig med i drömmarna, undrar varför. Alltid nytt folk och jag strular på med fel kläder, skor, glömmer saker eller vad som nu kan bli fel. Någon som vet hur man ska tyda det?

I morse var det en kompakt grå vägg utanför balkongen när jag vaknade. Ganska märkligt att titta ut och man ser absolut ingenting – bara ljust grått. Lika märkligt när man börjar ana konturer i det grå och plötsligt är allt borta – och! Solen tittar fram – efter många grå dagar …

Vi har varit till den stora staden – där vi bodde för några år sedan. Medan vi letade efter parkeringsplats i våra gamla hemtrakter konstaterade vi att vi inte längtar tillbaka. Vi fick en plats i närheten av vår gamla bostad. Känns lite hemtamt att stå där, vi vet precis med bussar osv.

Det regnade och var väldigt mycket höst när vi tog oss till Scala Teatern. Maken hade beställt biljetter till ”Man måste ju få lira” med Jerry Williams. Foajén var fylld med rullatorer och en och annan rullstol. Vi tillhörde definitivt medelåldern 😉

Vi klämde ner oss i de trånga bänkarna – har inget minne av att det var så trångt förra gången vi var där. Det var som att sitta på flyget. Fanns inte en chans att någon kunde passera om vi inte reste oss – och knappt då.

Jerry gjorde en helt fantastisk föreställning. Jag hade satt telefonen på vibration och trodde att den ringde hela tiden – det var handväskan som vibrerade. Vilka musiker, vilken härlig upplevelse, bara att rekommendera.

Efteråt promenerade vi mot Odenplan, vi var bjudna på middag till Kalle o Eira. De har en lite Edward som är dryga året. Han går nu och är ett riktigt charmtroll – totalt orädd. Vi hade köpt byggklossar och han var i sitt esse, och kom underfund om att det lät väldigt bra om man kastade på golvet till skillnad mot att kasta på mattan.

Det blev en försenad middag, Edward var precis som alla barn – han visste att mamma och pappa ville göra annat och vägrade sova  …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Idag blev det en tur till skogen – vi letade svamp … Det var nog 24 grader varmt, sol och torrt i marken. Underbart ljuvligt i en fantastisk skog. Svårt att se marken för solen flödade ner mellan grenarna. Vi hittade några torkade gul trumpetsvamp och en trattis. Några Karl Johan, blodriskor – som inte var maskstungna och taggsvamp. Alltid en säker svamp – den verkar tåla det mesta – även torka. Plockade några kremlor, men orkade inte rensa dem – de fick gå i matkomposten.

Nu har vi i alla fall hittat en fin, lättgådd skog ca 1 mil bort. Vi har ju båda problem med fotleder och maken dessutom ett knä. Får vi bara lite regn så ska vi nog kunna plocka svamp där – om vi är först. Vi såg spår av andra …

I vilket fall blev det en härlig stund där i skogen. Vi hörde ett djur som sprang, såg det inte – hörde bara knaket av grenar som brast. Vi både såg och hörde ormvråken ovanför oss. Den såg inte oss- tror vi – eller så var det oss den såg när den cirklade ovanför trädtopparna. Naturligtvis såg vi – de numera obligatoriska spåren efter vildsvinen som bökat. Inte fullt så mycket om det faktiskt kan vara – som nyplöjda åkrar.

I vår lokala tidningen idag var de så glada att en varghona – som tyvärr dött – men, hon har lämnat sex valpar efter sig och man har nu konstaterat via dna att alla överlevt. Kan man hoppas på att de ger sig på vildsvinen i stället för tamboskapen – eller vem vet, snart kanske svampplockare står på menyn …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---