Fästingarna …

Vi kom tillbaka till lägenheten igår. Jag upptäckte två fästingar på mig själv – på armarna. Fick dem antagligen när jag brottades med björnbären. Plockade tre på maken. I morse plockade jag ytterligare en på mig och en på maken. Nu ikväll hittade jag ännu fler på maken – trots att jag sökte av  i morse. 5 stycken!

Undrar hur många vi har på vår tomt på ön. Maken iakttog ett sovande rådjur som låg i vår trappa upp till tomten för några dagar sedan. Han trodde att det var dött, men så var inte fallet. Det sprang sin väg när han klappade i händerna. Jag ser spåren i rabatterna, hade några Kärleksört som jag gick och väntade på. Hade barrikaderat dem bakom stålställningar, men precis när de slog ut så försvann de innan vi vaknade den morgonen. Det stod bara skaft kvar. Jag kunde i alla fall plocka bort de fula stålställningarna som stått där i veckor.

Rådjuren lever som husdjur på vår tomt – undrar hur många fästingar de släpper på en dag. Känns inte roligt – vi går aldrig barfota längre. Nu finns det inget mer att äta – kanske de kan hålla sig i skogen ett tag och äta av alla godsaker som växer där. Altanen måste vi sätta för ingången till för att slippa dem i blomlådorna.

Dagen har varit ganska avslagen. Vi gjorde ett tappert försök att städa efter sommarens snabba besök här. Det var rejält dammigt – fattar inte varifrån det kommer. Ingen har ju bott här mer än någon dag i taget. Städningen lyckades inte – dammsugarpåsen skrek – fullt. Jag hade köpt nya tidigare i somras – fel sort förstås. Dyra var de också (ca 30 kr styck) och något kvitto har jag inte kvar.

Det är ju ändå söndag så vi sköt upp det hela till i morgon, då vi får åka och köpa nya dyra påsar – förhoppningsvis rätt sort. Maken tog en promenad och jag satte mig på balkongen med min bok. Nu ska jag lägga mig i min nya, sköna, ställbara säng och börja på en ny bok – trots att en Miss Marple ligger och väntar i DVD-spelaren …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Idag skulle min mamma ha fyllt 90 år.

För tio år sedan hade vi en härlig, trevlig fest tillsammans med familjen och släkten. Vi har alltid haft trevligt i min familj och trivts med varandra och släkten. Det var som det var meningen att det skulle bli en fantastiskt vacker dag – trots utlovat regn. Partytält var förberedda och resta under mycket besvär och gapskratt. De kom på plats, men behövde inte användas.

Det är tio år sedan och mycket har hänt sedan dess. Ca två veckor efter födelsedagen fick mamma en massiv hjärtinfarkt. Jag hade precis rest hem till Ghana, vi talades vid i telefon och jag frågade: ”Vad har du nu ställt till med?” En jargong vi lagt oss till med då det varit en del problem med hennes hälsa de senaste åren. Jag var beredd att åka hem – men mamma var mycket lugn och svarade på min fråga att de tog så god hand om henne att jag kunde gott stanna där jag var. I två dagar talades vi vid och jag var resklar. Men hon var färdig med livet – hon hade haft en ”avskedsturné” – besökt gamla vänner som fortfarande var i livet – dagarna innan infarkten.

Jag vill här minnas min mamma – som blev min vän de sista åren. Vi reste så mycket tillsammans och jag lärde känna kvinnan bakom ”mamma”. Konstigt hur man egentligen tänker om mammor – de blir på något sätt ”neutraliserade”, de ska vara mammor. Min mamma visade sig vara en trevlig, nyfiken, humoristisk kvinna som vann respekt hos de vi träffade och hon hade lätt att få nya kontakter.

Vi reste bland annat från Maputo via Johannesburg till Kapstaden. Först buss, som landade i ett väldigt tufft område i J-burg. Personalen sade att de ville inte att mamma skulle vara ute på gatan, de ville att hon skulle sitta inne på kontoret – vi andra fick stå kvar ute på gatan bland ”buset” … 🙂 Jag såg till att hon fick ta med sig vårt bagage.

På tågstationen i J-burg var man tvungen att ha järngrepp om bagaget och ögon i både nacke och sidled – mamma klarade det galant utan att bli nervös. Snarare jag som undrade vad jag gett mig in på.

På tåget blev hon bästa kompis med ynglingarna i restaurangvagnen. Det var inte helt okomplicerat att resa tåg i 26 timmar – men, mamma beklagade sig inte. Vi hade en bra resa och hon njöt av äventyret och klarade alla problem med den äran.

Varje år vid denna tid var vi ute i Hälsingeskogarna och harvade lingon, även de sista åren när hon knappt kunde gå. Då letade vi efter ställen där hon kunde ta kryckorna och gå in skogen så hon kunde dra sin plockare. Vi letade svamp och jag lärde henne några svampar som var goda och lättplockade utan att hon skulle behöva ge sig ut i skogen.

Vi brukade ha tur med vädret under denna vecka och kunde sitta ute och rensa det vi plockat. Sedan stängde vi stugan för vintern och – underligt nog blev det ofta höst samma dag vi lämnade.

Tillbaka i lägenheten var det underbart att höra hennes belåtna suck när hon kröp ner i badkaret. Efteråt åt vi hämtpizza och drack rödvin och hon njöt av att vara tillbaka i lägenheten med alla bekvämligheter. Då var hon nöjd efter att ha varit i sin älskade stuga hela sommaren.

Ja, kära mamma – jag har så fina minnen med dig – det var helt underbart att sitta i köket i stugan och lyssna till dina berättelser om ditt liv. Du kunde verkligen berätta, det var inte tråkigt en enda minut. Borde haft bandspelare, men. Tack o lov har jag varit flitig med kameran …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man har lovat regn och vi bestämde oss för att åka till Strängnäs. Dags att se till lägenheten och vattna de blommor som står kvar där. Dessutom såg vi fram emot att sitta på vår inglasade balkong och titta på regnet.

Innan vi gav oss av från ön var det väldigt varmt och koltrastarna, som älskar våra körsbär, hoppade runt på gräsmattan och åt de bär som ramlat ner. Konstigt nog finns det fortfarande massor av bär kvar i trädet – de brukar bara räcka en vecka och jag brukar ha fullt sjå att mota bort fåglarna för att hinna smaka själv. Inte i år – har aldrig haft så mycket bär i trädet – och som fortfarande hänger där.

När trastarna var mätta lade de sig i gräset och bredde ut vingarna – ser ganska märklig ut. De ligger alldeles stilla och man tror nästan att de har avlidit.

Nu blev det inget regn i Strängnäs, även om det såg lovande ut ett tag och det kom också några droppar – men mer blev det inte. Vi satt en stund på balkongen i alla fall.

Precis som i Årsta så har vi fantastiska molnformationer i sydväst.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Så har ännu en dag gått. Vi har fnulat på i vår lilla lägenhet. Det blir en del pausar – är mycket som ska flyttas hela tiden för att få plats att röra sig. Det blir lite mer färdigt för varje timme, men visst – det är en bit kvar.

Garderoberna är nu på plats, vi fixade de 2 mm som ställde till det. De är säkrade i väggen och allt är inlagt igen. Tydligen har jag rensat mer än jag trott – för det blev inte fullt – eller så har jag glömt i något hörn. Där är ju några saker som står framme som ska avyttras på något sätt, säljas eller skänkas som sista alternativ. Men det får bli när vi flyttar hem i höst.

Har fixat till hjälpligt i sovrummet, men, visst är det saker som ska bli annorlunda. Vi har vår spegel, som vi tycker mycket om, men ska den vara kvar … Vi ska också ha en bakgrund till sängen, har så många vackra afrikanska tyger och tänker göra en gavel av något av dem. Nu testar vi med ett av dem. Bara uppnålat, men vi kan känna oss för om det ska vara afrikanskt eller om vi ska bli svenska. Men, det är riktigt mysigt att sitta där i sängarna nu. Ikväll bar vi in lilla TV:n och maken tittade på fotboll där inne. När vi köpt en större TV kanske vi kommer att slåss om vem som ska få sitta där … 🙂

Det har varit mulet, men varmt, idag och vi har väntat på regnet – men det dröjde. Så, till slut fick vi äntligen se vattnet rinna ner på balkongglaset. Det blev en rejäl skur och åskan mullrade i bakgrunden – men väldigt långt bort. Det spelar ingen roll här i lägenheten, vi påverkas inte på samma sätt som i stugan. Där gäller det att hänga med och dra ur kontakter antenner. Det gör vi varje gång vi lämnar och inte vet när vi kommer tillbaka.  Vi har redan slitit ut ett antennfäste till tv-sladden.

I morgon åker vi ut till ön – vare sig det regnar eller inte …

Ps. Har nu hittat den försvunna bilden – den låg under 50-talet. Hur? Jo, en tillfällighet …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

 

Idag kom vi äntligen igång … Har gruvat mig länge för att flytta om garderober och byråar i sovrummet. Började tömma för två dagar sedan, men har tvekat inför den oreda som automatiskt uppkommer. Idag fullföljde vi. Mycket stånk och kånk – men nu har de bytt plats. Det gick bra. Vi har lärt oss hur man borrar och pluggar i gipsväggar … Det gick inte så bra förra gången – de hålen blev synliga nu när vi flyttade garderoberna – storpipig ost – det får bli spackel och ny färg. Ny färg ska det i vilket fall bli, men inte denna gång vi är här.

Har alltid älskat att möblera om, vart har den lusten tagit vägen … Säg inte att det är åldern eller bekvämligheten. Hellre då att jag tycker det är så bra som det är … 😉

Imorgon ska förhoppningsvis allt vara på plats i hyllor och lådor. Egentligen hade vi planerat att åka tillbaka till ön idag – men, man har lovat hit och dit om regn. Det har lyst med sin frånvaro – även om det blev väldigt mörkt i eftermiddag och jag fick tända lamporna. Men det blev bara några droppar. Sedan kom solen igen. I skrivande stund har det kommit några droppar – vi får se vad det blir.

Det var lite tunt med program på TV:n i kväll när vi var färdiga med vår möblering. Fotbollen slutade precis och det hade kanske varit en bra match – men maken var upptagen vid spisen och jag vid garderoben. Det fick bli en ”rulle”. Jag har en liten skatt i mitt skåp. Det stod en sak på etiketten, men jag hade tydligen haft fel på ögonen för där var något helt annat. En revy med Hasse o Tage. Efter den var det ett minnesprogram om Tage efter hans död. Ett mycket bra program – men långt – fast det förstod vi först när det var slut. Jag trodde inte att det var så sent, kanske mest för att maken var vaken hela tiden. Han är annars en vettig person som kommer i säng i normal tid på kvällarna – till skillnad mot undertecknad. Just nu är tidningsbudet här och stökar i trappuppgången.

Nu ska även jag avsluta och lägga mig i min nya säng. Den är inte lika skön – ”inknöad” – som våra gamla Dux, men tror att det är en vanesak – hoppas jag. Det var i vilket fall mysigt igår när jag tog en bok för att läsa innan jag släckte – toppen att inte glida ner som jag alltid gjorde förr …