Efter frukost gick jag och väninnan på en promenad. Vi försåg oss med varsin liten plasthink om vi skulle hitta hallon. Det gjorde vi och hade nog en dryg halv deciliter med oss hem. Syftet var att plocka pors som maken ska få göra snaps av. Dvs han ska smaksätta brännvin med porsen.

Jag fick en liten flaska hemkryddat brännvin med pors på min födelsedag och det var riktigt gott – nu ska vi göra själva och hoppas att det blir samma goda resultat. Vi hade stövlar på oss och det var tur för väninnan sparkade till en huggorm i huvudet – hon såg den inte själv – det var jag som var bakom som såg ormens reaktion. Det hjälps inte att man har stövelskaft på en halv meter – det är läskigt att stå öga mot öga. Ormens ögon var nu riktade mot mig. Det gick antagligen inte många sekunder, men spelar ingen roll – det är jobbigt. Jag stampade och den kröp sakta tillbaka in i snåren, jag stampade igen för att den skulle få upp farten. Jag höll andan och stampade förbi …

På kvällen blev det grillning, jättegod rökt fläsksida, men det blev ”eldsvåda” på grillen. Grillmästaren redde upp det och vi fick en väldigt god middag, även om vissa små bitar fick skäras bort. Sådant hör grillning till och är skillnaden mot att laga och äta mat ute eller inne.

Som dessert blev det en marängtårta med grädde och hallon …

___________________________________________________________________________

Idag blev det en kort sightseeing, vi åkte förbi mina gamla hem. Det första huset vi bodde i när vi flyttade till Alnö 1956. Det låg för sig själv på den tiden, bara ”öppna landskap”, dvs ängar. Nu var det lummiga dungar, hästhagar och huset hade fått grannar alldeles inpå. Något som fascinerar mig. Mitt ute på landet klumpar husen ihop sig så tätt att man kan se vad grannen äter – när det finns hur mycket obebyggd mark som helst runt om, så var det här.

Ängarna, som jag var tvungen att gå över efter skolan, var igenvuxna. På vintern när snön låg och månen lyste såg jag älgarna som stod i skogskanten och jag kröp på vägen nedanför plogkanten för att de inte skulle se mig. Det gjorde de säkert inte heller, men kanske hörde de …

Efter en båtresa i lugn takt för att slippa vattenstänk, kom vi till Lillkalven utanför Alnö hos ännu en barndomsvän. En fin liten ö och en fantastisk plats där vi så gott vi kunde tog oss i land bland alla stenar. Det är inte som på Lagnö, där vattnet för det mesta är lugnt, endast lite svall efter båtar. Här rullar det på ett annat sätt. Båten och motorn undgick stenarna, vi kom iland torrskodda, liksom packningen.

Ett glatt återseende, vi är ett gäng som hållit ihop sedan skoltiden och det blev massor med prat. Ett åskoväder bidrog till underhållningen. Vi noterade blixtarna och räknade. Det var inte så nära, men det var fantastiskt vackert. Det blir kanske vackrare när man vet att det inte är så nära.

Vi satt på en inglasad veranda och avnjöt surströmming. Något som vi alla uppskattar. Det slutade med att vi mer eller mindre befanns oss i paltkoma …

————————————————————————————-

Jag har varit på resa i mina barndomstrakter. Vi började första dagen, resdagen, med att äta matjessill hos kusinen i Enånger. Vädret var underbart, liksom hans vackra trädgård. Det hela avslutades med kaffe och hembakt sockerkaka. Många år sedan jag åt sockerkaka – det var riktigt gott.

Vi fortsatte mot Sundsvall och barndomsvännen. En underbar kväll och vi satt ute i kvällssolen och tog en välkomstdrink och pratade.

Det blev grillning och mera prat – inpå småtimmarna. Vi kunde sitta kvar ute på kvällen det var fortfarande behaglig temperatur. Pojkarna gick och lade sig i normal tid men väninnan och jag satt kvar och pratade och pratade. Hur mycket finns det att prata om – massor …