Jag förflyttar mig hela tiden … hinner inte landa … Vi hade en knapp vecka i Hälsingland maken och jag. En underbar vecka med regn, sol, regn och sommarvärme. Framför allt den dag vi packade ihop och körde tillbaka till Sthlm, då var det sommar.
Detta har jag skrivit om tidigare, men jag måste skriva om att på vägen tillbaka till Sthlm, passerade vi kusinen med sambo (jag har många kusiner) och vi blev bjudna på kaffe och det godaste bakverk som finns att uppbringa i vår bekanskapskrets – kanske i hela Hälsingland. Förutom småkakor så fick vi mandelmusslor med grädde och hemkokt jordbuggsylt. ICA, Konsum och Vivo, släng er i väggen – det är inte jordgubbssylt ni säljer …
Kära kusiner Tack för oss!
Dellen var som en spegel, så vacker, och vi skulle lämna ... Nedanför balkongen i Årsta var det "högsommar" ...
Här har varit full fart sedan vi kom. Vädret har varit sol , regn och sol igen. Idag har jag krattat gammalt gräs iförd trosor – hade inga shorts – och ett linne. När jag skulle börja tittade jag på termometern innan och konstaterade 18,5 grader bakom huset och där ligger ändå en liten snödriva kvar. Inte mycket men ändock. Det var fullt tillräckligt med denna minimala klädsel. Efteråt blev det full tvätt av hela kroppen utomhus, utan att frysa. Vilken dag!!
Vi var bjudna till kusinen och hans hustru för att äta surströmming – årets första. Oscars från förra året – den absolut bästa – och den var fantastiskt god. Den serverades med mandelpotatis och tunnbröd. Mmmm …
Vi kunde dessutom sitta utomhus på deras veranda nere vid sjön. Jag som normalt fryser satt i min tröja och kusinen debuterade att gå barfota. Dellen visade sig från sin absolut vackraste sida – den är alltid vacker – men det var vindstilla och vi blev sittande hela kvällen.
När vi drog oss tillbaka vid tio-tiden var det fortfarande ljust, solen hade precis försvunnit ner bakom bergen. Inget behov av ficklampa.
Vilka härliga dagar vi har haft, temperaturen har verkligen varit på vår sida, vi har inte frusit alls. Nu får vi se hur det blir i morgon – det är fortfarande mycket varmt ute och alldeles molnfritt. Morkullan flyger över lite då och då. Igår såg jag slagugglan?, en jätte uggla som kom flygande över tomten …
Bara början ...Det ska va' Oscars ...Snart är det dags ...........
Jag har skrivit tidigare om jag inte alltid vet i vilken säng jag vaknar. Det kan ju låta lite suspekt, men jag kan försäkra att maken ligger vi min sida. Fast, när jag vaknar har han redan varit uppe ett bra tag. Imorse var det dags igen – att vakna och inte veta vart. Det kan komma en dag då det resulterar i skador, jag kliver nämligen upp på olika sidor av sängen i olika boningar.
Ikväll (natt) när jag kryper ner bredvid maken, som redan sover, blir det i en ny säng i ett nytt rum. Visserligen har jag sovit där förut, men det är ett år sedan. Som tur är så har jag innerplats – mot väggen alltså. Så inget särskilt kan hända.
Vi befinner oss nu i Hälsingland. Vi kom hit i eftermiddags, några timmar senare än vi tänkt, men vi strulade till det och fick göra en del avvikelser på vägen som konsumerade timmar. Nu kom vi fram i tid för att kunna vädra madrasser, sängkläder och sätta korsdrag i huset. Det var 11 grader inne, ute bara 7 grader i skuggan, men det berodde nog på den stora snödriva som fortfarande dröjde sig kvar på norrsidan – där termometern mätte. På framsidan var det ljuvligt i solen. Ut med trädgårdsmöbeln som draperades med madrasser, kuddar och täcken. Själva hann vi parkera oss några minuter på ”bron” med varsin – obligatorisk – whisky, efter resan. Så härligt, så skönt, varmt och gott. Mycket varmare än i huset.
Det är alltid massor som skall fixas, och vi gjorde en hel del innan vi tog kväll och bänkade oss framför brasan och njöt av den sköna värmen, en fisksoppa som kokades på vedspisen och tittade på en ny norsk deckare.
I skrivande stund är luften varm i stugan, men vet av erfarenhet att kylan dröjer sig kvar i väggar och tak och ute har temperaturen nu sjunkit till 0 grader. Men jag tror att det kommer att vara ok, även om temperaturen sjunker inomhus.
Våren har inte alls kommit lika långt här, när vi lämnade Stockholm i morse så fullkomligt exploderade allt i solen. Men vi har passerat stånd av blåsippor – så vackert!! Vitsipporna blommar också och faktiskt har en av björkarna på tomten minimala musöron, men det mesta har inte tillstymmelse till att slå ut. Jag vet av erfarenhet att det brukar explodera här uppe och att i slutet på maj så är de ikapp – vi får se hur långt det hinner med medan vi är här.
Vi njuter av tystnaden – nåja, nu hör man hur det tjuter i öronen …
Grattis! systerson och väninna som fyllt år.
Vitsipporna är det enda vårtecknet - än ...Maken i städtagen ...Bilden skulle varit inne igår - den är från ön. Är det ett tecken på att snart är det sommar ...?
Berget är helt översållat av små spindelnät med dagg, som lyser i morgonsolen ...
Efter några timmar sömn (inga problem att somna), så var det det dags att stiga upp. Värdinnan var redan upp och hade varit i skogen och plockat lite blåbär till frukosrfilen. Vi intog vår frukost ute på verandan i morgonsolen.
Sedan tog vi bilen och åkte till Grisslehamn, där vi kunde få förmiddagsfika på hamnhotellet. Även den intogs utomhus. Vi fortsatte färden ut till några andra öar, vet inte om Singö var den sista utposten innan vi styrde kosan hemåt igen.
I skogen, strax innan vi var tillbaka, stannade vi och letade efter trattisar och vi fick nog i hop ca 1½ liter.
Det blev en god lunch och sedan var det dags att ge sig av tillbaka till stan.
Tack så mycket! för en trevlig helg med härligt sällskap, god mat och en givande utflykt. Och tack för svampen …
Närbild på spindelnäten ...En förmiddagsfika i solen ....En liten vy över hamnen och hotellet ...Nät i vila ...Gruppbild ...
… efter säkert tio år med massor av hinder, så har det nu äntligen blivit av …
Vi skall åka upp i Roslagen och bo hos goda vänner, det är så länge sedan vi bestämde detta – första gången – så jag kommer inte ens ihåg vad ön heter.
Vet nu att den heter Väddö och vi gav oss av efter lunch i våra vänners bil. Det är vackert där uppe och jag njöt av att sitta i baksätet och bara kunna titta som jag ville och njuta. Jag tycker verkligen om landskapet där som är en blandning av skärgård och småland. Alla vackra gamla hus inbäddade i grönska.
Vi kom fram och fick kaffe med en liten whiskypinne i solen på altanen och sedan blev det en promenad till havet, som låg några minuters promenad bort. Eftersom det var på utsidan av Väddö, så är det ingen skärgård utanför utan havet rakt ut. Vattnet var mörkblått, som det brukar vara denna tid på året och som ger en känsla av att det är kallt. Stranden var dramatiskt vacker med de mest fantastiska bergarter i olika färger och en rullstensås som rann ner i havet.
Vi vandrade tillbaka genom skogen och väninnan och jag lyckades hitta en del trumpetsvamp och några gula kantareller som ett underbart gott kompliment till de goda rullader som vi blev bjudna på. Kvällen var mycket trevlig och det blev mycket tidigt för väninnan och mig. Klockan fyra var det någon som sa, men jag tror det var vid tre tiden …
Här rinner rullstensåsen ner i havet ...
En glad värdinna ...En liten gruppbild måste det vara ...Skörden från promenaden hem ...
