Utsikten från bryggan …

Maken skulle ge sej av i morse kl 7 för att möta min kusin. De skulle ge sej av på vackra Dellen i något slags fiske evenemang… Spön hade de, men jag fick för mej att de skulle åka sakta och att dragen skulle släpa efter …

I vilket fall så var de borta hela dagen, de fick inte en enda fisk på detta fiske sätt – men kusinen hade lagt nät och i det hade det fastnat en stor – nu pratar vi stor – gädda och några abborrar. Kusinen har lovat att vi skall få några filéer …

Eftersom maken var på sjön, så fick jag klara mej själv – vilket jag gjorde så gärna. Jag satt o njöt av morgonteet, löste Melodikrysset på nätet och hade kontakt med mina systrar – så vi tror att vi har löst det – igen. Lyssna gärna nästa lördag om vi har vunnit 🙂

Sedan fortsatte jag att njuta – maken ringde och talade om att de bärgat en liten brygga som låg och flöt på sjön. Dellen var som en spegel, så gick jag ner till stranden. Och där låg den en bit bort. Jag staplade fram, det är stenigt, och lyckades få den ”flott” och vadade med den till vår lilla vik där jag gjorde fast den. Sedan satt jag och njöt av en spegelblank Dellen i en timme innan vinden kom. Vilken underbar tid … Man måste uppleva för att förstå …

Maken och kusinen landade, och efter en trevlig stund på deras tomt så promenerade vi upp till oss. Solen var så varm att vi bestämde oss för att grilla och vi kunde njuta av middag på verandan …
Vilken underbar dag …

Nybärgad …

Gubbarna har kommit tillbaka, välbehållna…

Maken tar sin roll som grillmäster på allvar – och, det blev faktiskt väldigt gott !!

Vår ambition i morse var att komma i väg tidigt, men … Vet inte om vi börjar bli gamla och gaggiga, ostrukturerade, eller vad … Förstår inte, men det tar så mycket längre tid att hitta de prylar o kläder som skall med i packningen. Vi startade resan i sol, slapp köer och efter en timme o ca 40 minuter var vi i Gävle – då hade vi varit stenhårda med hastighetsbegränsningarna. Vilken välsignelse med nya E4:an efter Uppsala till Dalälven. Trots att vi kom iväg senare än vi tänkt.

Det tog lite tid att handla mat på ICA i Delsbo, det var verkligen träffpunkten för lokalbefokningen – de hade så trevligt och stod i grupper och pratade med varandra. Men att försöka passera med kundvagn … Dessutom har jag en känsla av att man numera byggt upp butikerna efter ett mönster som gör det helt omöjligt att slinka in och handla vad man vill ha – det tar minst en timme innan man tagit sej igenom… och då har man strukit en massa måsten från listan – för man orkar helt enkelt inte leta efter dem …

När vi kom till stugan så sken solen och vi slängde ut madrasser, kuddar o täcken. Det var 22 grader ute och 13 inne. Men helt ljuvligt…

Mössen hade visserligen varit inne, men inte i den omfattning som vi trott. Så nu är golven dammsugna, våttorkade och vi har det varmt i skönt. I morgon blir det ”finlir” – dvs mattorna kommer på och lite annat ….

Kusinen med fru, kom upp och vi hade några mysiga timmar ute på farstubron – värmen var fortfarande härlig. Vi får se hur det blir i natt, men tror inte att det blir så kallt.

Maken skall upp tidigt i mogonbitti – han blev medbjuden på något slags traditionellt fiske i morgon – utterbräda, eller nåt ditåt … Skall bli spännande och se om de får något.

Och som vanligt – här är så vackert – och tyst …

Och systersonen fyller 20 år idag – GRATTIS!! Johan …

Så underbart, man bara bär från bagageluckan till huset – inte via bryggan, båten, bryggan och berget – så mycket enklare …

Vi sov mycket länge denna morgon, kanske fanns där lite sömn som skulle tas igen… Efter frukost så gav vi oss iväg. Bilen lastades med svamp och kräfthinkar, det blev varsin hink med ca 40 kräftor. Efter någon mil fick vi telefonsamtal om att väninnans regnjacka med plånbok hängde kvar. Det blev till att vända. Vi åkte en annan väg och passerade de vackraste svamp? skogar, vi blev helt enkelt tvugna att finna ut. Så det blev ett stopp på en dryg timme medan vi dammsög skogen efter svamp. Väninnan hittade ett tiotal trattkantareller, jag kammade noll… inte en svamp!! Jo, en röd, den fick stå kvar.

Där fanns däremot hur mycket blåbär som helst. Ris som var som buskar, man kunde plocka dem i midjehöjd nästan, bären var de största jag sett någonsin, som små gröna druvor. De hade tyvärr tappat det mesta av smaken, men gick fortfarande att äta. Är det någon som vill ha adressen till nästa år så hör av er.

Nu gjorde det inte så mycket att jag inte hittat svamp, vi var så sena att det kändes bra att inte ha en massa att ta reda på. Maken skulle nu bjudas på vad hustrun samlat in, svamp och kräftor, och allt var redan rensat och kokt. Vi satt (för andra kvällen i rad för min del, rena frosseriet …), och sörplade i oss dessa fantastiskt goda djur, det är något visst med svenska kräftor och ännu mer då man varit med om fångsten och kokningen.

(Nu har jag uppdaterat de senaste dagarna.)

Där fanns drygt halvmeterhöga blåbärsris …

… och en röd svamp …

Efter att vi suttit uppe till halv tre på natten och bara pratat och pratat, så vaknade vi vid nio-tiden för att ge oss ut på äventyr. När frukosten var avklarad gav vi oss iväg. Vi skulle få följa med ut och vittja kräftburar… kul – det har jag aldrig gjort. Vädret var underbart, solen sken och det blåste lite, regnet hade gett sej av, vilken tur.

Det var jättespännande när vi drog upp burarna, som verkligen kryllade av kräftor !! – utom två, som var totalt tomma, bara betet som låg kvar. Vi fyllde två hinkar med dessa kräftor. Sedan klev vi iland på en ö, där vi damer gav oss i väg in i skogen för att leta efter svamp. Våra fiskevärdar, värdinnans dotter och hennes man, stannade kvar och ”rensade” kräftor. De måste vara i en viss längdför att få fångas, de andra åker tillbaka i sjön. Så vi var sysselsatta på två håll. Skogen kryllade inte precis av svamp, men vi fick i hop lite gula kantareller, trattkantareller, svart trumpetsvamp, taggsvamp och en sort till som sedan hamnade i papperskorgen pga av en osäkerhetskänsla. Man chansar aldrig när det gäller svamp…

Lite glada i hågen återvände vi till ungdomarna, som hade grillen varm och vi grillade korv, åt mackor och drack kaffe. Sedan bar det av tillbaka över sjön och vidare hem för att rensa svamp och koka kräftor, det blev ca 5 kg när de var sorterade, ja kräftorna – svampen blev inte så mycket. Så, middagen bestod av svampkrustader och kräftor, ni kan tro att det var gott. Mera prat och klockan hann bli halv två innan vi bröt upp …

Vi gör oss redo för fiskafänge …

Första buren upp …

En extra hårklämma, kanske …?

Stövlarna på, skogen väntar. En del av kräftorna skall få friheten åter …

Men dessa två fyller kraven på storlek …

Än så länge är vi mycket hoppfulla …

….

Titta inte så där …

Inte så illa trots allt …

En vännina och jag skulle på svampplockar turne till en tredje väninna som driver ett gästgiveri i Lerbäck. Jag tog tunnelbanan till Rinkeby, skulle möta väninnan där för vidare färd mot Askersund/Lerbäck. Jag hann bli lite skärrad innan jag kom dit, tåget skulle komma om 7 minuter, men kom efter 1 minut. När jag ringer till väninnan för att tala om att jag sitter på tåget, så ropar man ut: ”Nästa T-centralen” … Det var ju där jag klev på …!!? Efter några förvirrade minuter så visar det sej att jag sitter på rätt tåg. Men jag var tvungen att kolla lite nu och då att så verkligen var fallet.  När jag klev av tunnelbanan var det som att hamna i en helt annan värld… Afrika – Mellanöstern …? …

Väninnan mötte upp och vi gav oss iväg mot Lerbäck, en liten ort inte långt från Askersund. Vi tog det lungt, det var ganska intensiv trafik och det började dessutom att spöregna. Jag pratar nu om regn som står som spön i backen. Vindrutetorkarna jobbade för fullt, de hann inte riktigt med i alla fall, Väninnan hade dessutom fullt upp med att parera ”hjulspåren” i vägbanan för att undvika vattenplaning och att hålla koll på alla dessa bilförare som inte omfattades av dessa problem och som glatt blåste förbi. Vi kom i alla fall fram ordentligt och under stora paraplyer tog vi oss in i Lerbäcks Gästgifveri.

Värdinnan dukade upp med diverse delikatesser och vi blev sittande till kl halv tre på natten. Då hade vi också fått redan på att det fanns ett hus”spöke” vid namn Kaleb. Så det var med stor vaksamhet som vi ”ramlade” i säng. Men efter några minuter kunde inte Kaleb eller något  annat hindra oss från att somna. Vi sov utan avbrott till kl 9.

Värdinnan förbereder middagen …

Jag vaknade väldigt tidigt i morse och hörde då att det spöregnade. Precis vad man lovat, men som jag trodde/hoppades inte skulle stämma för, de – vädergubbarna, har ju haft ganske fel de sista veckorna.Vid ett-tiden på natten när jag var ute så var det stjärnklart, så vackert …

Jag vände mej om på andra sidan och tänkte att det skulle vara skönt att stanna ytterligare en dag och bara sitta inne, ta det lugnt och elda … Försökte plantera min idé hos maken och kusinen, maken tvekade lite men kusinen var redan inställd på att åka hem. Efter en stund var jag också inställd på att åka hem.
Vi satte igång med att fixa de sista förberedelserna. Eftersom vi sett sork inomhus igår, så hade vi ställt ut fat med gift och när vi ätit vår frukost så hade våra fyrbenta ”inneboende” satt i sej ett helt fat … Skall man vara glad eller ledsen …  Alla sängkläder är nu inpackade i plastpåsar, madrasserna står på högkant och fat med gift är placerade på lämpliga ställen …

Kusinens hustru, som jag friserade igår, kom förbi. Hon hade då tvättat och blåst håret och jag blev lite imponerad av mej själv som frisör. Glömde totalt bort kameran, annars så hade jag kunnat förmedla hur hon blivit ”några år yngre” …

På vägen hem passerade vi först kyrkogården där vi planterade ljung, vi borde kanske haft akvarieväxter, så blött som det var. Sedan bar det av till Enånger och kusin (jag har många kusiner…) med sambo. Där drack vi kaffe och de godaste, hembakade kakor … Jag var tvungen att ta om, de var bara så goda … Kusinen grävde upp sparrispotatis ur sitt land, plockade tomater och gurka ur sitt växthus för att vi skulle få smaka. Jag var så absorberad av allt, de har så fantastiskt vackra blommor, även om en del var stukade av sista veckans regn – så, !!  jag glömde totalt bort min kamera – igen … Jag har inte en enda bild !!! Jo, jag har fotograferat tomaterna, gurkan, sparrispotatisen och den ”annorlunda” tomaten – men då ligger de hemma på bänken…  Tack så mycket!!

Ja, nu är vi hemma i stan – inte helt fel med rinnande vatten – dessutom varmt, och vattentoa …

Vart skall vi göra av allt …?

Plastinpackat …

Detta är en bild från Norrbo kyrkogård, med den gamla klockstapeln (som har en egen (spök-) historia). I bakgrunden är det Södra Dellen som ”glittrar” – även om kameran inte iddes att återge detta …

Två sorters tomater (de gröna är faktiskt tomater) och sparrispotatis – skall avsmakas imorgon …