Befinner mig med maken på hotell i Örebro, en vacker men iskall stad. Nordvindarna har slagit till – tyvärr. Hade sett fram emot att vandra runt i staden och njuta av ån som flyter genom stadskärnan förbi den fantastiska slottsbyggnaden och alla de vackra byggnaderna. Allt finns där, men man kan inte njuta när nordan sliter i kläderna …

Hotellrummet är helt ok, nyrenoverat och fräscht – men designern har nog inte tänkt bo här själv. En del enkla saker fattas. Badrummet är väldigt läckert, men ingenstans att förvara necessären – vi har dessutom varsin .

Det finns en – mycket charmig fåtölj i läder + en fotpall i samma läder, men vi är två …

Jag hade beställt in bubbel med tillbehör, jättefint och ett fantastiskt gott bubbel (tog bort etiketten, skall köpas fler gånger), men bordet är så litet att vi knappt fick plats med glasen.

Ett miniskrivbord, med en läckert designad stol i läder, men finns knappt plats för en laptop. En mini-TV på väggen som man måste ligga i sängen för att titta på. Vilket går bra för mig med mina nya glasögon, men maken …

Sängarna verkar mycket sköna, har ju suttit och testat en stund 🙂

Några bilder blir det inte ikväll – Google, har tagit fullständig kontroll över mina bilder jag tar med telefonen, vilka laddas upp automatiskt (vet inte hur jag kan stoppa det – då jag vill bestämma själv vilka som ska laddas upp). Ikväll passade det tydligen inte och Google har inte laddat upp dem. Lika bra det, men jag åkte ifrån sladden …

Synd, vi åkte till en liten fågelsjö – Tysslingen – och där hamnade vi i en ekskog med massor med vitsippor. Såå vackert! Vi stod där och huttrade en stund – fikat fick vi ta i bilen. Vi såg både sångsvanar och tranor mm. Och en örn på nära håll – det är något visst …

Vi packar upp kartong efter kartong … Bokhyllorna är på plats, men sovrummet är fortfarande kaos. Idag kan vi sitta i soffan inomhus och se utsikten över vattnet, matbordet, som var ok för några dagar sedan, är nästan användbart och köket ganska ok. Där har vi lite problem med hur vi ska stuva in. Min första bedömning var att köket här var så mycket större än det i Årsta – men så är det inte alls – det är bara bredare. Köket – vad gäller förvaring – är flera hyllmeter kortare mot i Årsta. Samma gäller kökslådorna – färre. Det gör att jag måste rensa i hushållsprylarna – vilket jag redan gjort – men måste rensa mer …

Från vilken kartong ska jag rensa …? Måste packa upp allt och när allt är synligt välja bort. Behöver jag sockerkaksformar? Kommer jag att baka sockerkaka igen och om jag vill göra det ska jag då åka till stan och köpa mig en form eller färdig sockerkaka.  Lergrytan har jag inga problem att göra mig av med – men å andra sidan är det ju så nyttigt och bra att laga mat i lergryta. Ärligt, den fick komma med eftersom jag trodde att det fanns plats … Har inte lagat mat i den sedan 80-talet.

Den stora proppen är sovrummet – kan inte packa upp våra kläder – de garderober vi ska ha kvar är blockerade. Ska försöka hitta en lösning i morgon. Vädret har varit på vår sida, det är fortfarande varmt och jag sitter i skrivande stund på vår balkong iklädd kangas och  linne.

Vi har fortfarande några hörnor med lådor – som jag inte har en aning om vad de innehåller. Det är de lådor som packades för några månader sedan. I morgon ska jag ägna mig åt att måla arbetshyllan och att packa upp i sovrummet – om det låter sig göras …

Vi hade tänkt åka på Bondens marknad i Mariefred idag, men insåg att tiden nog borde användas till annat och det var nog klokt …

Har tagit bilder – känns det igen … Men jag måste sova. Får göra ett galleri när detta är klart …

Vår andra dag här i vårt nya boende. Luftmadrassen är helt ok, men lite luft hade antagligen läckt ut och jag blev liggande på samma sida hela natten. Det gjorde nu inget – sov så gott bakom flyttlådorna …

Idag fortsatte målandet av sovrummet och det är nu klart, ett helt annat rum i antikvit färg, som gör det ljusare och ”större”. När andan ändå är uppe så fortsatte jag med den läckra svart-vit-randiga hallen. Den vägg där vi ska ha våra förvaringshyllor, symaskin osv. – det såg mycket grilligt ut när vi ställt upp hyllorna mot de vit/randiga tapeterna. Den hörnan är nu vit och om vi ska behålla vår hylla så ska den nog också bli vit. Men det behöver vi inte bestämma idag.

Vardagsrummet ska också genomgå färgbyte – men vet inte om jag hinner med före flytten. Vi måste hem och röja vinden – ett intressant projekt som antagligen kommer att bjuda en del glad och mindre glada överraskningar. Någon som har behov av en akvariemöbel. Dvs. stort akvarium med tillhörande underskåp. Fås gratis mot avhämtning …

Kvällshimlen gjorde inte bort sig ikväll heller – en riktig höjdare – så vad gäller solnedgångar och skymningar har jag hamnat på rätt ställe …

Nu ska jag försöka få in några bilder – inte helt lätt då det är flyttlåder som gäller som bord/skrivbord och allt man behöver för att avlasta – om jag hittar adaptern till minneskortet …

Har varit trött (fysiskt utmattad) de senaste månaderna. Att flytta tar kraft ifrån en. Först: hitta en lägenhet, springa på visningar, vara med i budgivningar … Har vid några tillfällen vaknat med datorn i knät mitt i natten med halvskriven sida, som jag tänkt publicera här … Har tagit några bilder på den stora förändringen i vårt liv, detta sker mestadels med telefonen numera, sedan den lilla kameran stals. Det lilla minneskortet till telefonen kräver en ”adapter” och den vet jag nästan aldrig var den är – i alla fall inte mitt i natten när jag somnat med datorn i knät. Därför ingen text, inga bilder.

Nu sitter jag i Strängnäs, har precis sett filmen om Sugar man. Många bilder ”förde mig tillbaka, väckte min längtan efter Sydafrika”. Inte minst publikens gensvar – något som vi älskar när vi är på konserter – vilket vi är väldigt ofta. Den härliga sydafrikanska spontanismen och vänligheten.

Det är kanske upplevelsen av att befinna sig i den sfären som gör att jag numera otrivs i Stockholm … Nu har vi ena benet i Strängnäs och jag är glatt överraskad över de vänliga och engagerade människor som vi hittills kommit i kontakt med. Kanske är det så att det är i Stockholm som förändringen har skett, men att i resten av landet är vi fortfarande vänliga och engagerade människor …

Vår betänksamhet över att flytta till mindre har under detta dygn försvunnit. Vi ska bara ”pressa” in oss här. Det vi föll för – utsikten – har överträffat våra förväntningar. Tala om skiftningar i ljuset. Om jag har tagit hundratals bilder av solnedgången på Ymsen så blir det nog en spottloska i havet av de kommande bilderna av den vy vi nu har utanför vår fantastiska, inglasade balkong. Den måste vara något alldeles i särklass – det är minst 20 spindlar som vill dela den med oss …

Jag har inget emot spindlar – tvärtom, de gör ett gott arbete i det de är satta att göra. Dottern håller nog inte med … 😉 Men, nu är jag beredd att ta till något drastisk – spray? – för att få ha balkongen för oss. Sjasade undan några igår när vi kom, de har nu åstadkommit de mest fantastiska fångstnät, igen – är verkligen imponerad – men vill inte vara såå intim … Ska avvakta tills vi flyttat hit.

Vi har bott här inatt. Vi startade från Årsta med lång lista på vad som skulle packas och inköpslista, vad som skulle inköpas på vägen. Vi glömde två viktiga saker från Årsta – ”plupparna” till den hylla som skulle sättas ihop inför flytten på torsdag. Inte första gången, vi glömde dem förra gången också när vi skulle sätta ihop hyllan i källarlokalen. En pall som skulle användas i samband med målningen av sovrummet. Men trots det är nu sovrummet målat en första gång. I morgon blir sista strykningen.

Vi har bestämt oss för att anlita den lokala flyttbyrån. Maken tog in offert från ytterligare en flyttfirma. De hade uppgifter om timmar hit och dit och en massa tillägg. Bl.a. skulle vi betala 50 kr för varje gång de passerade tullarna. Undrar hur man tänker när man offererar i 20 tusen kronors klassen och det blir tillägg på 150 till 200 kronor för biltullar. Vi vet hur vi reagerade – nej tack!

Det blev den lokala flyttfirman som fick budet. Han kom och tittade, gick hem och skickade offert. Vi accepterade, han kom med flyttkartonger och sade att när han nu ändå var på plats så kunde ha ta med en del saker. Sagt och gjort, cyklarna är på plats, den största krukväxten, ett skåp och den hel hyllvägg med Ivar hyllor. Han fick en uppsättning nycklar och när vi kom igår var allt på plats. Han är inte den förste positiva personen i Strängnäs vi träffat dessa veckor. Hoppas att det fortsätter så.

I vilket fall har solnedgångarna i Årsta fått en allvarlig konkurrent – ja, kanske till o med blivit överträffat. Så kära alla förbered er på skymningsbilder från Strängnäs …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommaren är nu inne på andra halvan. Som alltid ska allt få plats på tre månader i Sverige. Vi faller in i denna takt när vi kommer hem och vi har hunnit med massor – tycker vi …

Barnbarnen har varit här på besök, alldeles för kort tid, några intensiva dagar, nu är de tillbaka i CA. Tiden är för kort, som vanligt, och de hinner inte med allt de vill och inte vi det vi vill. Själva fladdrar vi på vårt sätt, men i skrivande stund befinner vi oss på ön. Just nu är det den fasta punkten, även om vi inte hinner vara här så mycket som vi vill.

Här växer det som i en tropisk värld. Den ovanligt sena våren exploderade och har nu förvandlats till en grön, prunkande djungel. Tallarna har årsskott som är ca 2-3 dm, allt annat växer med en kraft som om vi skulle ha använt superduper (barnbarnens uttryck) gödning. Får se om och hur vi ska hinna hålla undan.

På ett sätt är det underbart att det växer som det gör, men allt kan inte få breda ut sig som det vill. Det finns massor med böcker som talar om hur och när man ska beskära, jag har några av dem och konstaterar att inget stämmer just nu – det får växa. Det är fantastiskt att ha en bergstomt i söderläge som visar tendenser till djungellandskap, även om gräsmattan har vissa gula fläckar …

Idag har det varit en underbar slappardag i hammocken. Gick på en kurs i mitt tidigare liv som gick ut på hur man skulle ransonera tiden – dvs. sig själv för att inte gå in i väggen. Även om det uttrycket inte var uppfunnet då. Råkade slå upp en sida i studiematerialet, i den rensning som vi just nu befinner oss i, som visar en gungbräda och texten som säger att det är viktigt att balansera arbete och stress med motsvarande vila … Ack så klokt, självklart egentligen – men hur många av oss gör egentligen det, vilar menar jag. Det har vi inte tid med.

Den tiden har maken och jag tagit oss idag. Vi har suttit i hammocken sedan förmiddagskaffet och bara tittat på alla som glider eller stressar fram på vattnet. De flesta håller inte hastigheten på 8 knop. Vattenmopparna kommer upp långt över 40 knop … Mitt i allt detta svall så glider det ibland en gammaldags segelbåt med en hjälpmotor fastsatt i relingen och puttrar sig fram i ca 3-4 knop. Ack så härligt de ser ut att ha det när de gungar på svallvågorna från de andra. Vi blev sittande tills det blev dags för eftermiddagssvinet innan middagen. Den håller maken på med nu (!) och jag sitter här och skriver. Alldeles för länge sedan sist …

Därför vet inte många att vi har köpt lägenhet i Strängnäs – jo…! Vi har tröttnat på Stockholm (sedan några år) och har tittat lite på måfå efter annat boende. Men sonen med familj bodde här och det var inte helhjärtat. Nu har de flyttat till Rättvik och vi har slagit till. Vi ska flytta från stan i augusti. Lägenheten vi köpt är visserligen mindre än vi tänkt – men hur ofta kommer det ett tillfälle att köpa en lägenhet 30 meter från Mälaren i Sydvästläge med stor inglasad balkong? Vi slog till. Men, allt vi har samlat på oss genom åren, nu det är dags att göra den där städningen som vi påbörjat lite halvhjärtat då och då under de gångna åren. Nu har vi rensat i några veckor och sista veckan intensivt. Därför behöver vi vila, vilket vi gör i dag.

Vi har blivit småstadsmänniskor, vår stadsdel i Kapstaden – där vi tillbringar vintern – är en småstad. Man känner igen varandra och hälsar. Folk frågar hur vi mår och vi frågar tillbaka – det tycker vi om, ingen stressar fram och knuffas, man har tid att vänta, att be om ursäkt och att le. Vi trivs med den typen av människor, vi trivs inte med storstadsmänniskor längre, som knuffas, kliver före i kön, som inte ser en, aldrig ler, hälsar eller ber om ursäkt. Nu vet vi inte om man gör det i Strängnäs heller, men det kan inte vara sämre …

Men, oj vad man samlar på sig under åren. Så många nödvändigheter som är onödiga, så svåra val – vad ska vi behålla, vill någon ha detta, kan vi sälja (finns inte tid), sopåtervinningen eller välgörenhetsorganisation, osv … Vissa saker läggs i en ”mellanstation”, speciellt om det är i slutet på dagen – då finns tendensen att bli sentimental. Vi sover på saken och faktiskt blir uppfattningen ofta en annan nästa dag …

Igår talade jag med minstingen i familjen, han fyllde sju år. GRATTIS! Han var i San Francisco och hade varit på Alcatraz. ”Det var ganska tråkigt, och toaletterna var alldeles trasiga …”