Idag var den sista hela dagen här hemma i Årsta. Den har jag ägnat åt att föra över de sista inspelade programmen på DVD, plockat fram allt plock som skall med. Det blev en tur till stan för inköp av medikamenter, spruta i den onda tån och några prylar inför julmiddagen.
Våra två pelargoner överlämnades till grannen för vinterförvaring, liksom vår rosmarin. Hon har en inbyggd balkong (som jag är så avundsjuk på). Väskorna är inte packade än, men de ligger uppslagna med högar bredvid som skall packas. Inte så mycket som skall med – men det är tungt …
En sista tvättmaskin har körts och det är allmänt rörigt. Maken har, som vanligt, kommit i tid i säng – själv hade jag en del mail som skulle iväg. Men nu skall jag koppla ner mig och krypa till kojs. Det blir tidig väckning i morgon, jag vet ju att jag är så seg numera – inte bara på morgonen utan även inför avresan. Det känns nu helt rätt att snart lämna – vem vill äta matrester och vem vill bo bland resväskor och högar med kläder och prylar …
Inte blev det någon bild heller – trots att kameran nu är i min ägo igen …
När jag landade i Dublin och stod och väntade på min väska så kom det en väska farande på bandet med en gul rem med SWEA i blå bokstäver. Då förstod jag att det fanns fler Sweor som rest med mitt plan. Precis bredvid mig så plockade en dam av väskan från bandet. Jag gav mig tillkänna och vi bestämde att vi skulle dela taxi, vi blev tre som delade bilen och chauffören fick trycka till ordentligt för att kunna stänga bagageluckan.
Vi var ca 80 st som kom resande från olika länder. Det räckte med att komma in i lobbyn på hotellet för att veta åt vilket håll man skulle gå för att hitta oss.
Hotellet var väldigt fint med bra service och den mest fantastiska frukostbuffé – så svårt att välja. Några av oss gick ut på stan för att shoppa. Prisläget var ganska högt så det blev ingen shopping för min del. Jag följde med de andra på deras jakt efter souvenirer. Någon samlade på pennor som det var flytande motiv i, någon på kylskåpsmagneter, någon på kepsar osv.
Maten var dyr, men förvånansvärt bra, visste inte att Irland kunde laga mat. Vinet per glas var också dyrt, men vet inte hur det är med öl eller Guinnes, som alla dricker där men inte jag. Vi blev bjudna på trerätters både till lunch och middag, kaffepausen på eftermiddagen var som en större lunch – så nu blir det till att leta fram en dietkost för den närmaste tiden.
Våra möten var mycket givande och jag tror att alla var nöjda. De som inte deltog var nöjda på sitt sätt med olika utflykter. Dublin är en mycket annorlunda stad och mycket charmig. Det finns inga fyrkantiga kvarter och det blir en överraskning var man hamnar, ibland även med karta i handen. Dublinborna var mycket vänliga och hjälpte oss tillrätta. På gatorna var det mycket folk, kampanjen pågick ju inför valet, som ju resulterade i ett Ja.
För mig var det i alla fall några lyckade dagar med härliga möten med andra Sweor, liksom givande formella möten, irländsk underhållning, massor med god mat och många glada skratt. Sista kvällen efter festmiddagen var vi några som blev sittande i lobbyn till kl 3 på natten. Vi beställde in var sin Irish Coffe (de var så goda där, men fattas bara …). Personalen tröttnade på oss och gick och lade sig, men först tände de upp i lokalen. Kanske för att vi inte skulle somna. Det fanns inte en chans, som vi levde om och skrattade. Vi fick nästan träningsvärk i skrattmusklerna och magen.
Jag vaknade sist av alla – som vanligt. Jag staplade upp, jag verkligen staplar på morgonen för fötterna är inte alls med. Sonen var redan uppe på ”höjden” och jobbade med grunden. Barnbarnet satt med sitt lego och maken satt med en tidning och drack sitt morgonte med GD – det är ju söndag. Jag hann inte mer än säga godmorgon, så ropade barnbarnet vi skulle bygga lego tillsammans. Tacksamt sjönk jag ned i fåtöljen och tittade på hans bygge. Jag behöver inte bygga själv – bara hålla i en legobit och titta på de fantastiska skapelser han gör. Maken kom med te och en GD och det var en mysig söndagsmorgon.
Sedan fortsatte röjningen av det sly som tagit över de senaste åren då vi inte gjort något. Vi var ju inne på att sälja och brydde oss inte så mycket under några år. Sedan har vi haft ett par år då vardagen har gått åt till så mycket annat – åren, har fullkomligt rusat iväg, liksom slyet.
Idag har vi knipsat och röjt oss fram, armarna är alldeles blodiga och sönderrivna alla de vildrosor som verkligen har livskraft och som tagit över mer eller mindre. Slanorna kan bli många meter långa och taggarna är smart vinklade så att grenarna kan klättra, vilket de gjort på mig idag. Vi lyckades röja så mycket att vi kunde lägga upp en av båtarna på vår gamla plats. Hade tänkt fota för att visa skillnaden, men …
Sonen gjorde ett jättejobb i helgen och hann göra den stomme som huset skall vila på. Jag lovade att jag skulle gå upp och fota, men …
Vi drabbades av stopp i avloppet …!! Detta upptäckte jag då jag skulle ta hand om middagsdisken och vi skulle stänga ner köket. Maken körde sonen och sonsonen över till fastlandet och sedan ”kröp” han ihop i underskåpet och skruvade isär ”abbonemanget”, som en gammal vän skulle ha uttryckt det. Jag packade ihop inför färden till stan, det är antagligen den sista gången jag besöker stugan innan vi reser till CT.
Det var inte stopp i ”första” kröken, men vi har två … Det var problem med att skruva tillbaka röret – gängorna ville inte. Efter en halvtimme tappade maken orken och humöret och jag förbarmade mig. Maken kravlade sig upp och jag kravlade mig ner. Men det var ingen skillnad – det gick inte att gänga tillbaka. Vet inte hur många gånger jag tog isär och satte ihop innan det äntligen gick att skruva ihop. Jag skruvade isär den andra kröken, inte mycket ”gegga” där – men det var fortfarande stopp … ?! Jag satt och försökte ”fiska”, jätteäckligt. Maken assisterade mig med en liten whisky, tack för det! Vet inte varför det hjälper, men som i många olika sammanhang.
Vi inspekterade avloppsbrunnen, maken grejade lite, men det var inget som påverkade avloppet i köket – det fungerade i badrummet hela tiden. Jag lossade det lodräta röret – har aldrig hört talas om att ett stopp kan vara i där. Men så var fallet. Där satt en ”fettpropp”, dvs en propp som fyllde röret och den var av rent fett. Då kom jag ihåg att jag hade hällt av en massa fett, men inte spolat hett vatten efteråt. Detta bildade nu en effektiv (äcklig) propp, som påminde om stelnat stearin. Förlåt att jag delar med mig av mina osmakliga detaljer, men vad hjärtat är fullt … 😉
Klockan var nu så mycket att vi bestämde oss för att sova kvar. Det var för mörkt för att fixa det sista. Det kommer inte att hinna fixas i morgon bitti heller, för jag skall vara på labbet kl 07.45 i Gustavsberg och maken skall lämna bilen i Enskede kl 8.00. Så nu blir det sängen och förhoppningsvis en god natts sömn. Klockan ringer mycket tidigt i morgon …
Det var en härlig sommardag när jag vaknade i morse av telefonsignalen då maken ringde från ön. Han satt ute i solen, själv låg jag i sängen och hade tagit med mig den trådlösa telefonen + mobilen – vet ju att han ringer ”tidigt”. Och eftersom jag inte är en morgonfågel så …
Nu bar det sig inte bättre än att batteriet hade laddat ur och jag var tvungen att stiga upp i alla fall. Lika bra det. Efter telefonsamtalet började jag med att uppdatera denna sida. Jag var ju fortfarande helt uppfylld av Dirty Dancing – så jag ville ju skriva något om det. Efter en massa strul så lyckades jag faktiskt att lägga upp två länkar. När jag fått in dem på sidan så blev jag sittande och klickade på dessa länkar och tittade och lyssnade om och om igen. Ringde några samtal, men ingen i andra änden svarade så jag gick in på Youtube några omgångar till. Sedan var klockan lunch …
Jag fixade lite frukost och gick ut då jag hade några inköp som skulle klaras av. Igår gick jag med kryckan för att kunna gå på riktigt. Idag var det så varmt att jag kunde ha mina special sandaler igen, då behöver jag inte ha krycka. Jag hängde på mig ryggsäcken och gick iväg. Det går långsamt, det blir lite vingligt också, eftersom man håller balansen med stortån. Om det blir den motion som jag så väl behöver vet jag inte, men jag njöt i allafall av värmen.
Hemma så öppnade jag fönstret på vid gavel och sedan var det som om jag satt ute på balkongen och skrev framför datorn. Efter en stund fick jag fälla upp parasollet och efter ytterligare en stund kom maken. Då var jag precis klar med min rapport och det blev några mysiga timmar på balkongen innen solen gick ner. Den går nu ner vid sju tiden. Det är ju höstdagjämning nästa vecka och då skall den ju gå ner kl 18.00 och det stämmer ju med sommartiden.
Nu skall jag gå in och titta på musiken till Dirty Dancing igen, vill ha lite mysigt att somna till – vem vet kanske kan det bli en härlig dröm av det …
Det var meningen att jag skulle åka ut till ön idag. Maken är ju redan där. Men han föreslog faktiskt att jag kunde stanna i stan, eftersom det ju bara skulle bli en eftermiddag och en förmiddag. Först blev jag lättad att slippa packa ihop datorn med allt för att ta mig till bussen – den väger en del med alla sladdar och tillbehör. För att en stund senare packa upp den igen och av erfarenhet vet jag att jag inte kommer igång när jag kommer ut. Det är så mycket att njuta av. så mycket att ”inspektera” och mer njuta. Maken kommer att göra sitt för att få mig att trivas och vi kommer att sitta och prata på altanen, Inte vill jag sitta framför datorn och skriva tråkiga rapporter …
Sedan blev jag ”lite misstänksam” – vad menade han? Vill han inte ha mej därute? Varför skall bara han få njuta och jag sitta här i stan och jobba. Men, medan vi fortsatte att prata så kände jag att lättnaden kom. Trots att jag inte har många tillfällen att komma dit ut innan jag reser till Irland och att vi packar ihop för vår resa ”hem” till CT.
Jag har hunnit massor här i stan, sådant som inte syns – för städat har jag inte haft tid med. Undrar när den tiden kommer? Kvällen har jag ägnat åt mig själv. Jag åt god mat och tittade på Morden i Midsommer och
Sedan blev jag tonåring på nytt … jag tittade på Dirty Dancing – en av mina absoluta favoritfilmer. Det var lite extra känslor idag, hur fort försvinner inte tiden. Våra samtida försvinner den ene efter den andra.
Det är inte handlingen som är huvudsaken i denna film – dansen, ungdomen och alla känslor som man kommer ihåg. Jag älskade att dansa när jag var yngre, ja fortfarande – men har ingen att dansa med, maken ”har dansat färdigt …” 😉
Jag har alltid dansat och som tonåring tog jag varje tillfälle i akt att få dansa – på den tiden fanns det dessutom Te dans på eftermiddagrna på helgen. Jag sov alltid för lite för att kunna vara ute och dansa.
Jag sover fortfarande för lite, men inte för att jag dansar …
Här är min favoritlåt i filmen, Salomon Burke Cry to me.
Man kan också titta på den på Youtube, men det passar sig inte för en dam i min ålder att lägga upp den länken. Det hindrar inte att ni kikar in. Filmen heter inte för inte Dirty Dancing … 😉
… efter säkert tio år med massor av hinder, så har det nu äntligen blivit av …
Vi skall åka upp i Roslagen och bo hos goda vänner, det är så länge sedan vi bestämde detta – första gången – så jag kommer inte ens ihåg vad ön heter. Vi åker i morgon och kommer hem senast onsdag.
