Barnbarnet vaknade precis som jag somnat i natt, jag var sen som vanligt. Jag frågade om han ville att jag skulle sova i rummet, och det ville han. Det var ingen som helst uppoffring, jag brukar sova där ibland när jag vill vill breda ut mig som jag vill. Vi sov gott båda två till morgonen, han i överslafen och jag där nere.

När han vaknade sade jag att klockan var för tidigt för att barnprogrammet hade startat, och han vände sig lydig på sidan, men då steg maken upp. Han visste ju inte om vad vi pratat om, så då gick det inte hejda barnbarnet. Jag lyckades ”se” att klockan var kvart i åtta. Han hade sovit i 12 timmar, mer kan man nog inte begära. Jag vände mig på söta örat och litade fullständigt på att de skulle klara sig själva och lyckades somna in med besked. Jag tänker inte delge er när jag vaknade, men det jag drömde skulle kunna bli en riktigt lååång film, antagligen mycket tråkig och extremt rörig – men troligen helt unik.

Jag hann bara stiga upp så blev jag värvad som helikopterbyggare i legobitar. Samma procedur som igår, jag satt och rörde om i legolådan och plockade upp lite bitar. Barnbarnet byggde ihop en fantasifull helikopter. Det tar en stund för han kommer på och ändrar efter hand – men resultatet blir otroligt fantasifullt.

Vi tog en promenad åt andra hållet i dag, jag hade inte gett upp att hitta lite svamp, men marken på ön är så torr så att det dammar. En stolt fjällskivling stod där i alla fall och gladde mig, medan maken och sonsonen spelade fotboll. Sedan blev det resten av pannkakorna från igår med sylt och barnbarnet åt med lika stor aptit idag också.

Inga problem med sänggången, men precis som han höll på att somna – blev det strömavbrott. Han som har en nattlampa i sitt rum blev klarvaken då den slocknade och ropade. Han tyckte att det var lite läskigt, men det var inte helt mörkt ute, så jag drog ifrån gardinen lite och hämtade en lykta som jag tände. Precis då kom strömmen tillbaka och några minuter senare sov gossebarnet …

Men det var för några timmar sen … var är det nu? Jo, i travar som väntar på att bli uppeldade när vädret tillåter. Och om allt går som det skall, så skall det snart stå ett annat hus/friggebod på plats.

Barnbarnet och jag sysselsatte oss med varandra. Vi byggde Lego, lade pussel på datorn och spelade Radio Apans spel. Dvs. jag var med en liten stund och visade och sedan fixade barnbarnet allt själv, medan jag fixade köttärslimpor och paté …!

Vet inte vade som for in i mitt huvud i torsdags – på väg hit ut- att jag skulle vilja göra paté. Hade inget recept, men nu står den i kylen och i morgon skall vi testa den. Köttfärslimpan behövde vi inte testa – den är redan slut. Den gjorde ungdomarna slut på (med hjälp av oss), eftersom  de var alldeles slut efter en otroligt arbetsam, men effektiv insats dag …

Nu återstår det att elda upp allt, men vädret måste vara det rätta. Idag har vi varmt, men blåsigt. Allt ligger så prydligt upptravat, så det gör inte så mycket om det dröjer ett tag. Det brukar ju bli fuktigt på hösten och då är det ganska trevligt att elda.

Kvällen avslutade vi på verandan igen. Det är så mysigt – kanske jag skrev igår, men det är inte mindre mysigt för det – med alla lyktorna tända. Går man utanför ljusskenet så är det så många stjärnor – trots närheten till storstaden. Behöver jag skriva att vi njuter …

Idag har det varit en riktig motionsdag för mig, dvs inte politisk utan fysisk. Jag har travat upp och ner för berget, med kryckan. På slutet visste jag precis var jag skulle sätta ner kryckan och de två fötterna. Jag blev till och med så kaxig att jag slängde kryckan – det var lite för modigt.

I morgon skall rivningen börja av det lilla huset, inte en dag för tidigt. Det är ingen som skött om det, trots att det ligger så vackert och platsen är så mysig att vara på. Nu skall det ersättas av en nytt litet hus, som kommer att bli omhändertaget på ett helt annat sätt.

I det lilla huset, som jag en gång i tiden tänkt mig att använda som min arbetsstuga/atelje, så fanns diverse av mitt arbetsmaterial och en massa skräp som ställts dit i väntan på bättre tider eller för transport till containern snarare. Detta skulle nu antingen tas om hand eller bara läggas i två högar – en för brännbart och en för transport till grovsoporna. Är det något som jag inte har svårt för så är det att samla på mig. Jag ser möjligheter i allt … Maken ser inte eller inser inte vari möjligheterna ligger. Hans vanligaste kommentar är: ”Men det här skall vi väl ändå kasta …?!” Jag har nu slutat svara och gör på mitt sätt …

Sonen och hans lilla familj kom ut med mat och en alldeles nyinköpt elsåg – den är så blank och fin, vi får se hur länge. Vi avslutatde kvällen ute på altanen i den varma kvällen med massor av lyktor tända sörplandes goda kräftor. Nu är det dags att sova och ute vräker regnet ner, faktiskt mysigt att sova till regn …

Om det är något jag har blivit bra på det sista tiden så är det att skjuta upp saker och ting. Den här sidan lyckas jag ibland förtränga i flera dagar, jag har inte ens dåligt samvete för jag kommer fakatiskt inte ihåg den. Det upplever jag som underligt, jag som alltid hade dåligt samvete om jag inte skrev – men framför allt satt jag ibland uppe halva natten för att den skulle skrivas.  Hur kan det ha  blivit så?  …

Nu har jag nytt tangentbord – som fungerar så fantastiskt bra, dvs så härligt att skriva på att det extra som jag använt inte är aktuellt.

Sedan jag skrev sist så har det kanske inte hänt så mycket att rapportera. En viktig händelse har dock inträffat – svärsonen har fyllt 40. Nu börjar de komma ikapp, den yngre generationen, och vore det inte så att vi hela tiden går före så skulle jag säga att nu är vi nästan jämnåriga. Själv upplever jag mig som 42. Gammalt nog. Det var då som jag ”landade” efter stora förändringar i mitt liv, vilket har gjort att denna ålder ”ligger kvar” – jag har stannat där – 42 år. Det spelar ingen roll att det blivit jämna födelsedagar sedan dess. Det är ”verkligheten som gäller” – dvs 42 … 😉

Har nu hittat kameran, den var inte kvar på ön, den hade gömt sig mot den mörka botten i min ryggsäck – som jag letat igenom flera gånger. När jag bara för att övertyga maken om att jag tittat där så många gånger och att den inte var där – så var den där.

Men den innehåller bara ”gamla” bilder. Några fantastiska på de otroliga solnedgångar som vi har här i Stockholm. Men jag har fått kritik för att det blir för mycket av solnedgångar, så ni slipper …

Nu sitter jag här med min egen ”nygamla” dator … Hur klarade man sig förut utan dator, vad gjorde man? Och vad är det  man slutat göra som man gjorde förr, men som man rimligtvis inte hinner göra nu?

Datorn kom hem från farbror doktorn samtidigt som jag. Maken hämtade oss båda, så nu sitter/halvligger vi här i soffan. Hittills så är det bra med oss båda och det är en fröjd att kunna använda den som laptop igen. Jag har nog skrivit det förut, men skriver igen.

Datorn har fått nytt tangentbord och batteri. Jag har fått en massa brosk borttaget från ovnsidan på min tå och förhoppningsvis skall jag kunna ha normala skor i framtiden. Men innan dess skall jag ligga här med foten i högläge i några dagar.

Maken passar upp och det gör han bra – hittills, men mina önskningar har kanske inte varit så storslagna än. En kopp kaffe, ett glas vatten och en bit leverpastej fick ersätta ett mål mat som medicinen skulle intas tillsammans med. Det låg också på makens lott att fixa middag, det gjorde han med bravur. Som starter fick vi lant- och murkelpaté och sedan blev det kräftor – jättegoda. Hinner nog bli bortskämd här de närmaste dagarna, kan man be om kräftor igen …

Nu skall jag hoppa in till sängen med hjälp av kryckorna, hoppas att grannarna sover …..

Idag har jag förberett mig inför morgondagen. Efter frukost så åkte dammsugaren fram, en otymplig sak i turkos färg. Den har enligt uppgift vunnit pris som bästa dammsugare – men vet inte i vad. Den är stor, klumpig, tung, en sladd som slår ner det mesta och ett munstycke som är så stort att det inte går att komma åt. Den fastnar dessutom i varje dörrpost, stolsben, soffhörna eller vad som kan komma i dess väg. Jag använder mer kraft att få ordning på dammsugare och slang än åt att suga damm. Men färgen tycker jag är fin.

Och damm fanns det gott om, konstigt, för vi är ju nästan aldrig i vår lägenhet. Men dammsugaren borde ha varit överlycklig när jag stängde av den, för det är ju damm den är skapt för. Och det gjorde den bra – kanske det var för det som den fick pris. Testet gick nog aldrig ut på att den skulle fungera i en lägenhet med möbler.

När jag dammsugit så tog jag en liten paus på balkongen, vädret har varit det allra bästa idag. Sedan var det dags att förbereda för morgondagen. Jag har varit på apoteket och inhandlat sterliserande svampar och med dem har jag tvättat mig två gånger. Jag har dock inte gjort som förra året, då jag tvättade håret och hela kroppen två gånger … Det var meningen att jag bara skulle göra det från knät och neråt.

Jag körde hela kroppen en gång och två gånger från knäet och håret tvättade jag med vanligt schampoo. Sängkläderna byttes och ren socka sattes på foten. I morgon skall proceduren upprepas, men bara från knät. Sedan skall jag med ren socka ge mig ut i lokaltrafiken för att ta mig till kliniken och där skall doktorn – förhoppningsvis – karva bort tillräckligt mycket ovanpå min tå så att jag kan bära vanliga skor igen. Är lite besvärligt med mina Crocs när det regnar och är kallt.

Och!!! jag skall få min dator tillbaka. Doktor Olof har hjälpt mig med den och enligt uppgift fungerar nu både batteri och tangentbord igen. Jag längtar …

Visserligen har maken, som jag tidigare skrivit om, varit mycket frikostig och lånat ut sin dator. Den min första dator och fortfarande lite av favorit, men den tillhör nu maken och jag har äntligen vant mig vid min ”nya” dator. Där har jag alla mina favoriter och genvägar. Men det är fantastiskt hur man kan lägga över alla sina filer på en extern hårddisk och köra från en annan dator. Visserligen ville den inte alla dagar – men så är det med datorer – ibland kinkar de …

Nu skall jag sova och förhoppningsvis vakna utan nervositet i morgon. Har en whisky bredvid mig – kan nog vara bra för sömnen …