Det är inte mycket bevänt med denna sida dessa dagar. Jag har, som vanligt, haft annat för mig. Tiden har en förmåga att bli sen natt innan jag har tid och som jag tidigare skrivit om så försöker jag lägga mig lite tidigare om kvällarna. De kvällar som jag skriver här så blir det långt över midnatt.

Ikväll hinner det också bli på andra sidan midnatt. Jag är i stan nu, lämnade ifrån mig min dator igår till farbror doktorn – det känns tomt redan. Maken har varit vänlig nog att låna ut sin dator till mig. Det är en kär gammal bekant och jag känner hur bra detta tangentbort ligger till för fingrarna – så ”inskrivet”. Till min dator har jag externt tangentbord – ergonomiskt – eftersom jag skriver så oerhört mycket. Och det var ju tur när jag lyckade med att spilla vätska på detöver datorn. .

Tänkte skriva ikapp lite idag, men jag brukar minnas med hjälp av mina bilder. Tyvärr kan jag inte ladda in några bilder, har glömt var jag har den lilla ”dosan” som jag måste använda till denna dator. Så det får anstå ett tag till.

Skall nu försöka resa mig för att borsta tänderna och komma ner i sängen, får se hur det går. Råkade ut för min ryggåkomma i morse och jag har fått lov att ta mig upp med hjälp av maken under dagen, men han lade sig för en timme sedan. Smärtan har slagit till värre än någon gång tidigare – vet inte vad jag gjort.

Kanske haft det för bra sista veckan, har suttit still och hunnit läsa två böcker. Det är antagligen den sista sommarlatheten som straffat sig.

Det brukar blir bättre då jag rör mig, men inte idag. Vet inte vilket läge jag skall inta – hösäck eller eldgaffel …

Jag har vänt på dygnet … Det innebär att när det är dags för makens besök utomhus, så sitter jag fortfarande här framför datorn. Jag vet att ni hört det förut, jag är vaken halva natten. Svårt att säga varför – men så mycket händer då – fast egentligen vet jag inte vad. Dessutom kan man göra det man vill – ingen avbryter. Men jag vet också att det inte är bra i längden – men vad göra?

Känner att jag börjar jag bli långsammare i tanken, men jag fattar fortfarande förhastade beslut som jag får ångra. Men det där jag ”tänker ut” verkar bli mer omständligt – jag handlar inte så ofta längre utan att ”tänka” som jag aldrig gjort förut. Vet inte om det är positivt …?

Just nu har jag dessutom äntligen tagit mig tid att läsa en bok, en ”riktig bok”, ingen pocketbok, som är de jag anser mig ha råd att investera i. Jag läser just nu Mankells Kinesen i inbunden form, men bara för att det var extra pris. Först kände jag ett visst igenkännande välbehag, det var ju så det kändes att läsa en bok – innan pocket böckerna kom. Det är inte helt enkelt när man sitter i en solstol – även om det är under ett parasoll. En inbunden bok är tung! Jag vet inte hur många av er som kommer ihåg att före pocketböckernas tid så kunde man köpa billiga oinbundna böcker – men man fick sprätta dem själv. Det var en viss känsla att bläddra i dessa böcker och också veta att man var först om att läsa texten i just den boken. Jag har en del sådana kvar i min bokhylla eftersom jag inte hade råd att köpa de inbundna böckerna.

Vet inte heller hur många av er som kommer ihåg att förut fick man vänta några år innan pocketbilagan kom – nu verkar de sammanfalla. Struntsamma – åtskilliga bokklubbar har jag varit med i bara för att kunna läsa någotsånär nyutkomna böcker. Massor med bokväskor, sjalar, bokmärken mm finns i mina gömmor som var lockbeten för att man skulle teckna ett abonnemang – som natruligtvis gick att avsluta när man själv ville. Åtskilliga är de böcker som står i bokhyllan – de som jag inte hann avbeställa och som jag aldrig kommer att läsa. Kan man lägga böcker i pappersinsamlignen – eller måste man först riva loss pärmarna och sortera under kartong, eller vad det nu står.

Idag skulle jag köpa en köttbit och ville veta från vilket land. Den första raden upplyste om att förpackningen skulle sorteras som mjukplast.

Man skulle kunna tro att vi skulle sova ut då det ju blev så sent, men så blir det inte i ett hem med husdjur. Ja, jag hade inga bekymmer, kände att hunden stod och tittade på mig – men då jag inte brydde mig så suckade hon och lade sig på golvet. Detta upprepades några gånger under natten, ja, natt och natt ….

Syster däremot blev väckt av katten, som inte var så diskret. Klockan kvart i nio var vi båda vakna. Det blev några timmar med mer prat, kaffe och frukost. Sedan fixade vi matsäck och drog iväg ut i skogen. Bärplockarna var med, nu skulle det plockas blåbär.

Det var varmt och skönt, nästan för varmt så vi drog till oss en del mygg, hunden som var med blev dessutom biten av rödmyror. Det roligaste är nog i alla fall att sätta sig och fika. Vi hade äggmackor, det hör till att man äter sådana i skogen, så gott!  Blåbär fanns det gott om och det dröjde inte länge innan vi fick ihop en hink.

Vi drog oss ner mot vattnet för att fika en sista gång innan det var dags att åka hem med bären. Själv tog jag adjö av syster och Nynäshamn och åkte hem till ön med hinken med bär. Den står där nu med alla bär som pockar på att bli rensade. Fingrarna är blå och under naglarna är det blåsvart …

Nu har jag varit ute och ”slarvat” igen utan dator. När skall jag komma ikapp …?

Denna gång har jag varit hos lillasyster i Nynäshamn. Som vanligt – tiden räcker inte till. Vi pratade och pratade innan middagen äntligen kom på bordet. Den var inte så svår att ställa fram – kräftor. Men det tog tid att äta dem. Mamma har lärt oss att inte prata med mat i mun, men det var enda möjligheten att överhuvudtaget få i sig mat, för det var inte till att tänka på att sluta prata.

Kl 02.30 gav vi upp – inte för att vi pratat färdigt eller var speciellt trötta – men förnuftet segrade – man måste sova också.

Just det – nu är klockan snart halv två  – igen …

Jag hade en skön sovmorgon i morse och försökte sedan lösa Melodikrysset, klent resultat. Annars har det inte hänt mycket, tog bussen till stan. Det var riktigt roligt att gå omkring bland folk, mycket människor i farten men nästan inga bilar. Vad många uteserveringar det har vuxit upp, och alla var fullsatta. Det gjorde inte mig något, jag tyckte det var för ”kallt” ute, så jag tog mitt kaffe inomhus och tittade på de andra utomhus. Jag bläddrade också i några böcker som fanns där för kunderna. Fick inspiration till både nya dressingar och små hörnor i trädgården.

Själv kostade jag på mig en sådan där spikmatta som alla skall ha, men som är bluff om man tror att den skall hjälpa mot allt. Jag tänker i alla försöka bota min bedrövliga rygg – vi får se hur det går …

Fick tips på en intressant sajt idag av syrran. Där kan man se vädersystemen och var mörkret resp. ljuset befinner sig på vårt klot. Kika gärna in, jag finner det mycket intressant att följa ”dagen” och molnsystemen som på verkar vårt väder. Där det är mörkt så ser man ljusen från städerna. Den updaterar sig själv med jämna mellanrum, så man ser hur mörkret flyttar sig. Klicka på bilden så kommer en förstorad bild.  http://www.die.net/earth/

Det är sent, som vanligt – igen – så får se om jag testar spikmattan i kväll, man skall vänja in sig enligt uppgift. Kanske det är skinnet som måste bli lite hårdare? Man kunde börja med linne om det gjorde för ont …

Min inbyggda almanacka ligger en dag fel, men:

Grattis! Kristina på din namnsdag som var igår, fast jag trodde att det var idag …

Här sitter jag nu mitt i natten. Våra gäster har lagt sig, liksom maken. Denna gång är gästerna från Halmstad, förra veckan från Sundsvall. Det är intensivt, men så trevligt att få träffa gamla vänner och prata minnen.

Nu har dessa minnen kommit att utökas till andra samtalsämnen – vi halkar in på sjukdomar … 😉 Det är bara att konstatera att vi alla drabbas av olika små eller större bekymmer, men mest handlar det om stela leder.

Ett annat kärt samtalsämne är barnbarnen … Dessa upptar – tack o lov – större tid än sjukdomarna. Vi är alla rörande överens om att det är så kärt, men att vi inte är tjugo år längre och att det är svårt att resa sig upp från liggande läge på golvet och att vi blir ganska trötta – kanske rent av utmattade – av det snabba tempo som gäller. Har vi verkligen varit så alerta en gång i tiden …?

Själv njuter jag av alla kvarlämnade teckningar, och alla legobitar som jag trampade på för några veckor sedan är glömda. Nu bli jag glad när jag hittar legobitar i sykorgen och under soffan, små klistermärken på dörrposter och härliga teckningar, som jag tittar på flera gånger om dagen.

Däremot är det tråkigt att – nu finns det hur mycket smultron som helst, körsbären är mogna och de få blåbären också. (Även om ryktet säger att det finns massor i skogen). Det är inte samma sak att plocka smultron själv eller att spotta körsbärskärnor och se hur  långt jag kommer …

Det har också blivit påtagligt mörkare på kvällarna, så kanske det kommer att bli lättare för mig att komma i säng i tid – även om det inte gäller ikväll . Klockan har nu blivit kvart över ett igen …

Och GRATTIS! Johanna på namnsdagen