Har nu – sedan en tid – kommit tillbaka till det vanliga livet. Har upplevt så mycket trevligt och annorlunda. Så trevligt att ingå i ett kollektiv bestående av kvinnor i min ålder, vi är bara bäst … 😉

Så jag har haft svårigeter med att motivera mig för att skriva här.  Har ca 500 bilder från dessa dagar … Skall försöka scanna mig igenom och välja några och berätta därtill – men lovar inte när …

Inbillade mig också – hur dum får man vara – att kanske någon skulle ge sig till känna, när jag nu var borta så länge, och ställa frågan ”Vad har hänt, varför skriver du inte …?”

Jag har den senaste veckan bara ägnat mig åt Mig och det känns inte helt fel …

Ja, inte här -här har det varit full fart hela dagen.  Men bredbandet, jag har nu suttit i tre kvart utan att kunna åstadkomma något.

Det blev en tidig morgon. Maken skulle köra till Arlanda för att möta dotter med barnbarn och barnflicka. Det brukar vara så mycket väskor och med bilbarnstolar, så krävs det två bilar, så även svärfar från Dalarö ställde upp. Solen sken och det var spegelblankt på sjön, som det faktiskt varit de tre sista åren när de kommit. Tack o lov…  Så mycket enklare att åka över vattnet i sol och inga vågor.

Alla var trötta, men dotterdottern var pigg, dvs övertrött och i andra andningen. Hon höll sig vaken hela dagen och var i full gång med att återupptäcka vad som är kvar sedan förra året. Medan de andra tog igen lite sömn så satt vi i hammocken och gungade och tittade på båtar och fåglar. Dotterdottern sa: Mormor vad skönt att vara här igen … Då smälter ett mormorshjärta totalt.

På eftermiddagen grillade vi, men först fick altanen spolas ren från allt gult frömjöl och fjun, som singlade omkring i luften. Stundtals såg det ut som om det snöade. Det var inga som helst problem att sitta ute. Efter maten somnade barnen som släckta ljus. Vi drog oss ner till vårt lilla kryp in där jag tittade på Askungen och Malena Ernman en stund. Men visst blir man slut när det är två barnbarn runt omkring. Men ack så kärt. Dagen var helt ljuvlig, inte bara vädret …

Vaknade ensam idag och visste först inte var jag befann mig, (som vanligt) – men det är jag ju van vid. Det är bara att ligga stilla och försöka öppna korpgluggarna och efter en stund kan jag se och då vet jag …
Maken åkte ut till ön igår och jag trodde att han skulle ringa och väcka mig, men det gjorde han inte, hm … Har märkt en tendens till att han uppskattar sina morgnar utan mig – vet inte vad jag skall tycka om det. Å, ena sidan vill jag ju sova, å, andra sidan vill jag ju komma upp tidigt för att kunna ha min ”slow morning” …
Jag hade stora planer på att sätta mig direkt vid datorn i morse för att uppdatera den hemsida jag är ansvarig för + min egen, men det stod för mycket  intressant i morgontidningen. Det är dessutom fortfarande ”nyhetens behag” att ha en morgontidning att läsa, som trillar in i brevlådan och att den handlar om sådant som man känner sig familjär med. I och för sig, det är mycket intressant att läsa om Zuma och Mugabe m.fl.  där nere – men …  Men,  när man läser om Lo-ledningen  och vissa turer kring en hel del politiker här i Sverige, så är det ungefär samma sak det handlar om, fast på svenska.
Idag var jag emellertid utanför lägenheten, jag vågade mig ända in till Stureplan. Där mötte jag en Swea som kom resande från London. Vi skulle äta lunch tillsammans, och det gjorde vi, till ett pris som var ofattbart – och då drack vi vatten till maten. Vi blev i alla fall sittande i flera timmar och detta utan att en enda gång prata om SWEA. Jo, precis när vi skulle bryta upp så konstaterade vi att vi inte pratat om SWEA en enda gång på flera timmar …

Vi masade oss ur sängen tidigt i morse, helt ledbrutna. Jag kunde knappt stå på min fot, än mindre gå. Verkar som om dessa fötter skall vara mitt gissel i livet. Jag lindade ett bandage och efter en stund gick det bättre, men jag vågade mig inte ut i terrängen för att dra undan resten av det ris som vi åstadkom igår. Det fick bli stackars makens arbete.

Jag ägnade mig åt att städa stugan, stänga frys o kyl och att plocka in det som skall plockas undan. De tyngre prylarna fick maken klara av, så efter några timmar var vi båda ganska körda i botten. Vår kondition är inte den bästa och vi har inte gjort annat än att släpa och fixa sedan vi kom hem. Det tar några månader att komma ikapp.
Strax efter kl 16 gav vi oss av via kyrkogården, vi skulle plantera blommor, men där var redan så fint på graven så vi satte ner några få av de plantor vi hade med oss. Det blir dags att byta ut lite längre fram när sommarblommorna kommer. Vi såg om några av släktingarnas gravar och sedan styrde vi kosan söderut.

Det är så mycket lättare att köra nu när man fixat vägen i stort sett hela sträckan – inga stressmoment där man skall försöka ta sig förbi en långtradare. Vi tog rast vi en sjö, med en härlig utsikt, åt våra medhavda smörgåsar och drack kaffe, det hann bli ytterligare en kafferast för att inte somna under färden. Kl 21.30 lastade vi ur vår bil,  och maken lyckades hitta en parkering inte alltför långt från oss. Vi har ju blivit av med vår garageplats – tror att jag berättat, men jag har fortfarande svårt att komma över det, hmm …

Maken sover nu, men jag är övertrött – eller om det är det sent intagna kaffet. Så jag sitter här med fötterna i högläge och försöker vara spirituell. Jag klandrar ingen om man inte orkar läsa ända hit. Och kameran har jag glömt bort totalt …

Det blev lite för sent för mig i går kväll, inte ovanligt … Men det tog jag igen i morse. Förr brukade maken väcka mig med en kopp te på sängen – inte nu längre. Jag börjar misstänka att han gillar när jag sover så länge som möjligt. Men det skall han inte förlita sig på – att jag sover länge, menar jag – i fortsättningen så kommer jag att sätta klockan på ringning på lämplig tid .

Maken klippte gräsmattan och jag satt mest framför datorn och kom ikapp med en massa. Vi var bjudna till kusinen och hans hustru, och vi vandrade nedför backen till dem. De bjöd som vanligt på underbart gott grillat kött och en massa goda tillbehör. Under tiden så anlände syster från Göteborg. Vi kunde tyvärr inte sitta ute, men det gjorde inget att vi satt inne i deras hem – utsikten är underbar i vilket fall …

Tack så mycket för en god middag!!

Det går inflation i ordet underbar morgon … Men det är de enda ord jag känner till för att beskriva våra morgnar just nu på ön.

Solen sken, men det var lite kyligt från början – så vi satt inne. Men efter en timme kunde vi flytta ut – sedan ville jag inte gå inomhus, för att förbereda för att lämna stugan  – igen. Är så trött på alla dessa uppbrott. Vi hann i allafall sitta en stund i hammocken och bara njuta av fågelsången och titta på flugsnapparen , hur han/hon turades om att vara i holken vi har satt upp på trädstammen framför oss.

Sedan packade vi ihop – i morgon bär det av till Hälsingland. Jag vet att jag kommer att sitta på samma sätt där nästa helg och tycka att det är jättetrist att packa ihop och lämna. Vet inte om jag skall vara glad för denna möjlighet, eller … Blir ibland avundsjuk på de människor som har ett enda boende året om, och det lämnar man bara för att handla, besöka vänner eller för att åka på ett par veckors semester. Men sedan är det som vanligt igen.

Idag var det extra tråkigt att lämna stugan, körsbärsträdet, häggen, slånbärsbuskaget, forsythian, gullvivorna och påskliljorna blommade för fullt. När vi kommer tillbaka kommer inget av detta att vara kvar.

Jag avskyr att packa, stänga och resa många timmar – men jag är lika glad varje gång jag kommer fram till resmålet …