Barnbarnet skulle komma i morse. Jag satte klockan på ringning för att vi inte skulle försova oss. Var visserligen trött, men det var en ljuvlig morgon och vi fick en stund på altanen innan det var dags att gå ner och ösa båten. Det tog nu inte så lång tid – inte alltför mycket regn hade ju kommit. Barnbarnet anlände och vi tog oss över till ön. Han fick köra båten och hade en obetalbar, koncentrerad min – tyvärr ingen kamera …

Dagen blev varm och vi tillbringade den på en filt under ett parasoll byggandes Lego – vad annat … 😉  Vi gjorde två avbrott för att plocka körsbär. Dessa avnjöt vi i hammocken – där vi spottade kärnor och såg vem som kunde spotta längst … Fast vi orkade inte tävla hela tiden, så en hel del hamnade bara på gräset framför hammocken. Alla borde få sitta i en hammock och spotta körsbärskärnor …

Dagen gick fort, rätt som det var så var det dags för kvällsbad. Det sker i en balja – idag var det så varmt och skönt, så det blev på altanen. Och sedan är det Bolibompa och middag. När Bolibompa började, och barnbarnet satt inlindad i sitt badlakan framför TV:n, så frågade han när jag skulle servera lunchen … 😉

När barnbarnet sov, så tillbringade jag kvällen på altanen, slötittade på Allsång (trots pinsam programledare) i väntan på Midsommer Murders. När det var dags att titta på programmet så flyttade jag in – det börjar bli mörkt nu på kvällarna och då blir det så mycket insekter – men kvällen var ljuvlig …

Var och en sysslar med sin favoritsysselsättning …

Vi  plockar körsbär …

Vem vet, det kanske finns fisk där  …

Kvällsdoppet – än får jag plats …

Som jag skrivit tidigare, så är jag inte helt säker på vart jag vaknar, men i morse visste jag att det var på ön. Jag vaknade av att maken stökade i köket. Han kom in och talade om för mej att det var ett strålande väder, vi satt under körsbärsträdet och drack vårt te. Det är något visst med det, dessa morgnar under körsbärsträdet dröjer kvar i mej resten året.

Denna morgon skulle barnbarnet komma. Han skall sova hos oss i natt, tur det för det känns så sorgligt att de andra två skall resa tillbaka till Californien. De reser i morgonbitti, och nu vet jag att jag inte kommer att se dem förrän nästa år. Det kommer inte bli tillfälle för mej att resa dit i höst.

Jag åkte över med båten och hämtade honom och han fick hjälpa mej att styra, han var så stolt och duktig. Sedan har vi byggt med lego mest hela dagen, hans favoritsysselsättning. Han vill att jag skall hjälpa till att bygga ibland och då knölar jag ner mej på golvet och vi bygger. Men det blir svårare och svårare att komma ner och att komma upp igen … Han har också ägnat långa stunder åt att kasta med ett metspö, med en plastfisk i ena änden. Det är jätteroligt att stå på vår bergstomt och kast ut och sedan veva in denna fisk. Han är mycket duktig på det.

Själv har jag tvättat hela dagen, det blir många maskiner, för den är så liten. Den tar ett påslakan, ett underlakan och ett örngott, sedan är det fullt … Men torkvädret har varit fantastiskt, jag har hunnit en hel del.

Kvällen avslutades med att jag läste sagor för barnbarnet, och när han somnat så åt vi vår middag på terassen. Vi åt fisk i folie, som förbereddes på grillen, gott …!

Jag har varit lite trött sista tiden, och jag har försökt att komma in i nya vanor – att komma i tid i säng… Förut så har jag skrivit här i dagboken – oavsett tidpunkt på dygnet. Nu har jag satt en gräns för hur sent det får bli. Undantag redan ikväll, för nu har jag skrivit ikapp både gårdagen och dagen och är lika sen igen – klockan är snart 01.30 … Barnbarnet brukar vakna kl 6.30 och tala om för mej att det är morgon nu och att man skall stiga upp …

PS. Jag glömde skriva igår att jag nu fått mina böcker … De tre volymer som jag fick i present av dottern och svärsonen till min födelsedag, mina dagboksanteckningar i bokform – det blev tre tegelstenar … 🙂 Blev ganska imponerad själv när jag såg hur mycket jag skrivit ner och alla bilder … Fast å andra sidan, jag har slitit ut två digitalkameror, ca 15.000 bilder per kamera – är redan uppe i 1200 bilder på min nya kamera, sedan i april …

Avkoppling …

Legolek …

Lite suddigt, men nybadad …

Den skall inte blomma nu …

Jag fick en egen liten stund i morse. Maken skulle lämna in bilen till verkstaden. Barnen lyste med sin frånvaro, annars brukar alltid dotterdottern komma ner. Jag hann läsa hela första delen av Svenskan, grannen levererade – men det gick så tyst och snabbt, så vi hann inte träffa honom – bara tidningen som låg på trappan. Precis som i amerikat, fast vi sitter på en ö …

Sedan var det full fart, massor med tvätt – 3 maskiner – fantastiskt torkväder, hyllor som skulle upp, i badrummet. Hyllor som skulle lackas, i ”bastun”. Hyllor som skulle upp i ”barnkammaren”. Nu är allt gjort, och det känns i hela kroppen. Det är inte alldeles enkelt att sätta upp vägghyllor med två armar som samtidigt skall hålla hyllan i vågrätt läge, skruv och skruvdragare. Allt ser ok ut, men tre små tavlor som sattes upp på väggen blev helt bort i tok. Skyller på trötta gummiarmar och har sagt att den som kommenterar får själv rätta till det hela. Får se i morgon i vilket skick armarna är i, om det kan bli gjort då.

Sedan var det dags att montera den TV-antenn som vi köpt. En beskrivning som gjorde mej helt förvirrad, så jag beslöt mej för att titta på antennen istället och då löste det sej. Dvs. antennen är nu ihopsatt, men sladden … Jag hade en sladd som var lite för klen, men med isoleringstejp så fick jag det hela att sitta. När jag skulle testa så hade jag fel kontakt i andra änden. Irriterad så ”bytte” jag – dvs jag gjorde om alltsammans – och naturligtvis så kvarstod samma fel, hade ju samma grejor. Jag skall ha en hankontakt, men hade en hona – och det gjorde ju ingen skillnad att jag vände på det hela – tog bara tid …

Då gav jag upp, det var dags för middag och den skulle bestå av resten av strömmingen. Det skulle bli flundror idag, eftersom de stått några dagar så kunde jag filea dem – är ju omöjligt när de är pinfärska – åtminstone grejar inte jag det. Jag stekte flundrorna, och det blev lika gott som vanligt. Det roliga var att barnflickan ville testa att rensa, vilket hon gjorde med den äran. Sedan tyckte hon det var jättegott!! Hade tänkt lägge in resten i ättika, men det blev bara några stycken kvar, vi får se hur det blir – gott var det i alla fall …

Jag har hittat en mattpiska, så nu skall det piskas mattor, eftersom ingen vuxen har tid, så fixar jag själv …

Jag har en spade som jag kan banka med …

Är man tillräckligt envis så, och det är jag …

… Gott!! …