Det var lite varmare i morse, man lovade regn, men det blev inget av det. Maken och jag åkte till Delsbo och besökte morbror Åke med fru Göta. De var snälla och lånade ut sin dusch till oss… Tack för det!! Rena och fräscha så intog vi lunch tillsammans och sedan tittade vi på bilder. Som alltid krånglar tekniken, jag försökte slå mitt kloka huvud ihop med morbror Åkes, men vi blev inte så mycket klokare för det. Lite lyckades vi med, men inte allt – får vi ta nästa gång. Vi hade så trevligt att jag glömde att ta fram kameran, tyvärr. Det får också bli nästa gång.

Sedan åkte vi tillbaka mot stugan. Dellenbygden är otroligt vacker. Jag  var tvungen att stanna bilen flera gånger för att fotografera. Så nu har jag ytterligare bilder som skall väljas ut för att sparas eller slängas. Eftersom jag inte litar på kameran eller mej själv så tar jag någon bild till – för säkerhets skull. Svärsonen hjälpte mej till en extra hårddisk förra året, och det var tur. För min gamla dator har inte så många gigabytes, men det har den extra hårddisken. Måste komma ihåg att flytta över efter hand. Men det gör också att jag kan fortsätta att fota extra ”försäkerhets skull”-bilder…

Det blev milt väder i eftermiddags, och maken o jag satt ute o väntade på syster Kicki o Sven. De skulle ha med sej en spekulant på mormors bil. De blev sena och vi hann gå in innan de kom. Spekulanten tittade på bilen, inte så imponerande, men mormor var stolt över sin silvertejp, och han medgav att bilbesiktningen godkände den för den tog bort de vassa kanterna… Bilen startade omgående, men han skulle tänka på saken och höra av sej. Vi hade fått andra besked tidigare, men nu blir det skroten för bilen, samma pris.

Ja. det känns lite konstigt, det är sista kvällen här, och den har verkligen varit vacker. Den nygamla månen lyser mellan granarna och jag såg en fladdermus som fladdrade omkring, temperaturen var sådan att man inte frös. Syster Kicki o Sven bestämde sej hastigt för att åka hem i kväll, så nu sover vi själva här i natt. I morgon åker vi också, men först är det en del som skall tas om hand.

Det här bordet brukar det vara ”slagsmål” om en solig dag…

Orabäckens mynning…

Det blev jättesent för mej i går kväll, jag det blev till o med morgon och det började ljusna innan jag lade huvudet på kudden. Dels hade vi trevligt med våra gäster, men sedan började jag ju med denna sida, och det tar tid. Jag skall skriva, välja bilder och förminska dem. När så allt är klart så skall telefonlinan kopplas in och när jag ringer upp, så börjar problemen… Igår fick jag så långsam uppkoppling att det inte gick att göra någonting. Jag började om och kopplade upp mej igen, ibland hjälper det, men inte igår. När kl var halv tre gav jag upp.

Imorse var det lite segt, men jag hade en jättedisk att ta hand om. Syster Kicki hade åkt till Hudiksvall för att rycka strömming. När disken var färdig och det var snyggt i köket igen, så kom solen och eftermiddagen har varit härligt varm. Vi kunde äta middag ute. All strömming skulle tas om hand, och det kunde göras utomhus, stor skillnad. Jag hade annat att göra och slapp. Sedan gjorde Kicki sotare och hon stekte filéer som hon lagt in i ättika. Det blev jättegott. Vi fick erbjudandet om att få lite strömming, men jag tackade nej. Det är roligt att fiska, men ett enormt arbete att ta reda på den, kletigt dessutom.

Igår inköptes en vedklyv, och idag har den använts flitigt, till o med ett fruntimmer, som man säger här uppe, kan hantera den. Sven, svåger in spe?, har tillbringat dagen på vedbacken med motorsåg och vedklyv. När strömmingen var färdig anslöt även Kicki, hon övertog sysslan vid klyven och såg ut att tycka att det var roligt. Vi kanske får införa kölappar…

Dellen var upprörd i dag, stora vågor med vitgäss, syns de…?

Strömmingsklet…

Fruntimmersgöra…?

…

Varje kväll har jag som ambition att uppdatera denna sida i tid och att komma i säng före midnatt. Varje natt sitter jag efter kl ett och försöker välja ut bilder, redigera de utvalda och att skriva ihop en text om dagens händelser. Det är inte lätt – alla tycker ”att nu måste du komma i säng i tid…”, men där sitter jag sist av alla och försöker att skriva ner något – förhoppningsvis – spirituellt om dagens händelser… Hur bra blir det…?

Idag fixade vi lite här i stugan, vädret var omväxlande och det kom ett riktigt spöregn. Det blåste ordentligt och Dellen hade höga vågor med vitgäss. Planen var att åka till graven och att gräva ner en ”smart uppfinning”, som skall underlätta vattnandet. Den var svindyr och, i mina ögon, skrek den ut – ”lurad, lurad…”   Vi fick dit den och lyckades få dit plantorna, men de fick inte ha för djupt rotsystem…

Kvällen blev trevlig, vi hade bjudit kusin Olle o hustru Ulla på middag. Maten var god, (ungsbakad lax) och sällskapet var underhållande, så middagen blev lyckad. Gästerna gick hem i normal tid, men det var fortfarande mycket ljust, så nu har det norrländska ljuset börjat göra sej gällande. Det var dessutom nymåne, tror vi, den kanske var som färskast i går, men då såg vi den inte… Jag neg tre gånger hållandes något som inte rostade och önskade mej en sak. Tror att det är så det skall vara, men är inte helt säker…

(Jag försökte ladda upp detta i natt, men det gick inte – för långsam uppkoppling.)

Aborrlåda på gång…

Skraplott …

Det var spegelbankt ett tag…

Samling utanför stugan före middagen…

Det var gråmulet i morse, enligt meteorologerna så skulle det ha varit växlande med sol. Kallt var det också, bara 6 grader och riktigt fuktigt. Det var som om vädret ville markera eller protestera, kl 11.00 var det så äntligen dags att få mammas urna i jorden.

Vi vimsade på här i stugan. Det var inte helt lätt att ställa om till normala och civila kläder efter dessa dagar av hårt arbete iklädda tränings/mjukis modellen på kläder. Kusin Olle med fru Ulla har varit behjälplig med dusch, vilket har varit ett bra och uppskattat komplement till våra små plask i handfatet.

Jag plockade några av de få blommor som fanns att tillgå och fick ihop varsin liten bukett att lägga vid graven. När vi kom fram till  kyrkan mötte kyrkvaktmästaren upp och undrade om någon av oss ville bära urnan, vi avböjde och han frågade om vi ville ha en liten klockringning. Och det ville vi naturligtvis ha, ingen hade ställt den frågan förut. Då började kyrkovaktmästaren att leta i sina fickor efter nyckeln till kyrkan. Den var inte där, så han sa till mej: ”Håll den här…” Det var mammas urna, och så stod jag där med henne i famnen. Det var en underlig känsla, men den var varm och det kändes bra, när han kom tillbaka sade jag att jag bär henne. Så där befann jag mej gåendes med henne i famnen mot hennes grav…  Jag hade inte trott att jag skulle kunna klara av det, men jag är glad att det blev så, det var en underlig känsla som kändes bra… Men jag klarade inte av att sätta ner urnan i graven, så kyrkovaktmästaren fick ta över. Sedan drog han sej tillbaka och gick in i kyrkan för klockringningen…

Det var visserligen gråkallt, men platsen är så vacker, kyrklockorna var så spröda – han lät antagligen bara de mindre ringa, så det kändes ganska bra, trots allt. Storspoven gjorde sitt bästa för att påminna om hur det låter här, bara några hundra meter från hennes barndomshem, denna tid på året.

Efteråt blev det spontant bestämt att vi skulle åka hem till Åke, mammas lillebror, och dricka kaffe. Vi hade tänkt äta lunch någonstans, men det hela gick så fort – så ingen var hungrig efter frukost. Min eloge till morbror Åke som bjöd in oss till sitt hem och kunde ta emot 8 gäster helt spontant och bjuda på de godaste, hembakta kanelbullar, mazarinmuffins och småkakor… Vi kommer gärna tillbaka…

Samling på kyrkbacken…

…………

Ännu en slitig dag … Inte fullt så många lådor som skulle flyttas runt. När kvällen kom så  hade vi det ganska hyggligt. De återstående lådorna är nu stapplade på ett sådant ställe så de inte syns. Så nu kan vi låtsas ett tag att är klart.

Det visade sej att där är en del arbeten som måste göras på vinden… Och tappra försök att åtgärda gjordes idag, men man var tvungen att ge upp. Materialet var för dåligt, så nu måste det bli en resa hit i sommar för att ta hand om problemet före vintern.

Själv har jag försökt att inrätta mej på att få det lite ”hemtrevligt”, dvs det är jag som har flyttat lådorna utom synhåll. Torkat golvet och letat i trasmattshögen. Hann precis klart till strax efter sju, då syster Kicki hade middagen klar och vi alla samlades för gemensam måltid. Då hade också syster Birgitta o Stefan anlänt. Vi åt god mat, Kicki är duktig på att laga mat, och drack gott och framför allt så hade vi trevligt. Det var skönt att sitta och slippa titta på allt som skulle göras…

Två som har tid att ta rast …

Gemensam middag i ett kök befriat från lådor och plastsäckar…

Sist, som vanligt… Alla har lagt sej efter en intensiv dag. Vi har fortsatt att försöka få ordning på tillvaron. Grabbarna o syster Kicki utomhus, jag inomhus. De snickrar, spikar, fäller träd o funderar på hur vi skall lösa de problem som finns. Jag packar upp, packar ner, flyttar lådor, flyttar prylar och går igenom vad som skall sparas, vad som kanske skall sparas, vad som kanske någon vill ha och vad som ingen vill ha och som skall gå i soporna. De blir högar här o högar där och däremellan flyttas dessa högar för att vi behöver komma åt ytan. Börjar bli ordentligt trött på att packa upp o packa ner.

Idag lyckades vi ställa upp en garderob, som när den flyttades hit, inte kunde ställas upp för den var för hög. Dvs. garderoben var inte för hög, den gick bara inte att resa – då var den för hög i ett visst läge. Vi löste problemet, maken och jag, genom att skruva isär den, maken hade tagit med skruvdragaren. Sedan skruvade vi ihop den i stående läge. Det gick ganska bra, vi är ju den generation som vuxit upp med Ikea, så något har fastnat i bakhuvudet. Nu står den i alla fall upprätt och den sväljer massor. Så nu har jag slutat att sorterat, Nu lägger jag in allt och det blir faktiskt plats över. Nu kan vi vänta med att rensa resten tills nästa gång vi kommer och jag kan koncentrera mej på att bli av med flyttlådor…

Kvällen har vi tillbringat hos kusin Olle med fru Ulla. De bjöd på surströmming, till syster Kickis stora lycka – är tydligen det bästa hon vet. Vi andra njöt också. Det var gott och dessutom rätt sort, Oskars surströmming, inget annat duger i vår familj… 😉 Ulla hade dessutom fått tag i färsk potatis, jag frågade om priset, men det talade hon inte om… Vi hade trevligt och det blev alldeles för sent, stackars kusin Olle skall upp tidigt i morgonbitti för att åka till arbetet.

Så jag vill tacka för den fantastiska upplevelsen som inledde en trevlig kväll – dush, varmt vatten och känslan av välbehag när man kan tvätta håret och resten, under rinnande vatten…

Kusin Olle öppnar surströmmingsburken och maken förser sej…

Den här traktorn är lite vilsen, åt vilket håll skall den egentligen styra. Och Dellen…

Är det verkligen en nyckel…?

Nöjd värdinna och nöjda gäster…