Har blivit övertalad till att skaffa en ny app. Hade en liknande innan, men denna ska vara bättre, enligt dottern. Hon använder den varje dag – duktiga hon. Jag använde inte den gamla mer än en gång – sedan lade mitt ena knä av.

Idag testade jag den nya för första gången – kändes väldigt mycket mer motiverat att gå i den varma solen när varje steg man tar räknas. Jag gick 4,44 km och stigningen var 33 m.  Viktig information 🙂  Glömde vid ett tillfälle att pausa när jag gick in i en butik och det ser väldigt roligt ut på den karta som ingår och där GPS:en följer varje steg.

Vi har bestämt att dela med varandra, vilket innebär att jag ser precis hur långt och fort hon går och vice versa. Då kan man inte komma undan med den motion man bestämt sig för. Man har helkoll på varandra …

Kvällen har jag tillbringat på ett gym – inte så att jag blivit så aktiv än – det är dotterdottern som är aktiv. Och väldigt duktig. Hon och de andra fladdrar runt i luften i olika volter lättare än jag går rakt fram.

Nu börjar Sverige vakna, men jag börjar krokna. Jag brukar inte vara trött så här tidigt – fast det blev tidigare i morse också än vanligt + lång promenad. Klockan är nu 22.30 …

 

Nu sitter jag i ”mitt rum” i Folsom. Resan gick bra. Det började med en lugn biltur på vackra vägar till Enköping, där vi var i god tid och hann dricka en kopp kaffe på Drott café. De hade inredningen kvar från 40/50-talet och spetsgardiner i fönstren. Stolarna var i konstskinn med nitar runt kanterna. En härlig hågkomst bakåt, bara jukeboxen saknades.

Fortsatte med Swebus på ringlande vägar via Sigtuna till Arlanda. Vi skrämde upp en flock fasanhonor efter vägen, såg också en fasantupp + ett flertal rovfåglar som satt längs vägen. Chauffören vinkade till alla mötande bussar vars chaufförer vinkade tillbaka. En lugn atmosfär som fick mig att koppla av fullständigt och göra mig oförberedd på det kaos som rådde i avgångshallen … Folk försökte ”rusa” hit och dit med sina bagagevagnar, men de flesta kom ingenstans och i mitt fall såg tråcklade jag mig fram till skyltarna för Norweigen, bara för att konstatera och jag måste tillbaka samma väg väldigt många meter och väldigt många människor som stod före mig. Kön började så långt bort att man inte kunde se Norweigen skyltarna.

Norweigans systemfungerade inte. Man hade folk som gick och ropade upp olika destinationer vartefter som det var dags att få iväg passagerarna. Jag stod drygt 1½ tim innan vi med vår destination fick baxa oss igenom alla de som stod på tur för att checka in. Väskan fick vi sedan ta med oss tvärs igenom alla en gång till för att köa på nytt för att lämna våra väskor. Då var jag helt slut. Men det var bara att ställa sig i nästa kö – security … Den ringlade sig rejält och jag var på väg att ge upp. Då smäller det till bakom mig, det visade sig att min laptop ramlat ut väskan ner på stengolvet. Hela dataväskan var helt öppen … Jag var så slut, jag reagerade inte – var liksom bara det som behövdes. Två damer som stod där tittade alldeles förskräck på mig och datorn – jag tittade på datorn, men orkade inte röra mig. En av dem plockade upp dator, mus och musmatta och jag lyckades på något sätt få den med mig för att ta mig genom kontrollen. Då hade jag ca 12 minuter på mig innan planet skulle gå.

Denna tid skulle räcka till att inköpa vatten, böcker, beställda tidningar, GD och jag hade planerat att köpa mig lite smink. Jag fick med mig vatten, tidningar o böcker … Kom ombord nästan sist på planet. Det var några stackare som kom efter. Kapten ropade att vi skulle bli lite försenade för de försökte få med några väskor som inte fått plats. När vi landat i CA så bad han om ursäkt för dem som inte skulle få sitt bagage. Jag trodde att jag skulle vara bland dom eftersom jag varit så sen. Men när jag kom dit så stod den och väntade på mig.

Själva flygresan gick bra, nya, moderna och fina plan och trevlig norsk personal. Jag hade gjort ”kosttillägg” och blev serverad mat och ett glas vin +  ”frukost”. Har väl ätit bättre flygmat, men det var inte alls dåligt.

Dottern mötte och nu är jag här. Jetlagen har hållit sig borta idag, men nu är den på plats och jag ska sova. Klockan är snart 23 …

God natt!

Nu har jag kramat om barnbarnen – nästa gång blir troligen i juni nästa år. Det känns inget vidare, men tack o lov för Skype, även om det inte är som att kunna hålla om varandra. Man kan åtminstone se dem.

Nu ska jag sova, det blir uppstigning 02.30 för avfärd 3.30 – stackars dottern som ska köra mig. Men det är betydligt kortare bilfärd till Sacramentos flygplats istället för till San Fransisco … Fast jag vet inte om den okristliga timmen uppväger …

Själv ser jag inte fram emot morgondagen – säkerhetskontroller och stress, Två mellanlandningar i USA, här måste man ta av sig skorna + genomgå två olika kroppsröntgen (förnedrande) … När det hela är klart brukar jag vara helt slut, de pratar fort och skriker och jag hör inte vad de säger. Den här gången har jag förberett mig och har packat laptop väskan i handbagaget – så knäppt eftersom jag ändå måste ta upp laptopen för att lägga separat på bandet. Men ingen ska skrika till mig om det i morgon.

Lite orättvis är jag kanske, men personalen i säkerhetskontrollerna har inte samma framtoning som andra personer som man kommer i kontakt med här i USA. De är mycket vänliga och artiga. Det är väl inte så roligt i med säkerhetskontroller i andra delar av världen heller, men de talar inte så fort … 🙂

 

Igår blev det blev lunch med dottern och efter skolan drog  vi iväg med barnen till Old Sakramento. Där kan man se den del av staden som är bevarad från förr i tiden. Går lätt att föreställa sig alla hästar, cowboys, guldgrävare och galanta damer som tog sig fram längs gatan. Trottoarerna är byggda av trä.

Vi besökte den mest fantastiska butik, ja det var flera våningar och avdelningar, med utklädningskläder. Man kan önska sig att vara precis vad som helst. Barnen skulle köpa in sina halloween kostymer. Dottersonen visste redan – han ska vara Robin Hood. Dotterdottern visste också, men hennes kostym fanns faktiskt inte. Så det blir till att skicka efter en del via nätet, det andra fick vi tag i. Hon ska vara en häst (prickig) – tydligen en känd figur, som jag fortfarande inte har uppfattat vad den heter. Det ska vara en vit kroppsstrumpa med prickar i olika färger.

När allt var inhandlat blev det besök på pizzeria, barnens favoritmat. Dottern och jag nöjde oss med varsitt glas vatten. På hemvägen hamnade vi i rusningen. Jag tycker att det är mycket bilar i Stockholm numera och trafik åt båda hållen oavsett rusning eller ej. Här var det tre filer till i vardera riktningen. Det gäller att bena sig fram för att komma i rätt fil … Dottern lyckades och sedan pinnade det på ganska bra. Man har den regeln att om man är två eller fler i bilen så får man åka i s.k. carpool. Dvs. ytterfilen är reserverad för bilar med fler människor – och den filen rann iväg utan att känna av rusningen. Kanske något för Stockholm att ta efter …

Idag har jag varit med dotterdottern på hennes gymnastikträning. Oj, oj så många flickor det finns som inte har vanligt skelett i kroppen, inklusive dotterdottern. De böjer och töjer precis som de vill med ryggen och alla rörliga delar. Hoppar och skuttar, står på händer, snurrar i luften och på stänger. Försökte ta bilder, men det gick inte, det var alldeles för snabbt för kameran. Till slut fick det bli en filmsnutt … Den sitter i maken nya sufrplatta, och där får den nog sitta tills jag lärt mig hur jag för över. Har inte installerat minneskort än och då blir det på annat sätt. Räcker så bra med att jag just nu bara tränar på att använda plattan – i fall jag stöter på problem – när jag kommer hem ska jag visa maken hur det går till …

Just nu är jag barnvakt. Dottern och svärsonen kunde komma iväg på bio – blir inte så ofta vad jag förstår. Det är nu ingen större skillnad – barnen är duktiga och sover som de ska. Lite sagoläsning, inget gnäll – bara God Natt – de börjar bli stora …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Ikväll klockan sju ska du och jag vara borta på en grej”, sa dottern. Lite nyfiken blev jag ju och gjorde mig i ordning. Efter en stund fick jag veta att vi skulle på Elvis konsert. Jättekul. Vi gav oss iväg i solnedgången och möttes av gamla amerikanska bilar som stod parkerade utanför teatern. Artiga volontärer visade oss vägen och tog sin uppgift på största allvar.

Föreställningen drog igång och det var fullt ös från första stund. Fyra olika killar spelade Elvis från olika tidsepoker. Tre av dem var otroligt bra och liknade väldigt mycket Elvis sätt att sjunga. Det blev en rolig återblick till tidiga 60-talet och jag blev som tonåring på nytt, när jag stod där på Dellenbaden med 25-öringar och spelade hans låtar på jukeboxen, innan priset gick upp till 50 öre.

Tanterna övervägde och medelåldern var hög, de bar sig åt som tonåringar och Elvis figurerna hade en god portion humor och föreställningen var mycket trevlig. Det delades ut scarvsar och kindpussar från scenen, jag satt för långt ifrån och kom inte i fråga … liksom många med mig.

Säga vad man vill, men han är kungen och hans musik är medryckande. Speciellt låtarna från hans första år. Där finns mina absoluta favoriter …

Här kommer originalet …

http://youtu.be/j6JWdSFGxoE

Elvis Presley Medley 1968 från YouTube

Vill du ser en show från hans come back så finns den här:

https://www.youtube.com/watch?v=0jAPvU_ZS9w