Nu ska jag skriva lite om de vedermödor som för varmt väder drar med sig. Bara så att ni som går omkring med ytterkläder ska känna att det är inte så dumt att kunna klä på sig, men att inte kunna ta av sig …

Barnen var i skolan, dottern på arbetet och jag åt en snabb frukost i trädgården – temperaturen var skönt behaglig i tunn bomullsrock. Hade lovat att spola av en matta, som hängde ute pga av översvämning av diskmaskinen – som lagt av mycket påpassligt när svärsonen är i Las Vegas på mässa. När jag kom upp på morgonen för att göra mitt te – plaskade det om fötterna när jag steg på mattan. Det blev till att torka och vi trodde att det var en liten avbruten plastgaffel som orsakat att vattnet läckt ut. Det var rent så maskinen hade tydligen diskat färdigt och var inne på sköljningen.

Nästa laddning startade vi i gårkväll, när vi fortfarande var vakna – men det hjälpte inte. Jag satt i köket, men hörde inget – inte ens att maskinen lade av, eller att vattnet rann ut på golvet. Denna gång var det inte sköljvattnet … Vi slängde ut barnens poolbadlakan, det gick åt fyra stycken. Sedan sipprade det ut under bänkskåpen hela kvällen. Dottern som skulle på arbetskonferens mot Sverige var tvungen att ge sig iväg. Jag agerade uppsugare och bytte stora, dubbelvikta amerikanska hushållspappers ”lakan” ungefär varje kvart. Det sipprade i många timmar – kl 01 lade jag av för att krypa i säng – då tog de ca en ½ timme för ett papper att bli blött. Dottern kom hem 01.30 och lade dit vanlig bomullshandduk, i morse var det torrt.

Dagens planering var promenad till ett shoppingcenter som ligger ca 1km bort – där finns bankomat och jag skulle ta ut pengar för att shoppa lite. Gäller att planera de två sista dagarna. Temperaturen hade stigit till över 30 grader – det var bara att gå långsam. Man blir inte så svettig så länge man är utomhus, luften är så torr – men när man kommer inomhus pyser värmen över …

Bankomaten vägrade att ta mitt kort – vilket inte var några problem förra veckan. Jag gick in på kontoret och bad om hjälp. Det kliade sig i huvudet – knackade på datorerna och skakade på huvudet igen. Man kunde inte godkänna annan legitimation än passet. Och det går man ju varenda människa omkring med … Svetten rann, jag var helt slut, gick in i en livsmedelsbutik och köpte mig en flaska kallt vatten. Funderade på om jag skulle ta en iskaffe, men hade precis druckit en stor mugg starkt kaffe innan jag gick. Bestämde mig för att gå hem och hämta passet, och sedan göra mina ärenden när jag hämtat ut pengarna. Vet inte om jag skrivit att jag fick ett samtal från kreditkortsföretaget att jag måste spärra mitt kreditkort dagen innan jag reste hit. Någon hade försökt att ta ut pengar på det i USA och jag hade använt det i Sverige – kortföretaget blev misstänksamma och ringde.

Väl hemma konstaterade jag att jag börjat utveckla blåsor under fötterna i värmen. Dottern förbarmade sig, kom med bilen och körde mig till banken – med passet, men först testade jag bankomaten igen – fungerade alldeles utmärkt – jag fick mina pengar, men det var för sent för dagens ärenden, nu blev jag skjutsad för att hämta barnen. Meningen var att jag skulle gå förbi deras skola och ta med dem hem efter mina ärenden. Nu sitter jag här med fötterna i högläge och är väldigt glad åt AC:n, vi får se hur det blir med morgondagens planering. Har blivit erbjuden att låna bilen om jag kör dottern till arbetet först, men …

 

Idag är det den stora dagen … En nybliven nioåring som såg ut att sova, men som det visade sig senare hade varit vaken hela tiden … Känns det igen? J

Det var en hel bricka med presenter – vilken lycka! Bl.a. en dator, en telefon, ett litet djur som heter Furby och som kan prata, skratta och göra en massa andra ljud och vifta på öronen – visserligen förstår man inget – men han är kul och man kan mata honom med olika saker från sin ipod. Jag begriper ingenting, men sådant är normalt för det uppväxande släktet – liksom det är normalt att jag inte hänger med alltid.

Efter frukost bar det av till fotografen, alla skulle förevigas. Vi får se hur bilderna blir – fotografen var inte överdrivet engagerad. Vi åkte hem och det blev önskelunch – pannkakor och sylt, sedan satte vi oss i bilen och åkte till ett ställe där man målar porslin. Vi satt där alla fyra och med hjälp av tungan rätt i munnen åstadkom vi våra alster. Inte helt lätt – vi vet dessutom inte helt hur det kommer att bli – färgerna som såg ut som pastell kan komma att bli riktigt mörka – beroende på hur många strykningar det blivit.

En specialtallrik för högtidliga tillfällen, en födelsedagsmugg, en drake, ett torn som fungerar som sparbössa och en pumpa till halloween. Tyvärr är jag inte kvar och får se hur det blir sedan man bränt våra alster.

Födelsedagsbarnet skulle få sin naglar målade, lillebror och jag åkte hem under tiden. För mig blev det ett dopp – och jag förstår nu deras klagan om att vattnet är kallt. Det var iskallt på benen den första minuten och jag blev stående på badstegen och tänkte vända om – men med 34 grader i luften så … Det var riktigt skönt efter en minut och jag plaskade omkring en stund.

Middag på typsikt amerikanskt ställe med typisk amerikansk mat. En god hamburgare för dottern o mig med avokado o bacon. Mac Cheese till barnen och till efterrätt delades det på en jättebit Double Chocolatecake och American Applepie med grädde och glass – hälften blev kvar. Det var födelsedagsbarnet som önskade gå dit eftersom det är en ny restaurang och Kristin, deras barnflicka, hade dekorerat en vägg.

Nu är det god natt saga och sedan får vi se om barnen somnar. 9-åringen är lite ledsen över att hennes födelsedag redan är över. Själv är jag helt slut och stackars dottern ska iväg på telefonkonferens mot Sverige som ju har måndag morgon om en stund …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I morse blev det lite sovmorgon – barnen sov lite längre och smygkikade in i mitt rum strax efter kl 8. Då hade jag vaknat av mig själv strax innan. Vi hade en trevlig stund som vanligt innan det var dags för frukost. Dottern fick äntligen sova en timme längre – hon hade nog behövt fler timmar, men det är för mycket aktiviteter för att som mamma kunna ligga och ta igen sömn.

Lunchen intogs på Mac Donalds, jag tog min vanliga meny sedan många år bakåt– skillnaden mot Sverige är att det finns inte mineralvatten. De ser ut som fågelholkar i ansiktet – jo, de har nog hört talas om det och kanske … Det slutar alltid med att jag får ett glas is med lite vatten i, sugrör och lock. Men hamburgarna och stripsen smakar likadant som hemma.

Efter den enkla lunchen placerades mormor i en strandstol i en jättestor basket hall där lillebror, tillsammans med ca hundra andra barn skulle lära sig basket. Jag hade en termosmugg med kaffe och resten av vattnet från lunchen + ett korsord med mig. Ett par öronproppar med störningsmusik hade inte varit i vägen liksom en mjuk matta som kunde ta bort vibrationerna i golvet. Det var inte alla barnen som åstadkom dem, nej en äldre pojke som var där för att titta på sin tränande lillasyster. Han hade med sig sin basket boll och den dunkade han hysteriskt i golvet hela tiden bredvid mig, vibrationerna kändes i hela kroppen. Vet inte om han försökte sätta något rekord. Det kändes obehagligt och var mycket irriterande. Men man kan knappast be någon om att sluta studsa en basketboll i en baskethall där alla tränar med sina basketbollar …

Det har varit mycket varmt idag och efter träningen åkte vi till ett glassställe med  både kall glass och AC för att kyla ner oss och för att se hur lillebror mådde – han fick en boll i huvudet precis som han skulle gå ut. Bollarna är mycket hårda och han såg lite groggy ut ett tag. Men det verkar som om glassen hjälpte.

Vi fortsatte till en butik som säljer partyprylar och just nu är det Halloween som gäller. Butiken var full av barn som skulle bestämma vilken dress de skulle ha. Lillebror fick tag i en ”hemsk” som föreställer någon ”kändis”, som mormor inte har en aning om vem det är … Dotterdottern ville inte se hemsk ut – hon ville vara fin, men den dräkt hon valde ut fanns inte i hennes storlek. Ve o fasa … Det var sura miner och tandagnisslan … Väl hemma tog hon på sig den dräkt hon hade förra året och jag målade henne i ansiktet – hon blev så söt och hemsk. Jag tyckte att hon kunde ha samma i år – men det går ju naturligtvis inte. Tack o lov verkar det som om det gick att beställa hennes utvalda dräkt på nätet i hennes storlek.

Nu är det stora fjärilar i magen och svårt att sova – i morgon är det ju födelsedag. 9 år – hur kan det ha gått så lång tiden sedan jag först såg denna lilla söta baby – mitt första barnbarn …

(Förlåt käre make! Jag tänkte helt fel med tiden när jag ringde …)

 

Hela huset är fullt med små trådsnuttar … Det är jag som lämnat dem efter mig. Nu är det äntligen klart, men det tog några timmar att fästa alla tåtar. Jag hade ett fruktansvärt besvär med att trä in dem i nålen – ögat var alldeles för litet för min syn. När hela ena sidan var klar, efter en dryg timme – många små trådändar var det – kom jag på att jag skulle leta efter en nål med större öga. Det fanns en i dotterns sylåda. Andra sidan gick som en dans – men det blev sent innan jag kunde gömma undan allt och krypa till kojs.

För att roa mig under tiden jag sydde så startade jag Sveriges Radio på datorn. Det var reprisen på Da Capo – jättetrevligt tycker jag. Vi brukar ratta in den kanalen i Kapstaden också. Efter kom Ring så spelar vi. Jag har aldrig hört början på det programmet tidigare 🙂 – det ska tydligen vara mitt i natten för att jag ska kunna lyssna på den. Det var lite kul och ganska underligt att sitta där så sent och lyssna till folk som just vaknat och som berättade vad de skulle göra idag.

Det blev inte ork till att skriva här – är ju helt vill med datum i alla fall. Följer datorns datum – vilket är samma som i Sverige, så jag har legat en dag efter hela tiden egentligen. Då blir det rätt idag i alla fall …

 

 

Idag har det varit samma, samma, men jag har inte varit med på gympan med dotterdottern. Jag var barnvakt hemma åt lillebror istället.

Hela förmiddagen och några timmar in på eftermiddagen har jag ägnat mig åt samma, samma – dvs. överkast. Det går sakta framåt, men jag har nog aldrig gjort något så pilligt i hela mitt liv. Det är svårt att få det handsydda lappverket på framsidan att passa ihop med ett fixt tyg på baksidan. Framsidan är liksom ”levande” och baksidan stum – däremellan ligger det ”fluff”. Det blir ”bubblor” som jag försöker få ner med alla knep jag en gång lärt mig – men det tar tid. Några timmars jobb har jag kvar – hoppas att jag kan sy lite i kväll. Kom igång så bra idag när jag fick packa ihop för att lillebror skulle komma hem. Vill inte fresta honom med att veta och kunna hålla tyst.

Det har varit över trettio grader varmt idag, men det blev ingen tid ute i trädgården pga. av bestyr med sömnad och sedan mat. Nu är det mörkt och sitter jag här på sängen, är ganska slut …

 

Dagarna går lika fort här som i Sydafrika, nu har jag redan varit här i en vecka. Börjar bli inkörd på rutinerna. Dvs jag har små uppgifter som jag utför – huvudsakligen att hämta barnen och se till att de gör läxan. Idag har jag också varit och suttit av 1½ timme på gymmet. Båda barnen hade lektioner idag. Lillebror ingick i en grupp av killar i samma ålder – och det var nog mer ADHD som styrde en del av dem. Deras instruktör hade fullt upp att hålla ordning och att få dem att göra gymnastiska övningar. Synd för dem som ville lära sig. Det var överhuvudtaget väldigt få pojkar, men desto fler flickor i alla åldrar. De minsta är så bedårande söta – det är svårt att ta ögonen från dem när de studsar fram.

Lillebror hängde i ringarna för första gången idag – och det gick bra. Det är något som bara killarna får göra … Jag försökte hänga med och fotografera, men för långt avstånd för min typ av kamera. Lyckades inte heller fånga att han faktiskt pendlade i luften – kameran tog bara när han hängde rakt ner. Det var också för långt avstånd när dotterdottern klättrade upp på ett rep i taket för att klinga i klockan. Det såg lekande lätt ut …

På förmiddagen har jag arbetat med överkastet – det är mycket pyssel just nu. Fodret är på plats och fyllningen. Ingen maskinsöm idag och därför inga sömmar att riva upp. Det är nålning och tråckling som gäller, att få ihop delarna så att det inte blir snett och draget. Imorgon räknar jag med att sätta arbetet i maskinen igen, då ska jag sy igenom alla lagren för att fixera fodret. Men det blir morgondagens bekymmer.

Jag hade sällskap en stund av en liten manick som ska dammsuga golvet tre dagar i veckan. Idag var en sådan dag. Den fick hålla på och jag hoppade undan medan den gick – men till slut så tröttnade jag på det och golvet såg ganska rent ut. Jag tryckte på en knapp och den snurrade runt lite till, men sedan gick snällt och ställde sig i ”garaget” – vet inte om det var jag som gjorde rätt eller om tiden var ute ändå.

Just nu är jag barnvakt, svärsonen är på flygplatsen för att hämta en svensk kille som han arbetar ihop med. Dottern är på arbetet, hon har telefonkonferens mot Sverige och vad jag förstår så har hon en egen ”TV-studio” som hon ibland använder för att kunderna ska se henne och hon kan även presentera bildmaterial. Jag hoppas att jag hinner dit och se hur det ser ut innan jag åker hem igen. Med den här takten på tiden så är det alldeles strax …