Dagen har gått i sömnadens tecken. Ack så ringrostig jag är – i huvudet … Jag har sytt drygt 10 meter, och rivit upp 6 av dem, varav samma söm två gånger. Vet inte hur jag tänkte/tänker – inget stort problem egentligen, men tydligen före lunch. Efter en lunchpaus så gjorde jag om det och det var inga som helst problem. Jag har även nålat dit fyllningen. Det kommer nog att bli lite bekymmer med att vända det hela, få kanterna raka och sedan fixera det hela … morgondagens bekymmer och antagligen nästa dags bekymmer också. Får ligga i startgroparna när barnen går till skolan – för kl 15 ska jag vara på fritis och följa med som åskådare till gympan.

Hämtade barnen idag också, och det var ett suckande om hur varmt det var – och det var varmt. Men efter lite tjat om läxläsning – det ska tjatas först – sedan går det på några minuter, så badade barnen i poolen och jag satt i skuggan med ett korsord. Jag klagar inte på värmen – det är helt underbart om man slipper röra sig i hög hastighet.

Dottern tog med mig till en butik där jag kunde välja födelsedagspresent till dotterdottern från maken. Meningen var att vi skulle skicka efter via nätet redan i Sverige – men det fanns inte just den. Hon hade sett en hund i en leksaksaffär i Stockholm, som hon önskar – men där var den slut och de skulle inte få in den igen. Vi satt och gick igenom en massa sajter i går och bestämde oss för en jättesöt apa i stället – i samma serie. Dottern skulle beställa, men berättade idag att hon inte beställt då de skulle ha 35 dollar i frakt – vilket var mer än vad apan kostade.

Vi hittade varken hund eller apa i butiken – men en massa andra produkter i samma serie, men jag tyckte inte om dem, så jag var lite vilsen ett tag. Så fick dottern syn på en rolig figur –hund/får/rymdvarelse …? Vet inte, den kan tydligen prata och lever ett eget ”tänkande” liv … Inbyggd dator eller nåt – inte vet jag, men den ska tydligen vara väldigt speciell och rolig, söt var den också. Så det fick bli en sådan. Efter en stunds velande – vit eller gråsvart – blev det en gråsvart. Nu ska det bli intressant att se hur dotterdottern reagerar. Hoppas den går hem och hoppas också att maken gillar vad han ger bort …

Jag sover så gott på nätterna – vet inte om det fortfarande är kvar lite jetlag, men tror inte det. Kanske för att jag har en stor säng att bre ut mig alldeles själv i – ingen som rör sig eller låter – bara jag. Nu låter inte maken speciellt på nätterna, snarkar eller så, men helt ljudlös är väl ingen av oss när vi sover.

I morse vaknade jag alldels för tidigt och kände av ryggen och axlarna – blir lätt så efter en lång resa med onaturlig ställning i 3 + 11 timmar och däremellan ska det lyftas tung bagage, man ska äta med armarna intill kroppen osv. Jag har tagit med utmärkta spikmatta. Det är bara att lägga sig på den och så somnar jag ofelbart inom 10 minuter – så också i morse. Har jag svårt att sova på kvällen behövs inga piller, fram med spikmattan och sömnen bara kommer. Kan rekommenderas. Synd bara att man inte kan använda den på flyget …

När barnen gått till skolan idag så åkte symaskinen fram och jag arbetade med lapptäcket. Lyckades att sy ca 1½ m meter som blev fel – måste riva upp … I morgon ska fyllningen och fodret på plats – hoppas jag hinner klart och kan stoppa undan det tills det är dags att överlämna presenten. Hoppas också dotterdottern tycker om det – vet inte om jag skrivit om att jag började på det långt innan hon var född, ja, ens påtänkt, och långt innan jag visste att lila skulle bli hennes älsklingsfärg … Nu ska hon fylla 9 år – måste ha hållit på i minst 12-13 år med det, jag som aldrig skulle drömma om att sy ett lapptäcke av små bitar som ska sammanfogas för hand … Vad är det som bestämmer vissa saker …?

Det blev en lång promenad idag till shoppingmallen (gick en annan väg) och vidare till skolan – det var i varmaste laget. Barnen klagade när vi gick hem och vi var ensamma ute på gatorna, dvs gående – de andra åker bil. Var tvungen att köpa mer garn och en virknål till – lillebror vill också virka och det går ju inte när dotterdottern nu ska göra sin andra kudde – alltså de måste ha varsin virknål och egna garnnystan. Jag måste erkänna att visst kan jag ha roligare än att försöka lära ut virkning … Dotterdottern har förstått nu och det går faktiskt riktigt bra, men den yngste vill göra på sitt sätt och det blir därefter och då blir det suckar och är inte så roligt. Vi får se hur länge han vill hålla på – som mormor får man inte ge upp – tålamod är det som gäller …  😉

Idag är det kanske bakdag för många efter gårdagskvällen, här var det också bakdag, men av annat slag. Mormor skulle göra sig till och göra något av de underbart goda plommon som växer i trädgården. En blandning av aprikoser och plommon, så goda. De skulle bli till en paj, sedan skulle det bakas muffins fyllda med dessa frukter och en vanlig sockerkaka.

Jag som bakar lussekatter och vörtbröd en dag om året och ibland pepparkakor, kände att det här skulle gå som en dans med hjälp av kokböcker. Jag började slita fram allt som kunde tänkas behövas. Det blev en lyckad, jättegod smulpaj, en sockerkaka – som visserligen var bara smet i mitten efter den gällande tiden. Men det finns provstickor, så inga problem, den behövde bara stå 10 minuter extra och blev mycket välgräddad. Sedan var det dags för muffins – receptet hittade jag på nätet. Barnbarnen blev ovänner om vem som skulle ställa ut muffinsformarna och hur de skulle stå. De fylldes med smet, plommonbitar mixade med potatismjöl för att inte vara för blöta, mer smet och in i ugnen. Allt såg normalt ut – sedan vet jag inte vad som hände.

Barnen säger att de är jättegoda och det tror jag – men hur ser de ut …?! En del av dem låg och flöt på botten i ugnen, nej, de flöt inte – de var fastbrända – morgondagens uppgift.

Det virkade alstret blev till en kudde till dockan, som faktisk är färdig – men jag glömde att fota den och det kan nu inte ske förrän i morgon eftersom dockan ligger och sover på den. Den blev riktigt fin – och barnbarnet pöser av lycka. Lillebror ville också lära sig att virka – han fick låna virknål och garn som blev över. Men han är i den åldern ”kan själv” – så efter en stund tröttnade han … Det blev fotboll istället och det är han bra på.

Ja, jag har inte gått till historien i barnbarnens minne som den bakande mormodern – men väl som den som kan fixa virkade kuddar …

I morse vaknade jag först,  av mig själv. Gjorde en kopp te och satte mig i sängen med ett korsord. Efter en halvtimme hörde jag att barnen var vakna och en stund senare kikade ett litet huvud in genom dörren. Sedan var dagen igång. De var duktiga och fixade sin egen frukost, åt den och sedan spelade de schack i mitt rum och jag kunde fortsätta med korsord. Mamma o pappa fick en liten sovmorgon – det kan de behöva.

Dagen drog igång och det var basket för lillebror, men dotterdottern o jag gick till shoppingmallet och tittade på djur i djuraffären. Vi tittade också på fiskar – hon har önskat sig ett husdjur och har fått ett löfte om att hon ska få skaffa ett akvarium (samma som för hennes mamma i samma ålder … 🙂  Vi kikade på alla fiskar och pratade om vilka som passar tillsammans. De tilltänkta fiskarna har redan blivit döpta, efter den färg de ska ha, men nu insåg hon att man kanske inte kan ha bara en av varje färg. Lite synd, för de har fått så fina namn – hon får hitta på fler. Det blir väl ett problem med att veta vem som är vem i ett stim. Då får man göra som systerdottern för många år sedan när hon var på vår brygga och metade abborrar med sin jämnåriga kusin. De fick upp dem och lade dem i en hink – döpte dem och släppte i dem igen. Jag frågade hur de kunde veta att inte samma fisk kom upp flera gånger. Inga problem svarade systerdottern – vi bryter av en bit på en ryggfena innan vi släpper i dem igen … Hon är vuxen idag och tycker att hon var förfärlig när jag berättade för henne hur de gjorde. Hennes kusin, som var med på bryggan, och som inte ville leka med tjejer, svarade då man påpekade att du leker ju med Linn. ”Är hon en tjej …?”

Dotterdottern o jag gick också in i en hobbyaffär, vi skulle komplettera till hennes vävram – hon håller på att väva en väska till mig, som snart är klar. Vi hittade inget, men köpte ett nystan med bomullsgarn och en virknål – det var tydligen jätteroligt för hon har nu lärt sig virka med rekordfart. Hon tyckte inte att det var tid att sova – ville helst virka hela natten. Vi får se vad det blir av det hela i morgon …

Dagen har varit ungefär som dagen innan, en skön morgon efter att barnen gått till skolan. Jag åt min frukost ute i trädgården, där jag också intog förmiddagskaffe. Lite nytta blev det, lagade ett kramdjur och sydde lite på det lapptäcke som ska bli dotterdotterns födelsedagspresent nästa vecka. Hann inte klart eftersom det var gymnastiklektion på eftermiddagen och då placeras mormor där som åskådare och jag imponeras av hur viga småflickor är. Banbarnet trivs som fisken i vattnet och hon står nog mer på händer än på fötter.

Dottern har fullt upp – köra oss till gymmet, frakta lillebror till Svenska skolan och sedan komma tillbaka för att hämta oss. Hur klarade man av att vara förälder en gång i tiden – hur hann man med allt. Fick barnen någonsin mat – kommer inte håg att jag lagade mat, men måste ha stått i köket ständigt för att mata hungriga, uppväxande barn. Kolla läxor, tvätta kläder osv, osv. Det är tur att man inte kan få barn efter en viss ålder. Förstår mig inte på alla dessa män som ska ”föryngra” sig genom att skaffa ny, ung fru i barnafödande ålder och som skaffar en ny kull … Fast, det är kanske kvinnorna som …

Dottern hade tänkt att vi skulle åka till Sacramento på morgonen för att se när den pensionerade rymdfärjan skulle göra ett ärevarv runt staden – men så sköt man upp tiden och det var inte görligt med barnen i skolan och deras arbete. Jag lyssnade efter flygplan och tittade så fort jag hörde något – men den syntes inte här i Folsom. Det var en fin bild i SvD, och – jag var i alla fall i närheten …

Vill man titta på levande bilder så gör det här.

http://www.svt.se/nyheter/varlden/tv-rymdfarjan-far-hjalp-pa-sista-resan

Försökte ta bilder på dotterdottern, men det var nästan omöjligt att få till en vettig. Antingen snurrade hon för fort, eller så var det andra snurrande flickor i vägen.

Har äntligen blivit en kvällstrött människa – dvs normal, alltid något gott med jetlag. Orkade inte skriva klart detta igår …

Sov hela natten, vaknade bara för att vända min stela kropp – den var lite motsträvig efter alla timmar på planet. Var i valet och kvalet när jag bokade sittplats, om jag skulle ha fönster- eller ytterplats. Maken sade att jag naturligtvis skulle ta fönsterplats då det var dagflygning, både för att kunna se och för att då kan man ju resa sig i alla fall. Jag fick verkligen se – strax innan vi kom fram till Grönland var havet spegelblankt och mörkt turkosblått. Där kom det flera isberg flytande i olika storlekar. Det var så lugnt och klart vatten att jag såg den del av berget som befinner sig under vattenytan. Inne över Grönland var det fantastiskt med alla ”floder” där antagligen smältvattnet rinner – nu var det torrlagt eller is. Ljuset var fantastiskt och man såg alla berg och dalar. Kameran låg naturligtvis i handbagaget på hyllan och mina bänkkompisar sov – vilket de gjorde i stort sett hela resan. Jag satt där jag satt … Kunde bara resa mig vid tre tillfällen under alla timmar. Det gjorde inte gott för kroppen. När jag var som mest desperat ringde jag på betjäningen och beställde vatten och en Bloody Mary … 😉

Fick en härlig morgon, träffade barnen innan de gick till skolan. Sedan försvann föräldrarna till arbetet och jag var med mig själv i flera timmar. Så härligt, har saknat det i flera år nu, sedan maken gick i pension … Nu är det inte så att jag inte trivs med maken, men har man varit tvungen att tillbringa dagarna ensam i flera år så blir det till en livsstil och att sedan vara tillsammans ständigt …

Efter någon timme i trädgården med kaffe och inredningstidningar blev det en promenad till närmaste shoppingmall, jag skulle inhandla lite nödvändigheter. På förmiddagen innan jag skulle åka, ringde man från kreditkortsföretaget och sade att någon försökte ta ut pengar på mitt kreditkort i USA, de blev misstänksamma då jag hade använt kortet i Sverige kvällen innan. Jag är ju glad att de reagerade, men mindre glad åt att det nog borde spärras. Jag frågade om det kunde ha att göra med att jag betalat via internet dagen innan, men de trodde inte det utan det kunde vara något som låg så långt bak i tiden som 1-1½ år. Det är inte ovanligt att man väntar så länge sedan man kommit över uppgifter – enligt kortbolaget. Så här är jag nu utan mitt kreditkort, men med ett kontantkort – som jag inte lyckades att betala med idag. De fick antagligen inte kontakt med banken. Tack o lov hade jag lite kontanter. Så nu måste jag fixa mer kontanter  – vet knappt hur man gör längre.

På eftermiddagen var jag allt annat än ensam – jag var med dotterdottern till hennes gym. Där var det närmare hundratalet barn som tränade gymnastik på olika stationer, i alla åldrar och storlekar. Jag satt med de andra mammorna, syskon och en och annan mor- och farförälder. Oj, oj vad man kan göra med en liten barnkropp. Det hoppades och voltades, snurrades och balanserades både framlänges och baklänges. Jag blev mycket imponerad, men träningspasset som varade 1½ timme var jag rätt nöjd och dotterdottern också. Mamma kom och hämtade oss och vi åkte hem igen.

Nu sitter jag här på sängen och väntar på att tröttheten ska slå till – vi får se hur det blir. Jetlag och starkt kaffe på eftermiddagen kanske sabbar …