Sitter här nyduschad och lite snurrig i huvudet. Jag befinner mig i Kalifornien hos dottern och barnbarnen. Klockan är halv nio, och jag kan somna när som helst. Dotterdottern har retat mig lite – hon kallar mig för Ugglan – jag är nattuggla av naturen, och det passar ju bra då vi är på varsin sida om jordklotet. Det gör att vi kan tala med varandra – alla andra ligger ju och sover, men inte hennes mormor.

Det blev lite sömn natten innan – ingen alls – det har blivit en vana att jag inte lägger mig när jag ska resa vid fyratiden på morgonen. Det är så obehagligt att vakna, komma igång och dessutom försöka äta frukost … Nä, då är det enklare att sova ikapp på planet – den långa resan tar ju 11 timmar – och något måste man slå ihjäl tiden med.

Men det blev inte så mycket sömn idag som jag trott, blev väckt av något och hade svårt att somna om. Om några minuter, blir det nog inga problem – men först ska lilla tanden borstas.

Sitter på flygplatsen i Malaysia. Mitt plan som skulle avgå kl 01.30 verkar vara försenat till kl 8.00 i morgon bitti – första beskedet …

Har hittat en soffa – där jag brett ut mig. Kan nu inte gå härifrån för då blir den upptagen direkt. Vi som sitter här är antagligen inbokade på just denna flight. De flesta andra har redan avgått. Jobbigast är att jag håller på att bli förkyld och att den internetuppkoppling som de håller med bara gäller i två timmar. Vad ska man göra sedan … Törs ju inte somna – vet ju inte riktigt vad som ska ske. De skriver att senaste beräknade tiden för boarding är kl.8.00 – vilket gör att man inte riktigt vet.

Ja, det blir som det blir …

Jag kommer inte ihåg vilken tid vi åt frukost i morse, men det var nog inte alltför tidigt, för vi var inte ensamma i frukostmatsalen …

Efter frukost tog vi en taxi till en fågelpark, som verkligen var en upplevelse – framför allt naturupplevelsen, men även fåglarna var överraskande intressanta – även om jag saknade småfåglarna och sångarna. Men kanske det var klokt att inte hålla dem inspärrade, även om det fanns massor av utrymme att röra sig på och de kunde flyga högt.

Det blev också ett kort besök i orkidéträdgården, men sedan var vi trötta pga av värmen. Det blev inga fjärilar, som det var tänkt …

Vi åt middag i den gigantiska motsvarigheten till Hötorgshallen – men ändå så helt olikt. Likheten är kanske att det är en trappa ner. Hur många matställen som helst. Man beställer den typ av mat man vill ha vid olika diskar (Thai, kinesiskt, sushi, malay – you name it …), tar sin bricka och försöker hitta en plats att sitta på. Vi lyckades hitta anka, som vi ville ha och så småningom fick vi också en sittplats – då hade jag spillt ut halva min kopp med soppa – som jag inte hade en aning om att jag beställt … Den var i alla fall jättegod, liksom ankan. Fick också en tallrik med ris – vilket inte kompisen fick, men det åt jag inte upp.

Kompisen beställde massage och jag försökte … Men så fort det kom en man, vilket det gjorde flera gånger, så avstannade uppmärksamheten för oss kvinnor och damen bakom disken kastade sig över mannens önskemål … Efter några avbrott lyckades kompisen få till ett massageprogram och försvann in. Jag hade en fråga – om jag kunde ha ”fotterapi”nånting – då mina fötter fortfarande är svullna och också gör ont på vissa ställen sedan fotmassagen i går. Det tog några män (som skulle servas) innan jag fick veta att hon inte hade en aning. Hon ringde ett telefonsamtal och smattrade något på kinesiska och lade på luren. Det kom två män in genom dörren och jag fick besked om att jag skulle sätta mig och vänta – vilket jag gjorde och tittade på den fascinerande utsikten medan hon talade med männen. När det gått flera minuter ilsknade jag till och sade att jag kommer tillbaka och gick … Hon muttrade något om ursäkt – då gick också männen, så det blev ingen kund alls – kunde hon gott ha … Jag får se om jag hittar något annat ställe imorgon – det finns gott om dem och jag har många timmar på mig …

(Har lagt in några bilder från igår)

Har jag berättat att jag har en morgonpigg rumskompis? Hon är färdigklädd klockan sju på morgonen. I morse var första dagen som vi inte hade någon tid att passa, men hon tyckte att vi skulle vara färdiga kl 7 för hinna med att göra någonting …

Jag sade att jag inte tänker äta frukost förrän kl 8.30. En tredjde Swea lyfte på ögon brynen, men sa ok. Med tanke på vilka tider vi blivit purrade de senaste dagarna så var det ljuvligt att få sova till strax efter halv åtta. 8.25 gick min kompis i förväg till frukostmatsalen. Jag väntade på rumservice – måste tvätta några plagg och passade på att klippa lite i luggen – har inte haft tillgång till sax och den har vuxit med rekordfart. Riktigt skönt att få vara försenad för en gångs skull.

Sedan bar det av till Chinatown, måttligt roligt tycker jag. Jo, det är roligt att titta på alla människor, men alla butiker och stånd har precis samma saker – kopior av märkesvaror. De enda butikerna som avek var tygaffärerna och en hobbyaffär … Jag gick inte ens in i dem – var ju inte till att tänka på att handla något. Kompisen tittade på väskor och klockor – det blev några klockor och en väska. Vi tittade på några halsband i vackra stenar – men gubben var så ointresserad att vi gick. Kineser är inte så serviceminded – det vill helst bara ha pengarna. Kvitton är det inte tal om …

Vi satte oss för att dricka en kopp kaffe och innan jag ens hunnit röra om mjölken hade hon druckit upp sin lilla expresso. Jag sade till henne att jag sitter kvar och dricker så kan hon komma tillbaka om en stund. Hon såg riktigt lättad ut … 😉 Jag drack mitt kaffe i lugn o ro och konstaterade att det låg ett massageinstitut vägg i vägg. Det blev fotmassage för min del och kompisen fick shoppa vidare. Mina fötter är sig inte lika efter alla resor och stilla sittande. De är rejält svullna och när massösen satte händerna i dem vet jag inte vilket som dominerade – smärtan eller det sköna med massage. Jag slapp i alla fall shoppa – tråkig jag.

Kvällen avslutade vi med middag högt uppe i luften KL Tower. Hissen räknade inte våningar utan var 50:e meter.  Såg åtminstone 250 m skymta förbi. Vi landade på ca 340 meters höjd. Tornet är 421 meter högt. Utsikten var fantastisk … och vi kunde titta på Petronas Twin-towers . De var inte långt borta.

Nu sover kompisen igen och jag är jättetrött – man blir det när man inte får sova som man vill. Har ju lovat bilder – men finns inte en chans att jag orkar fixa. Det blir till att släcka lampan även för mig …

GRATTIS! Käre make på din födelsedag – som jag vet att du inte firar ensam utan i ett stort gäng av glada vänner …

Nu har jag varit på vift ute i djungeln … Vått, vått. Vått – fuktigt och vått från ovan i form av regn. Fläktar i taket gjorde det uthärdligt och det gick nästan att sova. Helt fascinerande att se hur det droppade från träden även när det inte regnade. Har tagit massor med bilder – kunde ha tagit många fler.

Vi har sett orangutanger och näsapor, de första i ett projekt med matning, de senare i trädtopparna längs floden.

Det blev inte övervikt av bagaget, trots att kläderna antagligen är dubbelt så tunga pga att de är sjövåta. Vilket vi också är. Men nu sitter vi på flygplatsen och fryser i AC:n – hoppas kläderna är torra snart.

Planet är fem timmar försenat, men en stackars tjänsteman bakom transferdisken lyckades att boka om 24 Sweor till ett plan som gör oss bara 4 timmar försenade. Planerna på att lämna in kläderna till tvätt och att få klä sig lite fräscht i morgon, sprack. Vi kommer fram mitt i natten.

Allt gungar just nu, vi har åkt båt i hög hastighet i många mil längs en flod som jag inte kommer ihåg namnet på.  Uppkopplingen här på flygplatsen är svajig och jag åker ur titt som tätt. Jag får fortsätta från hotellet i morgon. Nu ska jag försöka ladda upp detta …

Pust,  är ständigt sjövåt och antingen iskall eller bastuvarm … Sitter på flygplatsen, det har precis ljusnat … Vi väcktes kl 4 i morse och nu ska vi få titta på apor…