Jag har nu ”festat”, träffat vänner och haft trevligt i dagarna tre, dvs det har hunnit bli nästan morgon innan jag kommit i säng – men i morgon är det måndag och då skall jag skärpa till mej och berätta om allt trevligt jag varit med om …

Vilket jag nu, sent omsider kommit mej för.

Syster och jag vaknade, inte allt för sent – maken var uppe och stökade, han skulle åka till landet och fixa lite. Syster och jag skulle åka till Nynäshamn till vår lillasyster. Där drog vi ut i skogen för att leta svamp. Jag hade glömt både stövlar, korg och kniv. Men det gick bra att gå i skogen i mina öppna kalle-anka skor också, bara att plocka ur lite stickiga barr då och då, vrida ur strumpan när jag blev lurad att gå i ett träsk, men bara med ena foten. Vädret var underbart där nere, och en vacker liten kopparorm visade sej, inga andra varianter – tack o lov – i alla fall inte som vi såg.

Vi verkligen njöt där vi vimsade omkring i skogen – det är så vackert där nere. Systers hund var glad att få strosa omkring, men började se lite konfunderad ut efter en stund, eftersom vi var på samma plats så länge och rotade i blåbärssnåren. Hon kunde ju inte veta att det är där som trattkantareller gömmer sej.

Någon hade gått före oss, men vi fick ihop lite i alla fall och hittade en (!) perfekt gul kantarell. Ganska mycket fårtickor, några soppar och taggsvampar. Sedan fanns det massor med annan svamp, men den lämnade vi till de andra. Och den svamp vi hittade lämnade vi till lillasyster och styrde kosan mot Stockholm igen. Det blev en sen middag och lite vin och mycket prat, innan det var dags för sängen. Alldeles för sent för mej igen  …

Ut i skogen skall vi gå …

… och leta efter svampar små …

De här vi lät stå …

… och även dessa kan andra få …

Ett svanpar med fyra ungar vi träffade på …

Jag hade en lugn dag, och pysslade med mitt medan jag väntade på syster från Göteborg. Hon kom på eftermiddagen och vi slog oss ned och tog den obligatoriska lilla whiskyn – som man alltid får när man kört bil långt.

Klockan 18 var vi bjudna till grannen, som bjöd på middag, fyra damer och maken, men det var trevligt för det … 😉 Vi trakterades med god mat, förrätt, varmrätt och dessert – precis som dagen innan ute i Ekhagen. Får se hur det går med vikten efter alla dessa goda middagar. Det var ingen brist på samtalsämnen och vi klarade av en hel del, men det var enkelt att ta sej hem, bara tvärs över trapphuset.

Syster och jag blev sittande ytterligare några timmar, så det var nästan morgon innan vi kom ner i våra sängar …

Värdinnan korkar upp …

Förrätten står på plats och vi är redo …

Så här glada blev vi när det serverades nå-gott till kaffet också …

Idag har jag varit ute på stan och vandrat. Jag träffade väninnan från Sydafrika, och vi gick in i Gamla Stan till min systers konstutställning. Där var några stycken redan. Varav en var kund, så vi slog oss ner i soffan och väntade tills affären var över. Vi hann med en liten pratstund med syster innan nästa besökare kom. Då gav vi oss av mot en lunchrestaurang. Det var massor med folk i Gamla Stan, massor med turister fortfarande, tror att vi lyckades fastna på en del bilder. Dvs, där vi hamnade mellan fotografen och motivet – det var inte så lätt att undvika, det stod turistande fotografer överallt. Hoppas bara att de själva märkte det och kunde ta ett nytt foto. Kanske inte så kul att upptäcka två tanter framför kärestan  …

Vi hittade en populär restaurang på någon av Nygatorna, kommer aldrig ihåg vilken som är den Stora eller den Lillla. Där var trångt och rörigt, vi beställde fisksoppa (väldigt god) eftersom vi frös alldeles förfärligt. Solen sken visserligen, men vindarna var iskalla. Soppan gjorde oss varma så vi vågade oss ut på gatorna igen och ställde kosan mot city, via Drottninggatan. Det gäller att se upp så man inte blir omkulltrampad. Jag har ju upptäckt att jag inte syns längre, men nu var vi två som ingen såg. 😉

Jag letade efter speciella DVD-skivor, DVD-RDL,som inte finns att köpa över disk i denna stora stad. Har läst i min instruktionsbok att det måste vara ett – före R, de skivor som säljs är +. Jag har fått så olika svar, men några trodde att det skulle fungera med +. Skivorna är så dyra, så jag har inte riktigt kännt för att köpa för 300 kronor bara för att testa – som någon föreslog. Till sist gick jag till den affärskedja som säljer apparaten. Säljaren där såg ut som en fågelholk i ansiktet när jag frågade efter dessa speciella skivor och berättade att de sålde denna apparat. En kund bredvid tyckte att jag skulle försöka med + skivor, jag påpekade att det var ett ganska dyrt försök. Då sade säljaren att jag fick köpa en förpackning, testa och lämna tillbaka den, trots att jag brutit förpackningen. Där steg den firman i min aktning, har inte haft så mycket tilll övers för dem de sista året.

Glad i hågen åkte jag till Ekhagen, där vi skulle träffa vänner från Tanzania och blev bjudna på god mat, som vanligt. Tack, Cathrin och Lars!!

På vägen dit ringde ett ledset barnbarn från Californien, hennes tand var sååå lös, och hon vågade inte dra ut den. Mamma fick heller inte göra något. Jag försökte övertala henne, men nej. Då sade jag att du får ringa tillbaka till mej så fort som tanden ramlat ur, och kanske var hon så duktigt så hon skulle våga ta den själv. Hon sa nej till det – men efter 5 minuter ringde telefonen och en överlycklig liten flicka, med en tand mindre, var i andra änden … 😉

Här får mormor ”se” när tanden ramlat ut …

Så här sött är leendet …  (Det är lilla mamma som tagit bilderna)

Jag har skrivit det förr, men jag visste faktiskt inte var jag var när jag vaknade i morse. Jag hade sovit så gott i min säng hela natten och inte vaknat en enda gång – och då kunnat orientera mej. Somnade dessutom om så gott i morse och vaknade av telefonen – som tur var så visste jag då var jag befann mej och konstaterade att maken stod i duschen, så jag staplade upp och svarade. Det var syster som ringde, hon skulle hämta ett par skor som vi tagit med från stugan. Hon skulle också få med sej lingon – båda delarna stod i bilen – maken i duschen, så det var bara att klä på sej och gå till garaget.

Men så mysigt det är att vara ”hemma” – jag är nog en riktigt hemmagris, trots allt resande. Maken börjar klättra på väggarna så fort han klarat av allt via internet – räkningar, nyheter, konton och allt vad han lärt sej att hitta och kolla. Jag bara njuter av att sitta här och titta på mina prylar, de är alldeles för många och bör rensas ut – men när …? Jag njuter av att titta på mina foton och kontrollera om jag scannat in dem eller inte – det har blivit lite rörigt där eftersom vi aldrig är här tillräckligt länge och jag alltid ”passar på” medan jag är hemma.

Dagen gick lika fort som vanligt och när jag lyfter blicken från datorn så är det solnedgång – igen … 😉  Kanske det är därför som det alltid blir sådana bilder – har ju aldrig tid att lyfta blicken innan dess. Blir dessutom påmind eftersom solen kommer in genom fönstret just när den går ner.

Pratade med dotterdottern, så kärt samtal … Hon är så stor nu och så duktig så nu har vi riktiga samtal. Hjärtat värker när jag tänker på mina barnbarn – jag är ju alltid någon annanstans …

De stunder som jag inte suttit klistrad framför datorn har jag ägnat åt den ”helvetesmaskin” som jag fick förra året i present av dottern. Egentligen rena drömmen – precis vad jag önskat och tänkt köpa själv. Ni som följt den här sidan vet att jag nu talar om DVD-spelaren. Den är inspelningsbar och jag har verkligen kämpat för att komma igenom instruktionsboken, som är ca 90 sidor, med en liten snabb-bilaga – där man på tio minuter skall lära sej allt om att formatera skivor och annat som inte fungerar om du inte klarar av att installera maskinen – vilket är problemet.

Det gick helt enkelt inte att installera den ihop med digitalboxen. Nu har jag tagit in maskinen till stan och mitt ”hål i väggen”. Det var inte helt enkelt, men jag har fått ihop det hela. Så om jag drar ur vhs-spelaren och kopplar in dvd-spelaren så bestämmer dvd:n vilka program som gäller. Egentligen vill ni inte veta hur det fungerar – det skulle bli några sidor för sig. Men kort: om jag sätter i scartkontakten till dvd-spelaren, så kan jag programmera de program jag vill spela in. Drar jag sedan ur kontakten så kan jag titta på tv – och det spelar in under tiden – hänger ni med …?  Kan tala om att det fungerar …

Som en liten parentes kan jag berätta att jag stod den här dagen för ett antal år sedan och strök mina kläder inför avresan till USA. En god vän ringde och frågade om jag tittade på TV – vilket jag gjorde, men på en svensk gammal film. Jag bytte kanal precis som jag fick se hur ett flygplan flög in i en skyskrapa. Det var lika overkligt som en actionfilm, så det tog ett tag innan jag förstod att det var på riktigt. Min resa blev uppskjuten några dagar och den säkerhetskontroll som skedde då resan kunde bli av var inte nådig. Och så har det fortsatt mer eller mindre …

Känns den igen, utsikten …?  😉

I morse skrev vi en inköpslista inför resan upp till Hälsingland och gav oss av till det stora köpcentret. Det tog några timmar innan inköpen var avklarade – tror att några inköp måste lämnas tillbaka. Det var några ”måsten” som inte har med resan att göra, bara till min vardag inför avresan till Afrika. Jag har nu äntligen, efter ett år, lärt mej så pass mycket av DVD-spelaren att jag kan göra timerinspelning både med tidsinställning och showview. Jättebra … Men jag kan inte utesluta reklamen, vilket innbär att filmerna blir så långa att de inte får plats på en dvd-skiva.

Läste att man då kan använda en dvd med dubbla lager, och idag så var min ambition att jag skull inköpa  sådana. I instruktionerna till min dvd-spelare står det att jag kan använda dvd-skivor med -R. (Detta är överkurs – även för mej, inklusive butikens expediter …) Nu visade det sej att de enda dvd-skivor med DL, som det heter på fackspråk, är +R.  I den ena butiken förstod man ingenting, man brukar ha alla de varianter som finns. Då gick jag till ”fina” fackbutiken de hade också bara +R och fick veta att det spelade ingen roll … De skulle ha ganska mycket mer betalt för samma förpackning än butiken innan, så jag gick tillbaka och köpte en förpackning där. 299 kr för 10 skivor, eller en för 49.50. Jag köpte en förpackning med löfte att få lämna tillbaka.

Väl hemma lusläste jag den hopplösa manualen, och överallt står det om olika alternativ, men inte ett endaste med +, bara -.  Det finns så många möjligheter, så mycket man kan göra – men ingen förklaring om vad det är man kan göra, bara en massa konstiga fackuttryck. Antagligen är det mycket bra, om man visste vad det betydde …

Jag läste vidare och kom fram till att tydligen så skall jag kunna redigera i filmerna, men språket är så omständigt, så jag förstår inte vad de menar.  Bara att jag skall välja olika ”kapitel” …. Verkar ju lätt som en plätt ….

Dessa vackra rosor fick jag av maken igår …

(Var väldigt sen med gårdagen, men det ligger där nu.)

Idag har jag fortsatt mina turer inom vården, jag har besökt min sjukgymnast på Värmdö – hon är bara så bra. När jag är där så känner jag att om jag fick vara med henne några timmar då och då i veckan så blir jag snart bra. Men det var sista gången idag. Hon skall nu ha semester i en månad och när hon kommer tillbaka så har jag rest.  Jag fick stränga order om att inte lyfta något tungt med min arm och vara försiktigt i största allmänhet med den. Hur nu det skall gå till när man reser som vi gör. Väskan packas till mesta möjliga gräns med allt som skall med. Då talar vi inte kläder utan, julmat, böcker, filmer , ja, allt typiskt ”svenskt” som vi gärna vill ha med oss där nere. Inte minst datorn o alla prylar till den som väger och som måste vara handbagage …

Vi får se nu hur det går, jag har fått tid hos en annan sjukgymnast om två veckor. Har ingen aning om hur hon är, bra hoppas jag.

Annars så har dagen ägnats åt bilder i datorn igen, inte så mycket annat jag kan göra, för även om jag pinnar på rätt bra (på fel sätt, visserligen) så mäste jag sitta med foten i högläge fortfarande. Trodde allt var bra och struntade i det, men det straffade sig meddetsamma. Stora blånader uppstod och svullnad. Men numera finns salva mot sådant – hade jag ingen aning om. Vet inte hur pass det hjälper eller om det är högläget som är viktigast, för foten är nu mindre blåflammig. Men med gymnastiken går det inget vidare, dvs jag gör inga framsteg, kan böja tån mindre nu än första veckan, vilket även doktorn påpekade … Så jag sitter verkligen och böjer och töjer och drar och spretar. Det gör ont och tar emot, men tycker inte att det blir något resultat. Doktorn sade att det nog kan ta någon månad till o med, så det är tur att vi skall till ett varmare klimat så jag kan fortsätta med mina öppna skor.

Kameran har bara varit framme för att fota – ytterligare en solnedgång – det händer inte så mycket mer här 5 trappor upp, så det får bli något från de senast scannade bilderna igen. Det är ju där i gågna tider som jag tillbringar mina dagar just nu  …

Min mamma, lillasyster och jag år 1952.

Hon hade kräkts ner sin klänning och fick sitta i underkläderna … …

Farfar och jag på väg till eller från kyrkan …