Vi har haft en underbar, arbetsfri lördag på ön … Jag har suttit i skuggan och njutit av värmen, läst mina veckotidningar som jag prenumerade på – för tre år sedan. Jag prenumererar för korsordbilagans skull, men vad vore en veckotidning utan recept. Där är recept med rabarber, kakor, smörgåstårtor, grillning och recept på hur man gör egen ny lag till kräftorna. Eftersom jag prenumererat på samma tidning några veckor varje sommar så kan jag följa varianterna på smörgåstårtorna, pingstbuffén, midsommar och fruntimmersveckan. Kan avslöja att efter några år kommer samma recept åter …

Jag har rivit ur korsordsbilagorna och behöver inte prenumerera nästa år. Där är tillräckligt med korsord, även om jag tar med till CT.

Tillbaka i stan, här ligger vårt liv i mer eller mindre stora högar runt oss. Det är som rörigast just nu. Alla högar – slängas, Stadsmissionen, ön eller Strängnäs.  På måndag kommer fotografen och då ska det se attraktivt ut. Ha, ha …

Halva sovrummet ommålat – det är lite krångligt eftersom utrymmet är begränsat, jag måste flytta möblerna vartefter.  Maken har kört några lådor till Stadsmissionen idag och några hyllor och packlådor till Strängnäs. I morgon ska jag måla klart sovrummet. Det blir jättefint – varför blev det inte av tidigare …

Vi är i stan under veckorna. Det blir bara mer och mer rörigt runt oss – verkar som om det är ett permanent tillstånd numera. I denna röra försvinner en stor del av livet till återvinning och välgörenhet. Innan det hamnar i bananlådor och fraktas bort är det rena kaoset. Många minnen poppar upp – glada för det mesta, man sparar ju bara det som gör en glad. Mindre glad blir jag när jag hittar mina favoritplagg och de inte passar – inte på många storlekar. Då kommer problemet med att försöka avgöra om någon annan skulle uppskatta eller om det är återvinningen som gäller. Inte så lätt kan jag säga – mycket känslor, för att inte tala om självkänslan …

Att bo i stan innebär också att jag har tillgång till många TV-kanaler på kvällarna – toppen. Jag tycker om att avsluta dagen med Mash, lite i senaste laget, men härlig nostalgi att avsluta dagen dont med …

Jag har en plastbox fullproppad med kablar med färglada ”pluppar” i ändarna. En del har likadana i båda ändar, en del har en scartkontakt och någon har bara en liten ”pinne” som passar i ljuduttaget för ljudet – mikrofon eller hörlurar. Dessa kablar har kostat mig en mindre förmögenhet genom åren – men jag har inte fått dem att fungera, trots ”proffshjälp”. De ligger där oanvända.

TV:n har motsvarande ”ingångar” med motsvarande färger – men jag har ingen aning om hur jag ska kombinera ihop med datorn.

Jag har inte någon storbildskärm här i stan och bestämde mig för att kolla om vår TV har möjlighet att ta emot signaler från datorn. Det har den.

Detta skrev jag för många dagar sedan – men glömde att publicera – sedan dess har jag kört datorn mot TV-skärmen. Visst det blir större, men vi har inte så stor TV i stan – 32 tum, det är fortfarande läsglasögon som gäller, men en annan styrka …

Grattis lillasyster som har födelsedag idag.

Dagarna rusar iväg lika fort här som på södra halvklotet. Vi fladdrar mellan lägenheten i Årsta och stugan på ön. I fredags firade maken, tillsammans med några gamla skolkamrater, 50-års jubileum på studentexamen. Deras klassföreståndare var med! En mogen man på runt 80, som var runt 30 när han blev deras klassföreståndare. Nu var de ”jämngamla” …

Vi tog ”ledigt” i söndags och bilade ner till Nyköping. En stad som behållit det gamla i stadskärnan och tagit till sig filosofin att bilisterna inte ska kunna ta sig fram som de vill. Det blev åtskilliga lappkast – man kunde inte korsa stadsdelen ”Väster” som man ville. Till slut lyckades vi komma till någotsånär, hitta parkeringsplats och kunde promenera. Vi letade efter en lunchrestaurang, men hittade bara känd hamburgerkedja, pizzerior och kebabställen. Det fick bli ett kebabställe och kebabtallrik. Jag undrar vad för slags djur som fått släppa till köttet – eller snarare – hur många. Det var kött men skulle tro att merdelen kom från fjäderfä – det kommer att dröja innan jag ens kommer att överväga att äta kebab. Salladen var utmärkt. När vi lämnade restaurangen visade det sig att i kvarteret bredvid låg det flera restauranger av olika sort …

Tanken var att sedan ta en tur genom Sörmland mot Strängnäs och tillbaka till Stockholm. Det blev istället en tur ut till Oxelösund, där har vi aldrig varit tidigare. Vi kom förbi en småbåtshamn där det låg precis en sådan båt vi vill ha. Men, det var söndag … Maken kom i slang med en båtägare, som fixade med sin båt. Han erbjöd sig att fixa en båt till oss, bara att säga till.

Vi körde vidare ut mot gamla Oxelösund, en liten holme vid havet. Där såg jag en ”grosshandlarvilla” på nätet för några månader sedan och blev helt betagen. Ett hus med mycket utrymme, glasverandor, modernt renoverad osv. Strandtomt. Försökte visa maken, men han ville inte ens titta på bilderna … ”Det var inte intressant att bosätta sig i en oljehamn.” Det tycker inte jag heller – men detta var förbi oljehamnen, med hela havet utanför … Nu fick jag se området på riktigt – ett charmigt, fantasiskt ”Furusund/Dalarö-liknande” område, alla gamla vackra villor, liten fiske/småbåtshamn och havet.

Varför jag tittade på hus i Oxelösund i vintras? Jo, har en svensk kamrat i Kapstaden som har sommarhus där och hon är helt betagen av platsen. Och priserna – mycket hus för pengarna …

Efter en härligt turistisk dag, med mycket sol men svala vindar, styrde vi kosan mot hemmet. Det blev stopp vid lokalbutiken och inköp av diverse delikatesser, bl.a. räkor. Vi kom ihåg att vi hade bröllopsdag …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit full fart här hos oss … Vi har varit ut till stugan, isen hade släppt på vår sida så vi ”lånade” en jolle och hittade två åror och tog oss tveksamt den kortaste vägen över vattnet till ön. Det blev en promenad till stugan, och det verkade som vi var ensamma där ute. Stugan höll en temperatur av 7 plusgrader och bara några enstaka sorkar hade varit inne. Desto större var skadegörelsen på våra enar – knappt en som inte var knäckt eller uppfläkt. De två stora som ger lä och insynsskydd på altanen är bara att ta bort, liksom de som ramar in baksidan.

En hel del grenar hade knäckts på tallarna, men ingen större fara. Våra tre Rhodendondron hade klarat sig bra – vilket vi inte förväntat oss. Forsythian ser bedrövlig ut där den slickar marken i bergssluttningen. Rosorna framför burspråket, som jag glömde att kupa och täcka för vårsolen, får vi se om de överlevt. Sol och strängkyla växelvis under lång tid i mars/april – inte favoritläge precis. Älgen? Och rådjuren har också gått hårt åt dem. Varför jag misstänker älg är för att vår Klätterhortensia, som växer i samma rabatt, var äten alldels för högt upp för att rådjuren skulle kunna nå dit – även om det var snö. Tydliga spår av rådjur (spillning) ligger både på altanen och på trappan vid ingången. Nu gäller det att få dem att byta vanor så att vi inte får en massa fästingar.

Vi försökte sjösätta plastbåten för att slippa plåtbåten, som låg under ett buskage av taggiga slånbärskvistar som snön gått hårt åt. Precis när vi sköt ner båten i vattnet grävde den ner sig i dyn och när vi fick loss den hade dyviken försvunnit (den lilla plupp som sitter i botten och som ska hindra vatten från att komma in eller ut – har inte förstått vilket). Ingen av oss kände sig manad att försöka leta rätt på den i det leriga, iskalla vattnet. Vi drog upp den igen och lyckade dra fram plåtbåten. När vi kom tillbaka till varvsbryggan, där vi lånat jollen, stod ett par och väntade på båten. ”Är det din båt?” frågade hon och jag var fick ju säga som det var att vi lånat den. De var jättesura, vem skulle inte vara det. Men hur stor är chansen att man lånar en båt i någon timme en måndag mitt på dagen och att ägaren kommer. Det var för övrigt inte ägaren, utan någon som skulle låna den av honom i sin tur. Det tog ju lite längre tid än vi tänkt då vi var tvungen att byta båt – om inte så hade de aldrig märkt det hela – men pinsamt blev det … Vi borde nog ha köpt en lott – tänkte vi inte på …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag blev det en kombinerad provtur med bilen – den är klart mysig att köra – och ett försök att ta oss ut till ön. Vi parkerade på den allmänna parkeringen och promenerade ner till bryggorna. Där höll ett gäng på att röja och elda vid stranden. Isen var borta och man kunde ta sig ut till ön – rakt över. Vi var på väg att fråga om någon kunde hjälpa oss över, när vi insåg att vi inte skulle kunna ta oss tillbaka. Närmare vår stuga låg isen och vi hade inte kunnat sjösätta vår enkla plåtbåt, som är den som gäller de första veckorna.

Vi gick vidare ut mot vår bryggplats och där var det heltäckande is. Så sent som förra helgen hade det tydligen gått att gå, men idag chansade man inte. Kändes lite snopet att stå där och titta på huset, men inte komma dit. Vi hade velat sätta igång värmen då vi tänker fira Valborg där. Kanske till o med få igång vattnet. Nu blev det inte så, det blev promenad tillbaka mellan lera, vattenpölar, is- och snöfläckar.

Isen hade tydligen kommit snabbt i höstas. Faktiskt låg där några båtar fastfrusna i isen. Maken talade med ett par som fått sin båt kvar i isen och som dessutom fått problem – spricka i botten – vilken de nu försökte laga. De berättade att de inte hann med i höstas, men trodde att deras båt skulle klara sig då den var gjord av aluminium.

Vi styrde kosan tillbaka mot stan och var glada att vi hittade en parkeringsplats …