Den magiska siffran 8, i dag är det ju 08-08-08. I mitt liv har siffran 8 alltid varit viktig – är ju född den 8:e, även om inte i den åttonde månaden, men med siffran 8 i årtalet …
(Dessutom behöver man ju inte fundera på om det är årtal eller månad som står först, vi skriver ju lite olika i världen…)

Nu sitter jag i stan. Jag hade förberett mej på att bli sjöblöt, även om jag skulle frakta mej över vattnet i en båt och inte i vattnet. Men vädret överraskade oss, det var inte helt utan solglimtar och 19 grader varmt i morse. Så överfärden gick galant.

Det kom lite duggregn ett par timmar när vi kommit in med vårt pick o pack och satt och tittade på OS-invigningen. Man har nu ändrat väderleksrapporten och det häftiga regn som utlovades uteblev. Tack o lov. Vi har nu en bergstomt, som förändrats från torr och sönderbränd till sankmark …

Sedan blev det faktiskt solnedgång, men värmen uteblev. Bara 15 grader, men det hindrade oss inte från att sitta på balkongen i kväll och dricka ett glas vin. Under tiden hörde vi hur det var fest i husen runt omkring och ett otroligt fyrverkeri över staden. Det kunde vi tyvärr inte se, grannhuset var i vägen, men luften vibrerade av knallarna och himlen lystes upp av ljusskenet. Stockholms stad har ju firat 08:ans dag idag … 😉

Själva firade vi med kräftor och tända ljus, inomhus. Det var faktiskt mysigt som omväxling. Jag packade upp dvd-spelaren och vhs-spelaren, men orkade inte ens försöka mej på att koppla något. Istället blev vi sittande framför Jönssonligan, som gick i kväll. Vi såg inte början, vet inte så mycket vad det handlade om – men vilka härliga skådespelare … Det var efter den som vi hamnade på balkongen.

En underlig sak hände idag. När vi lastat in packningen så konstaterade jag att den gamla klockan efter Farmor o Farfar hade stannat. Så jag drog upp den som vanligt, men idag gav den ifrån sej ett pling. Sedan ett till och sedan flera stycken i rad … närmare bestämt 12 stycken. Den har inte plingat under alla år jag haft den i min ägo, och det är sedan mitten på åttiotalet. Ikväll har den gett i från sej pling varje hel- och halvtimme, men det är helt åt skogen. Jag försökte fixa genom att dra förbi jättesnabbt, men lyckades inte. Tror dock att den räknar rätt, dvs 10, 11, 12 osv men fyra timmar före. Skall se vad jag kan göra i morgon, sedan är den en annan sak – vill jag verkligen att den plingar varje halvtimme …? Förr, för många år sedan – alltför många – när jag var liten så var man ju van vid klockor som sa tick tack och slog varje halvtimme, men nu … Fast å andra sidan hade man inte ambulansutryckningar o sånt då förtiden, och dem har jag ju vant mej vid. Vi får se hur det blir i natt, om jag kommer att vakna varje halvtimme. Bäst att jag kommer i säng i tid i kväll. Den plingade 4 slag nu, så klockan är midnatt …

Med vårt pick o pack över sjön, men torrskodda …

Är så facinerad av det ljus som solnedgångar ger …

….. kanske är det för att det bara handlar om några minuter …

Det var faktiskt riktigt mysigt i morse när det regnade, ett stilla varmt regn. Men tyvärr kunde jag inte sitta inne hela dagen och bara mysa. Jag hade tid hos naprapaten, kl 11. Så det blev till att ge sig av efter frukost. Vi hade ganska tur med regnet, det regnade inte allt för mycket, och vi var relativt torrskodda när vi kom till bilen. Maken bestämde sej för att följa med och att vi sover i stan i natt. I morgon skall vi till våra vänner i Trosa.

När vi kört en lite bit, så öppnade himlen sej. Då var det skönt att sitta i bilen, och jag som hade tänkt ta T-banan, bestämde att jag skulle få åka bil fram till naprapatens port på Södermalm. Det kändes nästan lite konstigt, att köra bil i stan menar jag. Vi har inte haft anledning att köra i stan på flera år, och vi konstaterade att vi nog inte åkt över gamla skanstullsbron sedan i början på 90-talet.

Jag fick mina nålar idag och han bara bräckte lite försiktigt i nacken – men det knakade förfärligt. Detta gör han varje gång, det knakar lite mycket varje gång – så vad gör jag under tiden emellan som gör att det bara är att börja om. Nu blir det en paus i behandlingen, så får vi se …

Jag blev väldigt blöt om fötterna när jag skulle hem, har ju bara min Crocs, och som alla vet så är de ju fulla med lufthål. Dessutom var det inte längre ett stilla, varmt sommarregn. Temperaturen hade sjunkit med flera grader och regnet öste ner, jag frös och det lilla paraply som jag hade täckte precis så att vattnet droppade ner på mina tår …

Ibland är det svårt att komma på vart jag är när jag vaknar. Nu var det i lägenheten. Där sover hag så gott i min säng, och vill inte vakna, men …

Jag fixade lite vid datorn, vardagen och plikterna börjar göra sej påminda. Sedan tog jag ledigt. Jag åkte in till stan och träffade en väninna. Vi åt lunch och shoppade lite. Jag skulle till naprapaten och det var samma väg som hon hade att gå hem. Vi var lite tidiga och satte oss ner på en trottoarservering och tog  varsitt glas vin (och ett glas vatten, naturligtvis…)  Solen sken och det var så trevligt, vi hade fortfarande massor att prata om. Än trevligare blev det när vi skulle betala notan. Vinet kostade bara 35 kronor per glas, brukar vara det dubbla, gott var det också. Dit kommer vi att gå tillbaka om vi vill dricka vin på stan. (Hörnet Grindsgatan/Ringvägen).

Jag träffade min naprapat, han var lite skonsammare i dag och gav mej extra behandling (avslappnande/avstressande). Idag blev det inte knäckande bara några små knäppar – skall jag tolka det som om det börjar bli bra – med ryggen. Armen är fortfarande lite kinkig…

Fick en härlig kväll på balkongen i kvällssolen, alldeles själv, maken hade redan dragit iväg till ön.

Hög säsong för ballongflygarna …

En fantastisk hälsingeträdgård …

Vaknade med ett ryck i morse – hade så konstig dröm, så jag borde ha sovit lite längre och klurat ut det … Nu blev det till att stiga upp och fungera från första minuten. Vilket jag avskyr – skulle ha satt klockan på ringning – är ingen morgonfågel.

Vi plockade ihop det sista – tar alltid längre tid än man planerat – och stängde stugan. Det är dessutom så tråkigt, det var så vackert, så fridfullt och jag hade så gärna stannat längre – men …

Vägen gick via kyrkogården, där vi skulle gräva om och dränera runt den, svindyra, planteringslåda som vi investerade i förra året. Den var så smart så att man inte skulle behöva vattna sina växter. Ingen talade om att det var akvarieväxter man borde ha planterat. Vi dränerade redan förra året, men det hjälpte inte. Nu har vi tagit sand från Dellens strand, men tror inte att det gör någon skillnad. Lådan är fel helt enkelt …

Sedan bara det av mot Enånger, där kusin och sambo bor. De skulle bjuda på lunch. Vi blev bjudna på god köttgryta, en fantastisk dessert i dessertglas med bl.a. violglass på toppen – så gott!! Sedan beundrade vi deras underbara trädgård, tala om gröna fingrar …

En härlig avlutning på en härlig midsommar …

En ovillig posering, men blommorna är vackra …

Grannbarnen, som vet att det finns glass att få …

Hemma igen, ballongerna är i full fart …

En eftersläntare …

Som jag skrivit så många gånger förr, men som upprepar sej hela tiden – jag fick tänka till i morse innan jag visste var jag var …

Här är ingen brist på sysselsättning, heller … Efter några timmar tog maken och jag en promenad och inhandlade diverse nödvändiga prylar. Vi var bortbjudna på kvällen, och jag skulle köpa blommor. Har ju inte varit i civilicerade trakter den senaste veckan, vet inte vad som gäller, men blev mycket glad då jag hittade lövkojor … Mina favoriter denna tid, liksom syrener, hoppas att värdinnan tycker detsamma.

Det var roligt att träffas igen – gänget från Sea Point. Vi var oss lika och vi tog bara vid där vi slutade sist, med lite annorlunda utsikt. Den skulle de flesta vara avundjuk på – så fantastisk.

Värdparet serverade himla god mat – fondue (hur det nu stavas). Mitt på bordet stod en gryta med kokande buljong och vi hade skålar med olika sorters kött o korv som skulle doppas där i. För detta ändamål hade vi var sitt spett, blev lite trassligt ibland, men inga problem. Vi var skickliga allihop och kunde avnjuta dessa delikatesser. Har inte gjort detta på massor av år – men det är faktiskt ett suveränt trevligt sätt att umgås på och att äta. Alla är sysselsatta, alla har något att prata om – alla höll sams … och tillbehören var bara så goda.

Kvällen blev sen – som vanligt … Tack! för en trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap!!

Utsikten är det inget fel på …

Hur var det nu med … ?

Kan du lägga på lite mer glass … ?

Mmmm, …

Nu skall tjata lite igen om att det var skönt att bara kunna ligga och dra sej … Visste att jag inte skulle åka någonstans idag, bara vara hemma och försöka rensa i våra ”lager”.

Jag har nu trasslat in mej i en massa prylar. Dvs jag har packat upp kartongerna från Ghana, en hel del glada överraskningar, men har ingenstans att göra av med grejorna. Jag är omgiven av kartonger, där jag försöker sortera allt efter – skall behålla – skall kanske behålla – skall inte behålla – skall försöka få några kronor – skall bara kastas – och, vet inte vad jag skall göra med prylarna …

Har varit i denna situation tidigare och det har alltid slutat med att jag ringt till Myrorna eller Små Smulor – även om mina barn tror att jag aldrig gjort mej av med någonting.

Kanske jag till o med skall vara tacksam för de inbrott jag råkat ut för under åren – där jag blivit av med diverse prylar. Fast å andra sidan kanske det var just dessa prylar som kunde ha inbringat några kronor tillbaka…

Jag rotar och lägger fram i högar, det blir mindre och mindre golvutrymme i lägenheten och misstänker att maken var ganska nöjd i dag då han hade anledning att lämna och ge sej ut i ett par timmar. Försökte få honom att köra en del till grovsoporna – eller vad det nu heter. Han var inte ovillig, men innan han lyckats få fram öppettiderna – via datorn, telefonkatalogen, datorn igen – så hade de stängt. De stänger tidigare på fredagar. Men imorgon kommer vi att bli av med en del.

Jag har nu bestämt mej för att försöka sälja på bakluckeloppis – är så trött på att kasta allt, eller ge bort. Andra har berättat om hur bra det gått för dem då de sålt på detta sätt – nu är det vår tur att försöka få några kronor tillbaka – om våra prylar nu är tillräckligt attraktiv. Tror ni någon är intresserad av gammeldags fotoramar, gamla släktklenoder, afrikansk konst, indonesiska masker i trä, ett resestrykjärn och gamla, men oanvända skor (stor storlek – inte så lätt att få tag på här i Sverige …) …? Det gäller nog att vara optimist …