Solen sken när vi vaknade och den höll sej kvar kvar hela dagen, visserligen så förskte molnen ta över, men lyckades inte.

Maken och jag åkte på en liten inköpsrunda, på listan stod torkställning och gångstavar. Gångstavar fanns inte där vi var, och när vi gått därifrån var jag så trött på allt, så vi åkte hem istället. När vi skulle lyfta in torkställningen, så fanns den inte. Hur kan man tappa bort en hel torkställningen, visserligen hopfälld till platt paket, men lite bekymmer borde den ha åstadkommit när den skulle lastas in i bilen. Vi borde ha märkt att den saknades … Nu har maken har en förmåga att lägga ifrån sej saker på de mest konstiga ställen, men en torkställning. Vi erinrade oss att den i alla fall inte kunde stå lutad mot grannbilen på parkeringen, alltså måste den stå lutad mot kassan i butiken.

Han fick åka tillbaka och där stod den inte kvar, men någon hade gjort en anteckning om att den hade gjort det, och tagit hand om den, men i sin tur tappat bort den. Det slutade med att maken fick en ny – tack o lov, för i tvättmaskinen låg tvätten klar och väntade på att hängas upp …

Det har sina fördelar att vara i Sverige, trots allt … Man kan få avokade – det kan man få överallt, men inte med löjrom …! Mums. Efter middagen blev det en stillsam kväll framför TV:n, maken lade sej tidigt men jag skulle titta på ett av mina faboritprogram Morden i Midsummer, det började kl 22. kl 22.30 fann jag mej själv sovande framför TV:n så jag förflyttade mej till sängen – därav ingenting på denna plats igår …

En nödvända …

Titta, man ser blå himmel …

I dag kom maken hem med en liten vitsippa. Det hade funnits fler sade han, men skaften var så korta, så han nöjde sej med en. Så roligt – för trots kylan – så brukar det inte gå att stoppa våren … Även om man får frysa. Bofinkarna sjunger för fullt … och på Valborg kan vi alltid värma oss vid brasorna.

Det var mörkt och mulet i morse, sedan regnade det tror jag, eller var det igår … Snön är i alla fall borta och vi fick till o med se solen lite till o från på eftermiddagen, mest från – men det kanske beror mer på fönstren – de är i desperat behov av putsning. Förstår inte – ingen har ju varit här och smutsat ner dem. Det blev också en synlig solnedgång idag, men den tittade jag på från balkongen.

Maken var iväg och köpte en dyvik, ett av de konstigaste ord jag vet. Men nu vet jag vad det är, en manick som man skall plugga in i båten för att vattnet inte skall komma i när den ligger i sjön, och att vattnet som kommit in skall komma ut, när den ligger på land. Så nog är det vår alltid när man börjar tänka på båten. Men att tänka på att åka till stugan, är det inte tal om. Inte än i alla fall. I normala fall skulle vi ha kastat oss ut, om inte annat för att titta till och att få den lilla båten i sjön.

En vitsippa gör ingen vår …

… inte heller tulpaner från butiken …

Men med solnegång, som flyttat sej norrut, då blir det vår, nästan …

Vaknade tidigt i morse, kl 6, men tyckte att en liten stund till ville jag försöka sova. Det kändes trots allt bra i mitt ”nya liv” med tidiga morgnar … Nästa gång var kl 7 och jag kände mej så stolt att jag var vaken. Sedan hände något och jag var tillbaka i mitt ”gamla mönster” igen – för när jag tittade upp så var kl kvart över 9 …  Vet inte hur det blev så, men jag vet att jag hade en massa bekymmer som skulle lösas – om jag gjorde det vet jag inte, men vi får hoppas det, så de inte kommer tillbaka i morgonbitti. Jag har en förmåga att drömma om ungefär samma problem många gånger.

Jag kom ur sängen, mycket snopen och snuvad på min morgon. Bestämde mej för att jag skulle ha min morgon i alla fall. Maken skulle ut på ett ärende, så jag satt i min morgonrock och läste gamla tidningar och nya tidningar på nätet. När maken kom tillbaka så var jag fortfarande i morgonrock – hade nu bestämt mej för en slappardag – då jag skulle göra vad som föll mej in och bara vila. Men jag klädde på mej – det gick faktiskt lika bra att slappa påklädd, men det krävs lager på lager och överst en tjock yllekofta. Behöver antagligen dessa dagar att ta igen mej, så egentligen gör det inget att det är kallt där ute. Det gör att jag behöver inte känna att jag måste ut, eller att jag måste putsa fönstren. Jag behöver ingenting, jo, jag behöver tvätta i morgon – men det får bli i tvättmaskinen här uppe i lägenheten.

Det var alldels vitt på marken, träden och hustaken i morse. Snön låg kvar ett bra tag, men det var strax över noll och sedan kom det regn – så nu är den borta och temperaturen har i skrivande stund stigit till + 2,7 grader. Inte illa …

Ska det här kallas vår …

Jag fryser, det gick bra så länge jag låg under duntäcket, lyckades också sova hela natten, men efter kl 6 lyckades jag inte somna om. Nu gjorde det inget – jag har alltid velat vara en morgonfågel, vilket jag inte är. Imorse fick jag chansen, fixade te och kröp ner i sängen och bäddade upp med en massa kuddar och läste ikapp de tidningar som kommit, jättemysigt. När jag trodde att nu måste det vara lunchdags, så var klockan inte en nio …

Det var i allafall dags att stiga upp, hu vad kallt det är. Dessutom var vi tvugna att ge oss iväg ut för att handla frukost, det har inte hänt någonting med våren de tre veckor som vi varit borta. Men bofiken och rödhaken sjöng lite för oss, så vi blev lite glada där vi gick och huttrade i den +3 gradiga värmen. Det är inte heller roligt att handla, det kommer att ta tid innan jag vänjer vid priserna … Men det är roligt att läsa svenska dagstidningar igen, se svenska nyhetsprogram och en del annat. Vilken annan ton man har på TV här. Tror att jag skrivit om det förut, men jag tycker att mycket i svensk TV är bra.

Efter en sen frukost så kröp jag upp i sängen igen och tog en filt på benen, för att hålla värmen. Det är linne, långärmad tröja och yllekofta som gäller. Det var fler tidningar som betades av innan det var dags för lunch. Varje gång så är det likadant att laga mat när jag kommer hem, jag vet inte vad jag letar efter och var. Det brukar ta några dagar innan jag kommer ihåg vilka prylar det är som finns i det här köket …

Det har regnat och snöat hela eftermiddagen, vilket inte höjt temperaturen här inne precis, utanför sjönk det till nollgradigt. Nu skall det bli en tidig kväll, jag skall krypa ner i min varma säng och titta på en film på datorn …

(Har nu uppdaterat sedan i söndags med text o bilder.)

Lite grönt som vågat sej upp …

Snödropparna håller sej huttrande kvar ..

Idag visade sej vädret från en bättre sida, det var sol och vår i luften. Maken var ivrig att komma ut på promenad, så han fick helt enkelt ge sej iväg. Men, strax efter tog jag min kamera och travade i väg mot Globen och dess shoppingcenter. Hade några saker på min inköpslista som jag inte lyckats med. Jag tog en extra sväng och bara njöt av solen och alla tecken på vår i luften.

Inköpsrundan klarades av snabbt, inget fanns av det jag skulle ha och en del som jag skulle ha glömde jag helt enkelt bort. Så jag gick hem igen till packningen. Förstår inte, men jag tycker att det blir besvärligare o besvärligare  med åren att packa. Jag borde ju vara mer van än de flesta, men …
Jag får beslutsångest – skall jag ta den tröjan eller den, eller skall jag ta båda … Efter några timmar så hade jag bestämt mej och började ladda väskorna – nu har jag för lite – måste fylla upp med plast. Jag har visserligen en massa böcker o foton som jag lovat att ta med till dottern, men kan inte fylla en väska med böcker – den får väga max 23 kilo. En halfvull plastkasse med böcker väger 5 kg, så det blir inte så många böcker med maxvikten. De kan ju inte ligga och skramla runt i väskorna. Man har bestämt att vi får ha två väskor var, som väger 23 kg.

Ja, det ordnar sej nog – maken har redan lagt sej – han har inga bekymmer med sådant här, han gör vad han skall och sedan får det bli som det blir. Jag, däremot … ”Ja, du skall alltid krångla till det …” enligt maken. Men jag håller inte med, jag vill att det skall bli så bra som möjligt.

Fast man kan ju undra var jag har huvudet. Köpte två böcker till barnbarnen – jag köpte faktiskt tre böcker till mina barnbarn. Den ena boken slog jag in så fint i bokhandeln och den överlämnades till barnbarnet här i Sverige i går. Ikväll när jag skulle packa de andra två, så konstaterar jag att jag inte hade slagit in böckerna som skulle följa med på resan… Hur många har omslagspapper hemma och kan bara slå in ett paket, inte jag – jo, någonstans i alla våra lådor finns det omslagspapper (som mina barn har sett till leda – har en 50-metersrulle-nånting, som varit med sedan 80-talet …) kanske lika bra att jag inte vet var den är. Nu fick det bli julpapper, diskret, men om man tittar efter så ser man att dekoren faktiskt är julgranar …

Nu skall jag packa mitt handbagage och datorn, och sedan måste jag sova några timmar. Klockan ringer vid halvfyra-tiden. Taxin är beställd till kl 4.45. Jag är inte bokad på flighten, konstaterade vi när vi skulle checka in på nätet. KLM har inte öppet idag, så det blir nog roligt på Arlanda i morgonbitti. Sedan har vi 45 minuter på oss att byta plan i Paris – tror ni på det? Kanske inte helt felt med en natt i Paris, om vi slipper betala själva …

Vi hörs …

Där gömmer sej en skata …

Nog är det vår alltid …

……….

…………..

Fantastiska tulpaner …

En farmor skall vara morgonpigg, inte tonårstrött … Jag staplade upp i morse, satte mej och ”tittade på Jenny”, drack mitt morgonte och uppfattade att maken hade radio på och det var Ring så spelar vi. Efter en stund kunde jag till o med vara med och svara på frågorna – jag är ganska bra på det …

Sedan blev det Melodikrysset, men då hade jag fullt upp med att göra svampsås. Hade lagt mina trattisar – som jag plockade i höstas innan jag åkte till CT – i blöt och nu njöt jag av doften då de stekte i smör. Tänk att det kan vara så gott …  Vilken lycka. En annan lycka, som vi njutit av denna vecka vi varit hemma, är blåbär till youghurten, de plockade jag i Hälsingland i somras.

Sonen, sonhustrun och barnbarnet kom och det var så roligt att äntligen få se dem igen. Barnbarnet har nu lämnat småbarnsstadiet och blivit en ”gänglig” liten förskolekille. De är så kära när de är små, men det blir faktiskt roligare o roligare … att kunna prata och skoja. Eftersom maken o jag skall åka till hans kusiner i CA på måndagmorgon, så hade han med sej presenter till sina kusiner. Han kunde skriva på paketen … !  Hans kusin ”overthere” ringde häromkvällen och berättade att hon ritat kort och skrivit våra namn, så vi visste var vi skulle sitta …  Trots att det är så roligt att de växer, men måste det gå så fort …?

Kvällen har ägnats åt Melodifestivalen, det gjorde vi tillsammans med ca 3,5 miljoner andra svenskar, tror jag. Vi åt räkor och ost, vet inte hur många miljoner som gjorde detsamma. Tror också att rätt låt vann, även om jag och maken ringde in och röstade på två andra låtar. Men så dålig smak har vi inte, enligt ”proffsjuryn” så kom de två o trea, sedan när folket fick säga sitt, så halkade en av dem ner på fjärde plats. Men jag betraktar mej nu som en musikexpert …

Jag fyllde fyra i december, men jag kan faktiskt skriva. Farmor är jättestolt  …

Har du sett Farmor, vad stort det blir när man tittar i den här …

Kärt återseende …

Jag är snart lika lång som pappa …