Har tillbringat förmiddagen framför datorn – svärandes över det som inte fungerar, förstår inte hälften. Trodde att jag installerat vårt nya trådlösa bredband med den äran, men …

Sedan var det dags för en inköps runda igen. Eftersom det var regn/snö i luften så blev det problem med mina stackars fötter, som bara kan gå normalt i stora, fula plastskor – med hål i, eller med finare språk, ventilationsluckor. De, fötterna, har varit förvånansvärt duktiga med att hasa sej fram i svenska vinterskor. Fråga inte knäna eller ryggen hur det gått, men alla som sett Frankensteins monster kan få en uppfattning om hur jag ser ut då jag hasar mej fram. Måtte värmen ha kommit tillbaka då vi kommer tillbaka från USA.

Jag ville inte ha med maken på min inköpsrunda, han är så otålig, så jag sade till honom att han fick ansluta lite senare. Vilket han gjorde – lite för tidigt, jag hade inte hunnit klara av de inköp som jag tänkt. Han låtsades intresserad och följde med i en butik, men sedan var det bara att lägga in en fikapaus. Eftersom det är semle-tider, så blev det Gunnarssons Konditori på Götgatan. Vi drack kaffe och åt var sin semla – 128 kronor … Jag tröstade maken med att det bara sker en gång om året, och dessutom ingick det påtår …

Och – jag glömde kameran hemma …

Jag minns en gång …

Det är grått, det är regnigt, det är kallt – inne. Tycker i alla fall jag, 23,5 grader – men jag fryser … Idag var jag tvungen att ge mej utomhus, leta fram varma skor, jacka, handskar, halsduk och paraply. Sålunda rustad med allt detta staplade jag ut i kylan. Skorna klämde, jag hasade mej till garaget och satte mej i bilen – på fel sida – famlade efter växlingsspaken – på dörren – återigen fel sida… Hittade rätt och körde iväg. Stod länge och väntade på att köra ut på gatan, tills jag insåg att jag tittade på trafiken från fel håll … Tack o lov fick jag häng på bussen. Sedan gick det bra, bara invanda vägar och allt gick galant

Vi tog oss till Nacka Forum, ett innecentrum – slapp frysa. Underligt hur annorlunda det kan vara, trots att man är hemma, hur vilsen man är den första timmen… Vi gjorde några inköp, och bestämde oss för lunch, kommer aldrig att vänja mej vid att hämta dyr mat på bricka …

Nästa butik i tur var Telia, där blev vi kvar i en timme, minst. Kom därifrån i vetskapen om att min nya telefon, ny och ny – har haft den i 1½ år nu, men knappt använt den, den är operatörslåst, och det skulle inte löna sej att låsa upp den… fel bredband för USA o kanske SA. Men vi kom också hem med ett trådlöst bredband, som skall bli billigare i månaden än det bredband vi har idag i sommarstugan och som ger möjlighet att ha bredbandsuppkoppling även här i stan, vilket jag nu svär över flera gånger om dagen.

Jag har svurit några gånger i kväll också, när jag installerade den nya uppkopplingen. Inget hände som stod i instruktionerna, men tillslut så fanns det bara där och jag använder mej av det nu. När jag sedan skulle installera detsamma på makens dator, så … ja, det är inte installerat än …

Vi tog en paus i shoppandet med var sin cappuccino, nästa chock … Jag blev också överraskad av priserna i Konsum, hade glömt … Det blev en minimal matkasse med hem. Hur skall vi ha råd att bo här i ett halvt år …

… utan jacka, halsduk och handskar …

Idag har det verkligen varit grått. Maken gjorde några ärenden på stan, men jag beslöt mej för att stanna hemma – frös så bra ändå. Antagligen är det vår i ”Hyresvärdens” värld.

Har gjort lite småplock, men känner mej inte motiverad, så det har blivit ganska mycket tid framför datorn. Mesta tiden har gått åt till att uppdatera Office word (40 minuter!) och att försöka få iväg mail på en långsam uppkoppling, som jag inte ens vet om den fungerar – verkar inte så ibland. Men jag hann smyga in ett svårt pussel idag … Och!! Jag har tittat på Nanny, nu har serien kommit till de sista avsnitten, igen, lagom till att jag skall resa iväg, igen. Serien har gått i så många år, och reprisen lika många, men jag har inte lyckats se hur den slutar …!

Men, gissa vad vi ätit till middag …? Vi har ätit Rotmos med Fläsklägg … Tänk att det kan vara så gott!  En maträtt som jag avskydde som barn. Men det har blivit tradition att vi äter det första veckan när vi kommer hem till Sverige. Det är ju i regel tidigt på våren och ganska kyligt i luften. Så nu ikväll är jag varm, kanske yllekoftan, strumporna och fårskinnstofflorna gjort sitt, men det tog hela dagen… Imorgon måste jag ut i alla fall. Då har jag ärenden som måste uträttas, det får nog bli bli bilen (skrev jag att den startade på första försöket …) till ett köpcentrum – inomhus.

Ikväll skall det i alla fall bli en tidig kväll i sängen med en bok, eller tidning. Det blev alldeles för sent igårkväll, pga av strul med uppkopplingen. Konstigt vad denna apparat styr livet – undrar hur det var innan …

(Det blev ingen tidig kväll – uppkopplingen …)

Det var dimmigt i morse, kändes nästan som hemma (i Kapstaden), vi har haft dimma där till o från de senaste veckorna. Skillnaden var att vi inte hörde mistluren från fyren och när vi tittade på termometern. Det klarnade upp lite, inte helt o hållet, men vi såg solen och på granntomten blommar snödropparna.

Maken gav sej ut på stan i diverse ärenden, jag försökte ordna andra ärenden här hemma – läs datorproblem. Vi ställde på bilen, (den startade också), och då behövdes en utskrift av beviset från Vägverket. Skrivaren vägrade. Löste problemet efter några timmar genom att skicka ett mail till mej själv – till vår uråldriga dator som står kvar här hemma. Men den fungerar bättre ihop med skrivaren, som faktiskt är ny, ja, förra året, än med min nya laptop.

När jag startade den gamla datorn, så skrek virusprogrammet att det inte var uppdaterat sedan i slutet på september … Jag försökte åtgärda det per telefonuppkoppling, till en hastighet av 38 kb/sek. Efter två timmar gav jag upp och kopplade ner. Hade tur att få uppkoppling i laptopen via någon granne, som har oskyddat nätverk. För jag har ägnat halva dagen åt Swea och Sweas hemsida – igen.

Det är inte helt fel att vara tillbaka här hemma. Jag har talat med mina barnbarn, alla tre – även om jag inte förstod så mycket av vad den yngste sa, men han verkade inte ta illa upp. Det blev lite konstigt med middagen, vi hade inte tänkt på att handla hem idag, så maken fick ge sej ut igen. Men vi är ju vana att äta sent. Det var faktiskt roligt att laga mat, jag har ju en liten TV i köket – och svensk TV är bra …

Nu är vi framme i Stockholm.

Resan gick bra, vi blev försenade i London pga av dåligt väder någonstans, eller tidigare. I stort sett hela Heathrow var i kaos. Men vi såg faktiskt solen innan vi kom i väg. Då spöregnade det och blåste ganska kraftigt, starten var faktiskt lite läskig, men vi kom upp och ner igen på Arlanda.

Allt har gått så bra, väskorna är med och nu sitter vi här och känner oss så hemma …
(Tack för skjutsen i går, Kicki o Anders)