Ja, vi kom iväg. Jag glömde helt bort att skriva att nu åker vi – och nu har vi åkt och vi har kommit fram. Inte helt självklart… Vi flög med ett nytt bolag, inte vårt gamla, kära KLM.

När vi, stressade – som alltid – äntligen satt i taxin så spelar det ingen roll vilket flygbolag vi åker med, lägenheten skall stängas för ett halvår. Ni som har erfarenhet av att lämna hemmet för ett halvår, ni förstår vad jag menar,  man skall lämna allt – kylskåp, frys, krukväxter, posten, reklam i brevlådan mm mm – tro mej det är mer än man kan föreställa sej. Har ni tänkt på att man inte kan lämna ett avlopp – dusch, toa, diskho – ja, vad ni vill, om man inte spolar i vatten så blir det torrt och vad händer då – det blir en otrolig stank – det blir ju helt öppet ner i kloaksystemet… Dessutom i dessa tider när råttorna ökar i antal.

Alltså, vi måste tänka på sånt, tack o lov har vi en underbar granne som går in och spolar med jämna mellanrum. Hon tar även hand om den reklam, lokaltidningar o annat, som – trots skylt – dimper ner i brevlådan. Undrar om någon funderar på hur hög en sådan hög kan bli?! Ganska hög, jag lovar.

Resan, den började med att när vi kom till Arlanda så var flyget inställt – vi trodde att vi skulle åka med ett brittiskt bolag, men de jobbar ihop med SAS, så där stod vi. Jag kan inte beskriva känslan, allt stress, allt fix och så skulle vi i alla fall inte komma iväg. Kavat så stegade jag iväg till informationen, där satt en dam och lade patiens på datorn, och visade och hon var ganska störd, eftersom hon inte hade med inställda flyg att göra. Vi skulle ju gå till SAS-biljettkontor … Där träffade vi på en trevlig och hjälpsam dam – tack o lov – för jag var helt slut och skulle ha kunnat lägga mej på golvet som barnbarnet och bara skrika o sparka för att få ur mej all stress, och besvikelse över att om två parter har ett avtal, så är det bara den ena parten som måste göra som den andra bestämmer … Hon fick oss ombokade på ett tidigare plan – tack o lov. Men hon var också förvånad över att vi inte redan var ombokade … det undrar jag också, och varför ingen meddelat. Vad är det då för mening med att lämna alla uppgifter vid en bokning, eller kan det vara så simpelt att vi lyckats få tag i en halvdyr biljett …

Vi kom med, men först så måste ju maken också ställa till det lite. Han lyckades bli av med sitt kreditkort, tack och lov att vi flög ett annat bolag, annars skulle vi suttit i ”lungan” och då hade han inte märkt att det var borta. Men nu fick vi beställa in och betala för vad vi ville ha, och då var kortet borta. Borta blev maken också en  bra stund, medan jag satt där med våra handbagageväskor och datorer och blev mer o mer nervös, stressad – ja, kalla det vad som helst. Vi visste ju inte heller helt säkert om vi skulle få plats på planet – det var fullbokat, men då är man så fiffig att man betalar pengar till den som kan tänka se att vänta tills nästa plan.

Maken var i alla fall tvungen att ta sej tillbaka genom immigration, det har aldrig varit så svårt att förflytta sej inom flygplatser sedan Schengen-avtalet kom till stånd. Nu skall man slussas mellan den ena o den andra zonen, och hela tiden sitter där dystra tjänstemän med ännu dystrare uniformer, och de skall se passet och tittar på en som om man kom från Mars, är en massmördare eller något som katten släpat in. Maken skulle först inte bli tillbakasläppt, trots pass och boardingkort, men han uppträdde lite osvenskt och passerade ut när en annan medborgare fick passera ”in”. Mycket riktigt låg kortet kvar i Taxfree-shoppen. Det är ju numera krångligt att få med sej ”ransonen” också. Igår var där en farbror som fick ta emot kassörskans ”översittar-snubbor…” , han borde ju ha vetat – det vet ju varenda människa, för säkerhets skulle så talade kassörskan högt och tydligt så att även vi längst bak i kön kunde höra.  Förr var det självklart att man kunde köpa med en liter vin eller sprit, men inte nu … Nu måste man kunna bevisa att man skall lämna Europa, annars ingen alkoholhaltig dryck. Sedan skall den förseglas i särskild påse, och om man har tur så accepterar nästa flygplats arrangemanget och man får ta med sin sprit. I vårt fall så är det Gammeldansk som gäller, det enda som inte går att köpa i SA.

Vi kom iväg tll London, och vi kom i god till för nästa flyg till Johannesburg, men vi hade fått dåliga platser, så maken försökte slå på charmen och byta upp oss, det resulterade i att vi fick bättre platser, enligt tjänstekvinnan, men det var ett klart nerbyt. Bredvid toaletterna, med en vägg bakom, vi hade klart mindre benutrymme än övriga passagerare, och om det är något vi har så är det ben – långa. Natten blev faktiskt en mardröm, både maken och jag kunde inte sova. Vi var var uppe och travade, försökte sova och travade igen. Men det var ett modernt plan, jättefint och alla hade vi egen skärm med massor av valmöjligheter, men efter ett tag så är det sova som gäller – och det var det enda som inte var möjligt …

Ja, nu sitter jag här omgiven av högar som jag skall packa. Det sorgliga är att jag får lämna så mycket kvar – hur mycket får man med i en väska som får väga 20 kg …?!  Jag tycker att det borde vara lite skillnad på hur mycket man får ta om man har en biljett och skall vara borta i 6 månader och en där man skall vara borta i 2-3 veckor, eller hur? Jag har en lite våg som har en krok, så allt som läggs i väskan i provpackningen stoppas ner i plastkassar och vägs. Sedan läggs vikten ihop och så är det dags att plocka bort. Det kan bli många omgångar innan jag kommit så långt att det är dags att stänga väskan, ställa sej på vågen  – utan väska och sedan väga sej med väskan. Detta gick mycket lätt innan vi skaffade modern elektronisk … Den skall ju ”tänka”, så nu får jag ställa mej på vågen, läsa av min vikt, kliva av – vänta tills den är nollställd och sedan ställa mej på vågen med väskan. Men nu så får jag vikten med decimaler …

Det tråkiga är att det är inte kläder som är problemet, det är böcker, DVD-filmer och andra prylar som inte går att köpa där nere. Visst det finns DVD, böcker och prylar att köpa där också, men inte på svenska. Man blir så svensk när man bor i ett annat land. Vem tror ni släpar med glöggkryddor – jo, vi… Det finns inte pomeransskal och kardemummakärnor att köpa där. Däremot sillen lämnar vi hemma i år. Vi hittade salt sill förra året och jag skall försöka åstadkomma inlagd sill med den. Men vi har en backup i form av gäster som kommer i november – så julsill skall det nog kunna bli.

Maken har lagt sej, han blir så trött när han ser oredan, och det får man ju förstå – för han har ju bara några skjortor, en slips och rakapparaten att tänka på …

Det börjar bli lite om om tid nu. Och sent skall ju syndaren vakna. När vi reste ut förra hösten så fick vi evakuera sovrummet, man skulle göra nytt innertak. Det gamla hade ”ramlat” ner vid ett stambyte. När vi kom tillbaka i våras och skulle ställa tillbaka våra garderober, så fick de inte plats – på höjden. Idag blev det äntligen av att köpa nya, lägre socklar. Maken kom glad i hågen hem med de nya, och vi började återuppbyggnaden. Garderoberna består av under- och överskåp. När överskåpet skulle på plats så fattades det 0,5 cm i takhöjd. Då höll vi på att ge upp … Hela sängen var full av garderobernas innehåll, det var en röra utan like. Jag ville bara ta min halvpackade väska och åka iväg, när maken kom med ide´n att: ”Vi använder de gamla socklarna, som vi lägger ner…” .

Sagt och gjort vi lade socklarna på golvet och ställde garderobern ovanpå, inte den bästa lösningen, men vi kan åtminstone öppna dörrarna. Sedan kom nästa problem, överskåpen kan inte sättas dikt mot väggen – man har använt sej av en skugglist, som är för bred. Så det ser inte så tjusigt ut, men vi är ju mästare på att skjut upp saker, så, det får bli nästa års problem, men kläderna kom tillbaka in i skåpen.

Kvällen avslutade vi betydligt trevligare. Vi åkte till sonen och barnbarnet. Där blev vi bjudna på god mat och underhållna av barnbarnet som är i en underbar ålder just nu. Kommer att sakna honom. Jag är ju en farmor/mormor med mina barnbarn på två olika kontinenter, själv skall jag befinna mej på en tredje …

(PS: Detta är tredje gången som jag gör detta inlägg … Har haft datumnoja, så en upplaga kommer antagligen att läggas in imorgon och en den 21 okt – tror jag – vi får se.)

Wow, min faster hjälper mej med paketen – vi firar min födelsedag fast jag fyller ju år i december …

Jag har fått en timmerlastare …

Maken tycker också att det är roligt att leka …

Dotern och sonen tycker att det är roligare att leka med datorn …

Det är mysigt att leka här bakom pappas ben …

Vi vaknade av att telefonen ringde imorse. Jag for upp och fattade inte att jag sovit utan att vakna en enda gång. Ja, kanske det inte var så konstigt, när man tänker efter … 😉  Det var  i alla fall dottern som ringde, hon satt i taxin och var på väg hem till oss. Hon reste igår, vår tid, från Sakramento och hade då rest hela vår natt. För henne var klockan tolv på natten, så hon kröp i säng och sov några timmar. Maken gjorde gjorde detsamma, men inte av samma orsak.

Själv så fortsatte jag mitt arbete med att scanna in bilder i datorn som jag skall hålla mej sysselsatt med och bearbeta då jag kommer till Kapstaden. Men det tar tid och är väldigt segt när man scannar negativ. Just det som är mest spännande, det blir ibland glada överraskningar då jag får fram en bild. Tyvärr, så misslyckas det ofta pga att formatet på gamla negativ inte alltid passar med den storlek som scannerna har bestämt skall gälla. Men, jag har blivit ganska bra på att trixa lite och ”lura” scannern – men vissa negativ går bara inte. Måste klura lite mer på det när jag kommer hem till våren.

Dagen har varit ganska seg, maken tog en lång promenad och dottern tog en tur in till stan strax innan butikerna stängde. Jag har rensat ur kylskåpet och fick ihop två soppåsar med sådant som måste slängas. Alla dyra små smaksättare i flaskor och burkar, där vi tagit ett par matskedar och sedan står resten kvar och blir gammalt …

Just nu är det väldigt rörigt både i lägenhet och i huvudet, men förhoppningsvis kommer jag en bit på väg i morgon. Då skall jag börja packa på riktigt, det som nu ligger i ”tänk”-högar, skall det med eller inte. Hur tungt blir det. Vi flyger med nytt bolag och är osäkra på hur hårt de håller på 20 kg och 6 kg handbagage – inklusive laptop. Det blir nog det tuffaste – handbagaget …

Systerdottern Linn, fyller 20 år idag. Stort grattis från oss !

Så här såg hon ut när hon bodde hos oss en vecka, men det var för länge sedan …

Det blev en sen kväll för oss. Vi var bjudna på middag till våra vänner i Nacka. God mat, som alltid och sedan blev vi sittande vid middagsbordet och pratade och pratade. Värden och maken drog sej tillbaka till vardagsrummet där det serverades kaffe o konjak. Värdinnan och jag blev sittande kvar vid middagsbordet där vi fortsatte med vin. Mycket prat blev det, tillika vin … Timmarna flög iväg och slutligen var det nästan morgon, vi märkte det för att värdinnan blev trött. Själv är jag ju nattuggla och kunde nog suttit kvar än och bara pratat o pratat.

Vi fick i alla fall tag i en taxi och kom hem, det var ganska skönt att krypa i säng – trots allt …

Åhh, jag sover så skönt i våra sängar här i lägenheten, enligt svensk TV-reklam så borde de då vara av ett visst märke som har med hästar att göra, men våra sängar är mycket äldre (även om reklamen gör gällande att ingen kunde göra sköna sängar tidigare …). Våra sängar har ett D och ett X i sitt namn och när man kommer helt ledbruten efter en tuff dag och borrar sej ner för att hitta rätt ställning – då har man hittat hem …

Vi donar och lägger i högar – vad som skall med och vad som inte skall med … Det som tar mest tid är faktiskt det som inte tar plats volymmässigt – dvs musik och film… Jag tillhör den obegåvade delen av befolkningen, som tror att när jag köper en film i form av en DVD/CD eller vad man nu kallar det, så kopierar jag in den i (detta fall) datorn. Jag har nu hittat en inställning som gör att jag kan ladda in min musik, … men till skillnad mot tidigare så heter de ingenting, tidigare så laddades de upp med namn och låtarna fick sin titel och artist. Den möjligheten finns antagligen nu också, jag blir hänvisad till en hemsida där jag skall svara på frågor som jag inte förstår … Så nu har jag laddat in min musik (adventkonserter bl.a.), men de heter ingenting – spelar roll – huvudsaken att jag kan höra mina adventkonserter på första advent…

Dagen har i övrigt varit rörig, men under kontroll. Tvättstugan är avklarad, grundpackningen är klar och jag har kommit en bra bit på väg vad gäller sorteringen av vad som skall med … Där kommer det stora problemet … att bestämma sej …

Vi fick idag uppleva att det faktiskt kom in lite snö i luften. Jag rusade ut med kameran för att dokumentera . Vår utsikt från balkongen är ganska dramatisk när det gäller väder, min kamera förstår mej inte alltid. Men, tro mej – det är faktiskt en tendens till snö i en av bilderna …

Det är faktiskt snö i luften …

Jag älskar solnedgångar, (har det ungått någon…?)

Detta är ett misslyckat försök att få med maken och det otroliga färgspektrat som pågår utanför i horisonten …