Puuh … Tog det lugnt på morgonen och försökte anpassa mej till det liv som gäller idag – lägenheten i Årsta. Slölyssnade på morgonprogrammen på TV – men var inte intresserad. Ljudet fick mest vara kamoflageljud mot borr-ljuden från grannfastigheten, de håller på att byta ut balkongerna. Allt ljud som kan döva det ljudet är välkommet – sådan skillnad mot tystnaden på ön, där man verkligen kunde höra tystnaden nu när alla sommargäster dragit sej tillbaka till stan.

Maken åkte in till stan och Sydafrikanska ambassaden för att hämta våra visum. Vi har dem nu i handen, men när vi fick veta att vi var tvugna att skaffa dem så verkade tiden så kort för allt som vi skulle göra. Lungröntgen, hiv-test, blovprover som skulle avslöja diverse problem med njurar osv, utdrag ur polisregistret och personbevis på att vi är gifta maken och jag. Köpehandling på vår lägenhet och  vi skulle dessutom deponera ett belopp motsvarande priset på flygbiljetter tur o retur. Enligt maken så var damen på ambassaden mycket trevlig och tillmötesgående. Vi har nu visum för 6 månader och ett kvitto på deponerat belopp – som återbetalas vid återkomsten om vi inte misskött oss och skaffat skulder under tiden.

Jag ser nu fram emot avresan, skulle kunna åka imorgon och bara lämna detta livet här i Årsta, med alla ouppackade kartonger från Ghana, alla prylar från ön, som vi inte vill skall stå kvar i stugan över vintern och allt annat. Ja, detta kaos som vi lever i just nu. I morgon bitti skall vi ha tvättstugan och då  blir det säkert mycket bättre  😉 , då försvinner några röriga högar och blir till ordnade buntar – och dem skall jag nog hitta en bra plats till …

Maken har hittat ett litet hörn i soffan …

Jag laddar in o laddar in i nya datorn …

… och i hallen ökar antalet väskor …

Idag har jag varit stadsmänniska – vad nu det är … ? Ett är att man förväntas shoppa i alla de shoppingcenter o gallerior som finns, dessutom finns ju de ”gamla vanliga” butikerna. Jag är nog lite ovan och inte så lite lantlollig – vi bor ju på ön och där finns inte ens en kiosk. Där fanns en precis nedanför vår tomt, men det var ungefär 30 års sedan…

Idag skulle det i alla fall shoppas. Jag travade först i ett shoppingcentrum, klent resultat – åt lunch på en av de otaliga lunchrestauranger som fanns. Verkar nästan som om de – lunchrestaurangerna – är viktigare än butikerna. Det är kö och svårt att få plats, men jag lyckades. På menyn stod det Raggmunkar med fläsk, en av mina svagheter, så valet var lätt. In kom det tre stora ”raggmunkar”, prefabricerade någonstans och gjorda av någon slags pressad potatis. Det positiva var lingonsylten – som faktiskt var lingonsylt och inte det vanliga röda moset av äpplen osv.  Men jag var jättebesviken. Där fanns två restauranger som serverade Raggmunkar med fläsk, det var längre kö till den dyrare, så jag valde den … Undrar hur de smakade på den andra? Fast, de hade antagligen samma leverantör, och där var det nog inte riktig lingonsylt, …

Eftersom jag inte hittade det jag ville, så drog jag in till stan och där hittade jag nästan vad jag skulle, så det blev affär. Jag hann dessutom tillbaka på samma biljett. Då känner man sej nöjd, man har liksom lyckats …

Det blev en ny ”svamp”-tur idag, till Nynäshamn igen. Vi bestämde för två veckor sedan att vi skulle gå ut denna vecka, och idag blev det av. Med kaffe, mackor och korgar så stegade vi förväntansfulla ut i skogen/Lövhagen i Nynäshamn. Där är bara så vackert, men svamp … Nej, den fanns inte …

Det gjorde nu inte så mycket, vi hade så trevligt och njöt av varje meter vi gick. Och det blev ju extra spännande för – tänk om … men, det förblev tomt i våra korgar. Vi hittade några soppar strax före parkeringen. Men flugsvampen – både den röda och den vita hade börjat visa sej ovanför jordytan – så…. Kanske vi måste ut en om gång till, men trots regnet så är det snustorrt i markerna, det vackra finns där i vilket fall.

Vi satte oss vid vattnet och fikade, någon hade ställt ut bord och stolar till oss, vattenskidklubben tror jag att det var. Där blev vi sittande ett tag innan vi dammsög skogen igen på tillbaka vägen. Hoppet är det sista som överger en sann svampplockare …

Detta är ingen svamp, men ovanligt vacker mossa …

… och en härlig fika paus …

Utsikten är det inget fel på …

Ett grant exemplar av vit flugsvamp …

…  och röd flugsvamp …

Kanske är detta inte rätt ställe att leta svamp på …

Idag var jag in till stan för första gången på , ja – vet inte. Vet inte ens om jag varit i stan sedan jag kom hem i våras. Vi skulle till farbror doktorn och få friskhetsintyg. Man har ändrat i reglerna för att få stanna i längre än tre månader i Sydarfika, vi måste skaffa visum innan vi åker.

Doktorn var en gammaldags vänlig man, han skrev på en lapp för hand, liksom labbremisserna. Det var riktigt avstressat och trevligt, han hade tid att prata under tiden. När det kom till röntgenremissen så dög det inte med handskrift, han var tvungen att använda sin elektriska !! skrivmaskin, en liten reseskrivmaskin som stod på bordet. Inen dator, ingen skrivare, inte en massa sladdar till olika apparater, bara ett rent skrivbord med skrivbordsunderlägg och skrivmaskin… Han till o med lyssnade på lungorna och hjärtat … det har ingen gjort på alla de kontroller vi gjort de senaste 15 åren, och då har vi alltid genomgått en hälsokontroll varje år vi kommit hem till Sverige.

Jag hade kameran med till stan och den låg så fint i min väska, ni får tänka er bergen av gula kantareller på Hötorget, 9.90/ hg. De röda lingonen och all den andra frukten. Så färgglatt, men inte förevigat i av mej …

Man hade lovat regn och det såg ut som om man skulle få rätt för en gångs skull …

eller …

(Jo, det kom faktiskt några droppar några timmar senare…)

Ibland när jag vaknar så gäller det att komma ihåg var jag är. Så var det i morse. Och jag behöver alltid lite tid på mej att anpassa mej, spelar ingen roll var.

När jag ”kommit” in i miljön så satte jag i gång med att leta reda på bilder som skulle scannas innan jag lämnar Sverige om en månad. Dessa bilder skall jag ha som hobby att redigera när jag tillbringar ”vinterhalvåret” i Kapstaden. Detta upptog större delen av dagen, och är långt ifrån färdigt, finns hur många bilder som helst. Det är kanske något man skall fundera på när man fotograferar, när skall man titta på alla dessa bilder …

Ja, min dator ”kleggade” igen och blev seg som tuggummi. Den extra hårddisken kopplades in och räddade situationen. Har i alla fall konstaterat att några fler foton från bl.a. Kapstaden behöver jag inte ta, det skall i så fall vara ”före/efter” …

Den nya datorn, som inköptes och levererades för en vecka sedan – och, returnerades igår, skulle verkligen behövts, dvs hårddiskens kapacitet. Idag har jag haft kontakt med ”leverantören”, som är en hygglig typ – han har kommit upp med nya förslag, så nu är jag i den situationen att jag måste bestämma mej. Jag måste själv ta ställning – ingen annan kan hjälpa. Det handlar om skärmens storlek och upplösning, problemet är mina åldrande ögon som behöver läsglas. Något som jag för några år sedan visste drabbade äldre människor, men som lätt kunde korrigeras med läsglasögon. Visst, det går att korrigera med läsglasögon när man läser en tidning eller bok, men en dataskärm … Vet inte om det bara är jag som har problem, men det fungerar inte … Har nu skaffat tre olika styrkor på glasögonen och det fungerar hyggligt – men inte hela tiden… Kanske är det mej det är fel på, men i morgon måste jag veta och bestämma mej.

Suck, jag kommer att lägga ner en stor summa pengar på något som skall vara mitt ”alltiallo” för många år framåt och jag kan inte läsa mej till hur det kommer att bli – dataspråket är fortfarande fikonspråk för mej. Dessutom är det inte säkert att det är samma som gäller nästa år … Det är ungefär som att köpa en bensindriven bil, men du får inte veta säkert om du kan tanka den med bensin nästa år. Och om du skulle kunna tanka den med bensin, så kanske motorn behöver något annat i alla fall för att fungera. Det enda du vet att det det blir en massa problem …
Borde man inte vara jätteglad när man skall köpa en ny dator … ?!

Detta blir dagens bild, efter solnedgången, har ju suttit med näsan i datorn hela dagen … 😉

I morse blev jag stressad igen – det här med mina mailadresser som strular hela tiden – jag blev tydligen ”portad” från min gmail. De ville inte kännas vid mej, varken från min sida eller utifrån – åtminstone en person försökte nå mej och fick till svar att jag inte fanns, i alla fall inte på den adressen…

Jag hade inte tid att deppa så länge, hade beställt tvättstugan kl 8 och där var det full fart. Alla lakan och handdukar från hela sommaren, som vi använt i stan och i Hälsingland. Det blev 10 maskiner… Nu kanske ni undrar hur det kunde bli så mycket tvätt, det undrar jag också. Kanske vi byter lakan för ofta, tvättar för sällan (helt klart), eller har för många gäster som glömt ta med lakan, använder för många handdukar – vet inte. Vet bara att jag var väldigt glad för att det var två tider lediga, så jag kunde bli färdig.

När det var klart så var jag helt färdig och efter en titt i spegeln så bestämde jag mej för att sätta saxen i håret. Borde ha skett för länge sedan, lika länge sedan som tvätten borde ha blivit tvättad. Nu blev båda sakerna åtgärdade samma dag, en dusch och  – ja, känner mej faktiskt riktigt nöjd.

Sedan åkte vi ut till ön, och när jag startarde upp datorn så fungerarde mailen som vanligt igen … Jag får aldrig veta varför det strulade, men är glad för att det fungerar igen. Ibland så längtar jag nästan tillbaka till tiden när det där med skrivmaskin var jättemodernt, särskilt när den blev elektrisk och man slapp fastna med fingrar mellan tangenterna. Även om jag inte saknar karbonpapperets och stencilernas tid innan kopieringsmaskinen kom. Och om posten inte kom, så kunde man skylla på postenverket och/eller brevbäraren – ja, så är det visst fortfarande …

En liten andfågel, kricka?, sitter och sover på ”bryggan” …

….

Nästan ett helgerån att plöja fram med båten i stilla vatten …