Dagen har varit en vanlig vardag. Var ganska skönt att vakna i stan, eftersom vädret inte var det roligaste. Det har regnat till o från idag. Solen har också visat sej en liten stund. Just nu snöar det, stora lappvantar och den ligger kvar på bilarna, men inte ännu på marken…

Jag har haft tvättstugan, och där får jag, som alltid, städa mej in.  Dvs, jag vill inte ens packa upp min smutstvätt – ifall jag tappar på golvet…  Har hittills inte haft tvättstugan en enda gång i detta hus och tagit över en ren tvättstuga. Lite konstigt tycker jag efter som vi är ett visst antal familjer som äger huset själva. Inte ens på den tiden då jag bodde i kommunala hyreshus, så övertog man en smutsig tvättstuga…

Elak som jag är så har jag funderat på att samla ihop allt ludd från maskiner och allt skräp från golvet och lägga i en plastpåse som jag sedan stoppar ner i brevlådan till den som hade tvättstugan innan med en lapp: Du glömde det här… Nu har det stannat vid en tanke, men tydligen har även någon i styrelsen råkat ut för att överat en ostädad tvättstuga, för nu har en lapp kommit upp –  på näst intill onsynlig plats – med texten att man skall städa efter sej och ta bort ludd i tumlare o torkskåp… Någon gång skall jag beställa tvättstugan efter mej själv.

Ja, det snöar fortfarande, kanske man inte skulle ha bytt till sommardäck, utan väntat lite. Maken, som är kvar på ön, talade om att han eldade i öppna spisen, så då är det nog lite kyligt i skärgården…

Det blev ytterligare en lugn dag, men idag var det vackert väder igen, fast kallt. Vi kunde ialla fall sitta ute en liten stund och fika.Ja, maken hade kortbyxor och bar överkropp… men jag hade fliesjacka och joggingbrallor – som vanligt.

Jag hade bestämt att åka in till stan idag, så på eftermiddagen körde maken mej över sjön. Då hade det blivit ordentligt kyligt, till o med han tog på sej fliesjacka… Men jag blev så kall, och det satt i långt efter att jag kommit hem. En varm dusch och varmt te med honung gjorde så att värmen kom tillbaka i kroppen.

Här i stan hade träden slagit ut och det var grönt i den där härliga späda grönskan som det alltid startar med. Jag hade bestämt att krypa i säng med en bok, men det blev långfilm på TV istället, riktigt spännande, så jag blev sittande kvar.

Konstigt väder vi har, det växlar mellan frost och 20 grader.

Maken vänder åter mot ön…

Vilken överraskning, redan grönt…

… mycket för tidigt.

Idag har det varit en rolig dag och en tråkig dag. Sista dagen med Alex, barnbarnet och dottern, tråkigt. Samtidigt var vi bjudna på en samlingspromenad med gamla o nya vänner. Det var Marita o Björn, som samlat ihop några av sina vänner och vi tog en promenad i hennes hemtrakter. Med var också hennes barndomsväninna. Det var roligt att höra om alla platser där det gjort saker genom åren. Vi tittade på hus, ja tomter där det nu läg nya tjusiga hus, men när de var små var det både utedass och betydligt mer lantligt. De hade till o med gått vilse. Vi talar om Tyresö/Trollbäcken, vilket var rena landet på den tiden.

Bland annat finns där ett litet, men högt berg, där de åkt kälke som barn. Nu var det inhägnat och det var ett lusthus byggt på toppen. Marita hade frågat innehavarinnan av huset, som hade hägnat in, om det var ok att hon tog med sina vänner och visade var hon hade åkt kälke som barn. Och damen hade inget emot det, så idag travade vi uppför alla trapporna – det var till o med värre än på vår tomt på Lagnö. Väl uppe så flämtade vi alla, men värden dukade upp med öl, vin, tilltugg och minipizzor… Allt så himla gott och vädret var toppen. Jackorna hade åkt av för länge sedan, det var rena sommarvärmen och vi bara njöt av mat, dryck o utsikt…

Sedan gick vi tillbaka hem till dem och där serverades drink i trädgården och senare middag. Det var dukat inomhus, men vi hade kunnat sitta utomhus också. Jättegod mat och trevliga gäster. Kvällen blev alldeles för kort – kanske lika bra det för imorgon bitti… Då skall jag köra till Arlanda… där skall jag lämna av dotter och dotterson… 🙁

När vi kom hem ikväll ville barnbarnet inte sova, dottern var stressad, hon skulle ju packa. Men mormor var lite glad, nu fick jag ju vara tillsammans med honom en liten stund innan det var dags för sängen… Som tur är så skall de komma tillbaka i slutet på maj, och då kommer storasyster också med…  Längtar redan…

Värden i full gång med att fylla på glas…

…….

Här odlade Maritas pappa potatis en gång i tiden…

Idag kom värmen tillbaka. Maken drog iväg till ön och jag drog med Alex in till stan. Vi skulle möta dottern och sedan åka till sonen och titta på hans (och hans kamraters) nya båt, Södertörn. Den låg vid Skeppsbron.

När vi kom ombord strålade alla som solar, de hade skrivit på köpekontraktet idag, så nu är de redare. Men båten var i oordning, de har jobbat på den sedan i januari. De har lagt om golv, lägger in nya mattor och det skall målas. Om en vecka skall de vara klara och igång. Det som var klart såg bra ut, och det är bara att önska dem Lycka till! En liten provtur skall nog maken och jag lägga in så snart som möjligt, det var länge sedan vi åkte med stor båt i skärgården – vår lilla jolle räknas liksom inte, även om vi kör den ofta.

Alex somnade i vagnen efter båtbesöket, så jag bestämde att jag skulle äta lunch ute. Vi hade passerat en restaurang med uteservering, och jag gick dit. Satte mej ner och konstaterade att jag var i Sverige, här är det självservering… jag gick in och frågade efter mat, men de hade bara dryck, så det blev en ramlösa, 25 kr… utan is, men med citron. Medan jag drack den så bestämde jag att jag skulle äta stekt strömming på Slussen, de har en kiosk där som säljer nystekt strömming – godast i Stockholm..?  När jag kom fram hade de stängt… Det fick bli kebab från ståndet bredvid istället, inte Stockholms godaste, det har vi vid Gullmarsplan, enligt någon tidning – och den är faktiskt god. Maken o jag brukar slinka in där och äta deras kebab i bröd när vi är lite lata och ändå är i närheten.

Efter uppäten kebab, bestämde jag mej för att ta mej hem via bussarna. Trodde att det skulle göra så att barnbarnet skulle kunna fortsätta sova, och dessutom åker jag gratis – inte att förakta nuförtiden. Nu hade jag otur att en pappa med två barn i tioårsåldern ställde sej precis bredvid. Den ene ramlade hela tiden in i vagnen och de pratade högt, så efter två hållplatser var barnbarnet vaken. Men han förblev liggande och alldeles tyst. Väl hemma så var han som ett solsken, trots att han var trött.

Nu sover han och jag håller tummarna att han förblir sovande, dottern är ute – igen –  😉 på middag med vänner. Själv har jag nu lyckats bli smittad av dotterns förkylning…
(Konstaterar just att det är fredagen den 13:e, tur jag inte visste …)

Ja, vi har en del att göra …

Stolt redarkapten i blåställ …

Blir det bra så här?

Som jag skrev igår, tiden rusar, och jag får anstränga mej för att komma ihåg vad jag gjort idag. Jag har haft tvättstugan, gick jättebra när maken var hemma. Han tog hand om Alex, men sedan hade han ett möte och tvätten var inte klar, barnbarnet skulle sova och hur gör man… Barnbarnet fick skjuta upp sin sömn i tre kvart och följa med mej i tvättstugan. Förstår inte hur småbarnsmammorna klarar av detta i vårt hus. Hissen går bara till gatuplanet och tvättstugan ligger i källaren. Jag fick bära ner vagnen, sedan fick jag bära upp vagnen och tvättkorgen, i omgångar.  Barnbarnet är mycket snäll och tålmodig och vi kom upp i lägenheten igen. Jag var helt slut och han var trött. Han kunde åtminstone lägga sej och sova middag, men inte jag.

Sedan bar det av till dotterns arbete, hon behövde få ”amma av sej”… Barnbarnet fick inget mellanmål och jag såg framför mej en mardrömsresa med tunnelbanan. Men han var helt facinerad av allt och alla, speciellt en svart dam som satt och pratade i telefon. Hon blev fullkomligt utstirrad av honom… 😉

Han skötte sej med den äran på kontoret och mamma kunde vara stolt över sin charmige son, mormor också.  Sedan bar det av hemmåt, jag försökte ta några bilder – för framtiden – för att han skall kunna se att han varit i Stockholm som bebis, men han var måttligt intresserad.

Ikväll har dottern lämnat över barnbarnet i min vård, hon skulle äta en  bit ute på restaurang med goda vänner. Barnbarnet uppförde sej väl och somnade som ingenting. Efter en timme pep han till och jag skyndade in och stoppade in nappen. Efter ytterligare en timme pep han till igen, men då hjälpte det inte att peta in nappen…. Det tog en  timme och fyrtio minuter innan jag fick honom att somna igen. Försökte ge honom nappflaska med välling, och han tog snällt flaskan, men när det kom välling i munnen så höll han på att kräkas…

Mormor vill att jag skall dricka välling ur nappflaska…

Hos mamma på kontoret…

Ja, ja, mormor, jag ser att det är Djurgårdsfärjan…

…och  Ånedin linjen…

Mormors ”senilsnöre” är  bland det roligaste jag vet…

Nu har det gått en dag till, det är redan över midnatt. Vart tar tiden vägen.

Igår kväll så vaknade barnbarnet vid midnatt och ville inte somna om igen. Jag var som vanligt vaken – liksom nu – så jag tog honom så stackars mamma skulle få sova lite. Efter en halvtimme bedömde jag att han var så trött att jag kunde lägga honom. Det tog ca 5 sekunder, så stod han upp i sängen igen. För att inte väcka mamma så gick vi ut i vardagsrummet och fortsatte att leka med prasselboken, den färgglada plastkedjan och reklamblad, de prasslar också jättebra + att man kan stoppa dem i munnen och tugga av lite.

Barnbarnet var så trött och om jag kunnat fördröja blinkningen lite så skulle han somna direkt. Men små barn har den instinkten att de blinkar inte då de är trötta, på så vis kan de bli ännu mer trötta och kommer in i det övertrötta tillstånd, som aldrig leder till sömn. En, om möjligt, ännu tröttare mormor försökte att gosa på det sätt som tvingade barnet att blunda, och kl 01.40 så verkade det vara möjligt att lägga barnet i sängen. Vilket jag gjorde, han började pipa direkt och väckte sin mamma. Nu är det inte så svårt att väcka småbarnsmammor, de sover bara till hälften, så hon satte sej upp direkt. Barnet ammades och mormor gick till sängs, men låg vaken en stund för säkerhets skull – beredd att rycka ut igen. För några sekunder lät det som om det skulle bli så, men det blev tyst och även mormor somnade.

Imorse kunde dottern gå till sitt arbete, inte helt återställd, men feberfri. Maken och jag var lite nervösa för att barnbarnet, som fortfarande sov, skulle sakna henne när han vaknade. Men det gick mycket bra, barnet visade upp sin soligaste sida och så förblev han hela dagen. Vi tog en promenad i det vackra, men blåsiga, vårvädret. När dottern kom hem så bar det av till Dalarö och barnbarnets farmor o farfar. Det var glada att träffa sitt barnbarn och barnbarnet verkade glad att se dem.

Den gamla bredbands historien har pågått ända tills nu ikväll, då dottern verkar ha löst problemet – tack!!!! Nu håller vi tummarna att det fortsätter så…

Barnbarnet älskar att gå, visserligen med magen före, men ändå…

Det här är Farfar…

… och det här är Farmor.

Och så här är det att byta blöja på barnbarnet, han försöker hela tiden komma undan, och undan går det…