Idag var det ingen snö, men temperaturen var inte mycket att hurra för. Men vi försökte oss på en promenad på eftermiddagen efter barnbarnets sovstund. Den blev mycket kort, promenaden alltså. Vi nöjde oss med att utforska en lågbrisbutik som finns i närheten. Vi fyndade bl.a. kanadensisk lax.

Sovstunden, däremot, hade nog kunnat pågå en bra stund, jag fick lov att väcka det stackars barnet. Vi försöker få honom på svenska tider, det har inte gått så bra hittills. Han somnar direkt och sover gärna länge på dagen, men natten… Då håller han stackars mamma vaken, det är ju hans dag. Vi håller tummarna i natt igen, för mammas skull – hon behöver all sömn hon kan få för att bli av med sin superförkylning.

Han är så rolig att titta på, så glad hela tiden, (utom när han inte vill sova på natten), och nu har han lärt sej att klappa händerna, och han klappar faktiskt så det hörs och han gör det gärna. Han älskar att läsa sönder tidningar, och när de gått sönder så äter han dem gärna. Han äter sin mat med god aptit, men… när det blir efterrätt så vill han inte ha. Han avskyr frukt, så idag gömde jag lite frukt i hans gröt. Han höll på att kräkas, och det var ingen teater… stackars barn, mormor som lurar i honom frukt… 😉 Får se vilken strategi vi använder imorgon.

Sedan var det dags för kvällsbad, i diskhon. Den fungerar bra än så länge. Vi tog bort mattan och sedan var det bara att torka upp och köket var nyskurat. Barnet var överlyckligt och plaskade på utan leksaker ända tills mamma ansåg att han skulle tvättas också… Efter badet sov han i en timme, och han har gjort oss sällskap ikväll, hur pigg som helst och glad… Vi får se hur natten blir…

Inget fel på sömnen här inte….

Vi har jätteroligt…

Bäst att  blunda när det stänker så…

Barnbarnet må ha somnat så fort vi lade honom i sängen under dagens små sovstunder, men… när det blev natt … Han höll sin mamma vaken, vilket innebar att även mormor var vaken och grannen…. Hörde hur grannen/arna bytte sovrum. Själv steg jag upp vid ett-tiden, tror jag att det var, och erbjöd mej att vara vaken med det klarvakna barnet. Mamman var då nästan medvetslös av sömnbrist och influensa liknande symtom. Men hon tyckte jag skulle sova, med den reservationen att hon kunde komma och be om avlösning. Jag stängde min sovrumsdörr och somnade – det var tyst, så jag trodde de gjorde detsamma, men… Vid åtta-tiden knackade det diskret på dörren, då ville dotterna ha sin avlösning. Barnbarnet hade hållt sej vaken till kl 4 på morgonen och sedan vaknat vid sju igen, och nu orkade mamman inte längre…

Mormor, inte så pigg hon heller, staplade upp och tog över ett barnbarn som strålade som en sol. Han var rena underbarnet. Jag försökte vara lika glad. Efter någon timme var det dags för gröt och en liten ”nap”, som det heter på hans språk. Han hade lika svårt som kvällen innan att koppla av och somna. Fick gå in flera gånger och lägga ner honom, han var så trött. Men till slut så tog jag till mitt gamla ”mamma-knep”, dvs jag strök honom över ögonen så att han var tvungen att blunda var gång, inom 5 minuter så sov han… puh..! Men då var det ingen idé för mej att försöka sova.

Det hade snöat under natten och fortsatte en stund på förmiddagen, det var vackert. På eftermiddagen försvann all snö och vi tog en promenad till matbutiken. Dottern frossade i svenska ostar och plockgodis. Ostarna skall till USA, men godiset är redan slut, hon fick lite hjälp av maken då han kom hem från ön.

Just nu sover barnbarnet… håll tummarna…

Jag hade satt två klockor och telefonen på ringning i morse. Det kanske var tur, för jag var himla trött och visste knappt var jag var. Staplade upp och kollade på nätet om Dotterns flyg var på tid och det skulle komma 20 minuter tidigare, så det blev inte tid att dricka upp teet. Det var minus två grader så jag ville kunna ta det lugnt, men det var faktiskt inte halka. Såg lite frost norr om stan, men jag var där i mycket god tid och hade tid att ta en kaffe o macka. 50 kronor…

Dotter med barnbarn kom ut. Dottern var jättetrött, tror jag det och ensam med allt, packning, handbagage och en bebis. Sonsonen var allvarlig och tittade med stora ögon på allt. Han hade inte tid att somna i bilen ens. Jag trodde att han skulle vara mycket blyg och ”mammig”, men det gick faktiskt bra meddetsamma… 🙂 (Stolt mormor…)
Det var nog bra att jag hade hagen, han är snabb som en vessla och nyfiken på allt. Men vi har också suttit tillsammans i soffan och lekt. Han har varit ordentligt duktig, trots tidsskillnaden, han vet nog inte om det är natt eller dag, men han visade tydligt då han var trött och en stolt mormor kunde lägga honom och han somnade direkt… Mormor kan dessutom inte ta ögonen ifrån honom, han är inte bara glad, han skiftar också utseende hela tiden. Ena minuten ser man stora syster, nästa pappa och nästa mamma. Ibland är det en blandning av alla tre. Men mest är det nog hans glada leende som är så lått att locka fram. Hoppas att det håller i sej när jag skall ta hand om honom själv. Nu finns ju mamma där som en säkerhet…

Kolla in…

Snart har jag bitit hål i den här vällingkartongen…

De spelar väldigt bra musik på TV……….

Långfredag, och vi drar till stugan. Denna gång tar jag inte med mej datorn, så jag lägger in detta nu i förväg.

Kastade som hastigast en blick i TV-programmet, vilken skillnad mot när jag var liten. Då var det sorgemusik hela dagen, man skulle hålla sej i stillhet och inga nöjen fick förekomma. Jo, man visade Barabas – tror jag den hette – en lång sorglig film, inte på TV, utan på de få biografer som fick visa den. Och dagen var faktiskt så lååång och sååå tråkig.

Men!!… om man var medlem i SSU, fick man åka på dans till ett Folkes Hus. Bussar chartrades för ändamålet – men det hette inte så då. Tror inte ordet charter var uppfunnet ännu. Jag var i alla fall med på denna dans – fast jag visste inte om att jag var medlem i SSU, då. Jag visste bara att jag var med i en danskurs – jättekul!! Fast, de hade alltid tråkiga möten innan som man sade att jag och min kompis skulle besöka. Vi tyckte det var dötråkigt och förstod inte vad de pratade om… Så vi försökte alltid hålla oss borta från dem.

När jag efter många är fick en låda med gamla tillhörigheter, som mamma samlat ihop, så hittade jag ett medlemskort till SSU. Det kortet hade jag alltid trott var kortet till danskursen… Ja, så kunde det vara på den tiden, och det har väl haft grenar ända in i nutid. Undrar om jag är en av dem som fortfarande finns i registren och som genererar bidrag från staten…

Glad Påsk!!

Som väl alla vet så flyttar vi på grejer… Inte så mycket idag, det blev kläder, sommar kläder från Ghana, som packades i våra resväskor för förvaring på vinden tills det blir dags att leva sommarliv här. Men även då kommer det att bli problem, vi har redan sommarkläder här. En del människor löser problemet med att kasta bort och köpa nytt. Jag är inte sådan – där är dessutom massor med kläder som jag inte ens har hunnit ha tillräckligt många gånger, ja, faktiskt till o med kläder som jag aldrig haft på mej… Inte kastar man sånt.

Efter några timmars bökande och faktiskt också dammsugning, så tog vi oss ut på stan o inhandlade lite. Men som vanligt, så var hjärnan kvar hemma och jag glömde några viktiga saker…

Maken hade gärna åkt ut till ön idag, men eftersom jag vägrade innan jag fått ordning här hemma, så stannade han och hjälpte till. Nu hjälpte det inte mycket, klockan blev för mycket och vi stannade i stan. I skrivande stund är jag ganska glad åt det – det blåser ganska rejält utanför fönstret och jag är glad att sonen, som arbetar på fartygen som går mellan Sverige och Finland, är hemma sedan igår och skall så vara några veckor.

De ringde från Telia butiken idag och talade om att nu hade min router kommit – de hade helt enkelt bytt ut den… Vilket jag redan visste att de skulle göra, men glad i hågen åkte jag hem med den och kopplade in den. DEN FUNGERAR INTE ALLS !! på det trådlösa. Vet inte hur många svordommar jag svurit, men framför allt – jag bryter snart ihop… Detta är inte mitt område, jag gör som man säger i instruktionerna – brukar lyckas – men inte idag, Vi har tänkt säga upp vårt gamla, otidsenliga, telefon¨-uppringda abonnemang med Telia – men jag törs inte. Och det visar sej ju vara rätt… Det enda som fungerar i längden, men hopplöst långsamt…

Utanför fönstret tjuter vinden just nu, men jag är innanför och lider inte av det… Har tagit solnedgångsbild – igen. Och återigen mer otrolig än den igår – men ni skall slippa… Så nu skall jag lägga mej och sova, men vem vet…?  Jag kanske jag drömmer om ett fungerande bredband…. 🙂

I det flesta hem så har man nu pyntat för påsk. Inte hos oss. Här flyttar vi på prylar och packar upp för att packa ner somligt igen… Vindsförrådet är fullt – för litet – och jag staplar nu kartonger på varandra för att få golvutrymme. Så småningom skall jag gå igenom dessa kartonger och kasta bort ytterligare av vårt liv. Inte lätt att samsa flera år av olika boenden under ett tak – som redan från början var fullmöblerat, t.o.m. övermöblerat… 😉

Har emellertid kommit en bit på väg, och är i skrivande stund, tacksam för att det skall bli dåligt väder i påsk. Det betyder att jag slipper ha dåligt samvete – sakna – att åka till ön. Nu kan jag ”finjustera” boendet så att det finns plats för dottern och det yngsta barnbarnet på påskdagen. Dottern tipsade om att jag skulle ta hem barnhagen från stugan… det blir nog bäst. Så det blir en dagstur till ön för att lämna diverse packning och hämta barnhage.

Skall för ordningens skull nämna att vi faktiskt har påskgrupp och tulipaner, liksom några forsytiakvistar från ön. Så lite påskstämning skall det nog kunna bli i morgon eftermiddag då de sista kartongerna är staplade på något lämpligt ställe…

Kan inte låta bli… visst är det fantastiskt…

Helgvädret…