Vardag i Årsta | Marie Wiberg

Det inte helt fel att vakna i sin säng här hemma. Den är jätteskön. Morgonen var lite avslagen, och att sitta på balkongen med morgonteét var inte att tänka på 😉 visserligen 8 grader och sol, men. Nej, det fick bli soffan inomhus istället. Tidningen hade kommit, och morgon TV med nyheter. Hurra! Vi tog det lugnt, men sedan kom hungern, även om vi vande oss igår vid att vänta länge.

Maken klädde på sej och gick iväg o handlade. Jag tog mej friheten att bara sitta tills han kom tillbaka. Maken har blivit duktig på att göra omelett, vilket han gjorde idag. Sedan var det dags att ta itu med det dammskikt som låg över lägenheten.

Medan vi var bortresta skulle man göra nytt innertak i sovrummet. Putsen hade ramlat ner när de gjorde stambyte i höstas, så även då kom vi hem till ett utrymt sovrum och en dammig lägenhet… Vet inte vad de gjort, men det var ett tjockt lager med damm över allt. Till o med väggarna måste dammsugas… och dammet ligger i alla rum, så imorgon blir det till att fortsätta. När man rör vi något, så bara virvlar det upp och så ser man hur det lägger sej på redan avtorkade ytor – så det här kommer nog att ta tid…

(Har lagt in lite bilder från resan i gårdagens dagbok).

Vi kom i natt….

Jag kom i säng vid 2-tiden och klockan ringde 4. Måttligt pigg steg jag upp och försökte få ihop det sista innan vi tog vårt pick o pack ner till taxin. Det var fortfarande mörkt. Det kändes bra, hade varit så mycket mer tråkigt om det varit sol.

Proceduren på flygplatsen gick väldigt fort. Tulltjänstekvinnan var av den hyggliga sorten som nöjde sej med att kolla en sak. Vi hade checkat in på nätet, så vi behövde inte stå i kö. Säkerhetskontrollen gick fort och vi lyckade få sista bordet på serveringen och åt frukost. Under tiden gick solen upp. Planet avgick i tid, 8.15, resan skulle ta 11 timmar och 45 minuter. Vi blev serverade en andra frukost. Den var riktigt bra – och det var tur för sen…

… Sedan fick vi vänta till halv tre innan man kom och delade ut var sin liten ask. I den låg ett litet runt bröd med en ost- och en tomatskiva, en mugg vatten och en liten söt chokladbit… Varken kaffe eller te och personalen lyste med sin frånvaro. Halva styrkan låg och sov i aktern, när de vaknade så gick den andra halvan till vila. När klockan började närma sej fem så var jag så törstig – tungan satt nästan fast i gommen… och hungrig, bara förnamnet… Passagerarna började gå till ”köket” för att få något i sej. Där fanns godis ( ! ) , vatten och juice. En del lyckades också få en burk med pasta o currysås… Men det gick nog åt mycket godis.

Jag frågade om man tänkte servera middag. ”Jo, jag behövde inte vara orolig, det skulle bli middag – men det var ju fortfarande tre timmar till London… ” En och en halv timme före landning så kom man ut med drinkvagnen, och sedan kom maten. Inget kaffe eller te, det hann man inte med och vi som satt längst bak hann knappt få vår mat, så många som klagade under tiden. Till slut satt folk bakom oss och ropade att de ville ha sin mat – för att hinna äta innan vi skulle landa… Personalen, som nu var vakna alla, hade fullt sjå att hinna plocka undan innan vi damp ner på marken.

Vi frågade om det var vanligt att man gjorde så här, och varför man inte serverade maten vid lunch, brödbiten innan landning och varför halva personalen vilade hela tiden. Vi fick till svar att ingen hade klagat tidigare, och att personalen inte kunde arbeta så många timmar… Vi ville veta, för detta gör att vi aldrig mer kommer att flyga så lång flygning dagtid med BA. När vi åkte ner var det samma bolag, men nattflygning. Då fungerade allt bra, men då försökte ju vi sova, så om personalen sov så märkte vi inget…

Sedan var det proceduren i London… Många säkerhetskontroller har jag varit med om, och jag finner mej i det. Det är ju inte för ro skull som de gör det, men här… Man får ha ett handbagage och en laptop med sej, och när man går igenom kontrollen skall laptopen tas upp ur sin väska (normalt). Men, i London skall väskan läggas i handbagaget – man får bara röntga en väska… OK, jag finner mej i det, även om jag inte förstår vitsen, det tar mycket längre tid + att de har extra personal som stoppar folk för att påpeka detta. När proceduren är över får man ta upp sin väska igen och lägga tillbaka laptopen. Efter ca 50 meter så är det samma procedur igen…

Vi trodde att vi skulle missa vår flight, men den var försenad och vi kopplade av med ett glas vin, som vi fick hälla i oss eftersom de plötsligt annonserade boarding. Vi skyndade till gaten, jättelång kö, vi trodde inte den gälle oss så vi gick förbi, men där… 25 m från förra kontrollen… En ny säkerhetskontroll, upp med laptopen, men den här gången struntade jag i att lägga väskan i handbagadet – och det gick bra det också… Någon boarding var det inte heller tal om – falskt alarm, och många passagerare som var irriterade, liksom vi, som bara hällt i oss vårt goda – dyra – vin… Aldrig mera Heatrow…

Personalen på sista flygningen var jättetrevlig, mackorna (det är ju så inne med det nu…) var fullkornsbröd och goda, vi fick till o med vin… 😉 Sedan sov jag gott!! När vi kom hem hade sonen, gulle honom, varit här och dammsugit, ställt tillbaka våra sängar på plats och bäddat. Vi har ju haft hantverkare här medan vi varit borta.

Nu kommer solen…

Vi fick flyga ut över piken idag, vi satt på fel sida. Men här ser man False Bay och långst upp till höger Table Moutain o Lions Hed. Kapstaden ligger bakom dessa berg.