Nu är det full fart inför avresan … jag har gått igenom garderoben idag. Vad ska med, vad ska stanna hemma. Egentligen ska inget med – kan inte frakta kläder mellan två boenden. Men, jag har vissa favoritplagg. Har försökt att hitta nya varje år som ska stanna på respektive kontinent, men, i år har jag inte hittat något vare sig i Kapstaden eller i Stockholm. Däremot i närjag var hos dottern i Folsom hittade jag både linnen, knickers och sandaler. Vad gäller shorts och linnen var det mycket enkelt – jag köpte helt enkelt två av alla, men det lät sig inte göras med sandalerna. Har ännu inte tagit ställning. Tur att vi får ha 30 kg med tanke på min skostorlek …

Jag är ju numera en fullvuxen person och har svårt att hitta kläder som jag vill ha. Har samma hopp varje år att nästa gång jag kommer hem så har jag kommit ner i min vanliga storlek … Det har gått några år nu och jag måste kanske acceptera att sköldkörteln är den som bestämmer. Har åtminstone hittat en dos som gör att jag mår bra – kilona sitter där de sitter …

Sitter och zappar på tv:n – vill hinna se så mycket som möjligt av svensk TV – som är bra. Har bandat massor och bränt ner för att kunna ha mysiga tv-kvällar ibland när vi kommer ner. Ikväll hamnade jag  på en kanal där man diskuterade hur man ska attrahera det andra könet. Har försökt lägga det viktigaste på minnet.  Maken sover och såg inte – men jag ska försöka ta fram några av knepen imorgon. Det var något om att komma närmare, vicka på höfterna och rodna – men kommer inte ihåg om det gällde för tjej eller kille …

Precis när jag stängde ner datorn, reste mig upp och öppnade balkongdörren – rutin varje kväll – så fick jag syn på halvmånen! Det har inte funnits en måne eller några stjärnor på flera veckor, bara mulet, mulet – men nu lyser månen där och det var en helt annan kyla i luften. Dags att ge sig av snart …

Efter många timmars/dagars letande och jämförande på nätet har jag funnit tre tänkbara modeller. Det har inte varit lätt. Olika metoder på olika sidor och inget gemensamt mönster hur man jämför. Allt blinkar och flashar. Vissa tester visar fantastiska resultat, andra inget vidare – samma telefon. Telefon och telefon – det är snarare små datorer, underverk med färgglada små symboler. En massa facktermer där jag inte vet vad ens hälften betyder, är det bra eller dåligt.

Det man verkar lägga mest vikt vid är kameran. Det finns inte så många omdömen om hur bra de är som telefoner. Är det så att folk använder sin telefon mer som kamera än som telefon. Framför allt verkar man använda dem för att surfa, mejla, sms:a*  och att spela spel. Har hört många tanter i min ålder som ”inte skulle klara sig utan det o det spelet …”. Det är stor skillnad nu mot förra året när man åker buss eller tunnelbana. Tidigare satt alla och ”skrek” i sina telefoner – nu sitter alla tysta och knappar på sina ”telefoner”. Ja, inte bara där – det finns knappt en människa som promenerar normalt numera – man går och tittar ner i sin apparat …

Maken och jag gav oss iväg i dag för att fysiskt titta på de tre modeller jag valt ut och för att höra vad ”kunskapen” säger om desamma. Den första butiken hade alerta säljare, det visade sig att två av de telefoner jag valt ut var bra alternativ. De kom dessutom med lockande erbjudanden om abonnemangs kombinationer. Ett erbjudande var faktiskt väldigt lockande. Vi beslöt oss för att fundera lite, ta en bit mat och besöka en av konkurrenterna.

Lunchen blev en enkel kebab i Hötorgshallen, efteråt gick vi till konkurrenten. Där hade man så lång väntetid att jag på egen hand hann utforska de två modeller det nu stod emellan. När det gått en halvtimme och det hade matat fram ett könummer – bestämde vi oss för att gå tillbaka till den första butiken. Det skilde bara några hundralappar i pris. Sagt o gjort och jag bestämde mig för min telefon – slut i lager …

Då var även vi helt slut, vi köpte med löfte att kunna hämta på onsdag. Snopet, hoppas det håller – annars blir jag sur – för då hade jag lika gärna kunnat köpa på Internet något billigare och med samma leveranstid. Men snart ser ni mig också på gatorna där jag går och tittar ner i min ”telefon”.

*) Fick indikation om felstavning och knappade in felstavningsprogrammet som föreslog: smekas …

När maken och jag promenerade idag så gick vi och tittade på vad vi vill ha för bil nästa gång. Jag är ganska bestämd att det ska vara en Saab turbo, automatväxlad, men kan tänka mig en Passat – om den är turbo och automatväxlad, men helst en Saab. Det förvånar mig att jag inte är det minsta ledsen att bilen är såld – har ju satt mig emot försäljning de senaste två åren. Maken är tålmodig och har funnit sig …

Det har blivit höst, riktig höst. Så där härligt sprakande, färggrann med mjuk, fuktig luft som omger ansiktet. Än behövs inte handskarna – huden mår bara så bra … Temperaturen är helt underbar – strax över tio plus. Men visst känns det lite skönt att läsa att det ska vara närmare 30 i Kapstaden – på dagtid – kvällarna är fortfarande svala. Men en långtidsprognos säger regn den dag vi ska landa, men det vet man ju hur det är med långtidsprognoser – åtminstone de från SMHI.

Det börjar dra ihop sig med måste listorna, dagarna går fortare och fortare och just nu sitter jag och sliter håret framför datorn och försöker komma fram till vilken mobiltelefon jag ska skaffa mig. Ska det bli en vanlig eller en smart phone. Det är givetvis en prisfråga. Priset vi fick för en fungerande bil ligger inte i ens i närheten av vad en Ipone eller de senaste Samsung m.fl. kostar när man köper dem abonnemangsfria. De kostar lika mycket då också, men man delar upp det per månad och märker inte så mycket vad de egentligen kostar eftersom man får både sms och samtal på köpet. Men i slutändan är inget gratis …

Nyss var den ledig, den bästa parkeringsplatsen på gatan. Den bakom handikapplatsen. Där kan vi se bilen om vi vill ha koll på den. Den har inte varit ledig på hela veckan …

Men, vi har inte längre någon bil …

Det var struligt under några dagar. Maken svarade i tisdags på två annonser av folk som köper upp bilar. Under några dagar var det intensiv kontakt som mynnade ut i återbud och besked om att komma i morgon. Ingen ville komma i dagsljus, man skyllde på trafiken. På torsdag så kom äntligen ett gäng på tre. Bilen provkördes, en som satt i baksätet, påstod att han kunde känna på lukten i kupén att turbon var slut … De sade att den var helt slut och ville inte köpa.  Men hade kanske väntat sig att maken skulle bli desperat, sänka priset eller kanske till o med bara vilja bli av med den … J Vi misstänker att de maken kontaktat samarbetade och det ingick i deras strategi att inte kunna komma, skjuta upp och dra ut på tiden i flera dagar. Detta pågick fram till torsdagskvällen.

Oss gjorde det inget, vi hade redan tagit kontakt med skroten och var beredda att köra den dit. Men, vi satte ut en annons på blocket i fredags förmiddag. Inom en timme var den såld … Till det pris som de tidigare hugade hade prutat ner den till. Om jag saknar den – nej, inte än …

Vi försöker sälja bilen. Maken har haft diverse kontakter. Men den står fortfarande på gatan. Man ringer och säger att man ska komma, att man inte har glömt bort … Vi får se hur det blir.

Jag har varit ledsen för att bli av med den. Alla har sagt ”Har ni kvar den där gamla bilen fortfarande …?” Ja, jag vet att den är till åren kommen – är inte tjusig, lacken är matt och åldern har tagit ut sin rätt med lite rostfläckar här och där. Några år till och den kommer att klassas som veteranbil …  🙂 Men, den har inte gått mer än drygt 20.000 mil och jag kör nog ifrån alla mina vänner lätt som en plätt – den är så stark och pigg. Det gäller att ha fartkontrollen inkopplad då det inte märks någon skillnad om den ligger i 90 eller 140 – där den väldigt lätt hamnar när jag kör om … Skrytigt …? Näe, inte alls. Det är en Saab 900 Turbo vi talar om …

Vore tråkigt om den hamnar på skroten och inte hos någon annan som tycker om en bil med speciell, egen design och massor att ge under motorhuven. Idag ser alla bilar likadana ut, men när den här kommer rullande vet alla på långt håll att det är en Saab.

Tänk, jag tycker om deras designer från det att den första 93(?)an började rulla i början på 70-talet tror jag. Redan då körde jag min första automatväxlade Saab med insprutningsmotor. Såå modernt … 🙂 Och redan då så rolig att köra. Sedan dess har jag kört många olika bilar – men ingen med sådan körglädje som denna ”skruttbil”, som barnbarnet kallar den. Han skulle bara veta …

Ja, detta blev en liten lovsång till en fantastisk bil – vars epok tyvärr schabblats bort. Jag förstår fortfarande inte hur man kan misslyckas med att sälja så bra bilar med en egen, snygg design. Tänk bara på deras cab, den designen slår alla ”sportbilar”, som man sa när jag var mycket ung …

Om ni är lite nyfikna så kan ni se Saab 900 cab på länkarna nedan. Så skulle vår bil också se ut om den vore en cab och hade haft en ägare som putsade på den hela tiden …

Någon som är intresserad …?

http://www.ostgotasaabklubb.com/saabcab.php

http://www.ostgotasaabklubb.com/Saabcab/Infoblad20cab.pdf

Det var en mulen morgon och jag kikade ängsligt ut genom fönstren – var det inte en liten strimma ljus söderut – jo, visst var det väl så … Väderleksrapporterna kollades på båda kanalerna – för säkerhetsskull. Skitväder för vänner och släktingar norrut – men hur skulle det egentligen bli här i östra Svealand …?

Kurade in mig i morgonrocken, zippade på teet och ställde in mig på en dag i soffhörnan med allehanda ”ta om hand grejor” – som borde ha gjorts för länge sedan, nu reser vi snart …

Kusinen ringde: ”Vad tror du? Ska vi chansa?” ”Jo, det är nog en tydlig strimma av ljus söderut – så det kanske kan bli bra. Det är ju inte så kallt …”

Efter lite dividerande fram och tillbaka, bestämde vi att vi skulle dra ut i skogen för att leta trattisar. Det var kyligt och en snål vind som drog runt öronen när vi försökte betala avgiften i parkeringsautomaten. Vi hade bestämt att vi skulle leta i närområdet – kanske kunde vi hitta ett ställe där kusinen kunde gå själv när jag inte är hemma. Parkeringsautomaten var långsam och gav olika besked – nu fungerar det – nu fungerar det inte. Det slutade med att jag fick ett kvitto på att det inte fungerat. Jaha, vad gör man – jo, det fanns ett telefonnummer, som kopplades om till en telefonsvarare – jag började prata innan jag förstod … Jaha, vad gör man …? Man chansar inte – det finns inga parkeringsvakter med ett gott hjärta – antagligen inte ens en kylig höstdag med en enda bil på parkeringen …  Vi övergav den tilltänka skogen och drog vidare – där fungerade parkeringen. Då ringde telefonen – det var ”telefonsvararen” som hörde av sig … !!!

Jag svarade att vi nu var på annat ställe där det fungerade. Vi klättrade in i skogen, uppför berg, nerför berg – vadade över översvämmade svackor. Det var väldigt exotiskt med vattenfall och minifloder som till och med skummade … Kusinens stövlar var inte de bästa och vi trodde inte att vi skulle hitta så mycket svamp i dessa träsk. Hjortronsäsongen är över, så vi gick tillbaka till bilen och tänkte att vi nog kunde åka tillbaka till det ursprungliga stället och parkera med vår biljett. Men, se det gick inte – avgränsade områden och detta angavs tydligt på biljetten, liksom på en områdeskarta som vi kikade på.

Vi gick tillbaka till skogen, men åt ett annat håll. Vi hittade trattisar, vi hittade inte trattisar, hittade, hittade inte osv … Det blev en härlig fikastund i solen, så där härligt som det ska vara. Slutresultatet var några liter per man innan vi drog oss tillbaka hem till kusinen. Där blev det trattisar över hela köksbordet och ett glas vin – hör till – som skulle göra det lustfyllt att ta hand om all svamp.

När vi rensat allt anslöt maken och vi blev bjudna på en underbart god gryta (som fått lite tillskott av dagens skörd). Vi hade en härlig kväll tillsammans och strax innan det var dags för maken och mig att dra oss hemåt, kom vi ihåg att svenskarna kämpade en match mot Tyskland. Var ju inte så muntert precis när vi rattade in kanalen, men hann bli desto roligare innan maken o jag var tvungna att gå för att passa bussen. När vi stod vid hållplatsen ringde kusinen för att meddela det glada slutresultatet …

Tack så mycket för en härlig dag i skogen och en fantastiskt god middag!