Nu sitter jag här i soffan hemma i Årsta. Borde väl ligga på söta örat och sova som en tok med tanke på alla dessa timmar som gått till spillo det senaste dygnet. Men jag är just nu hur pigg som helst och ska ringa dotterdottern på hennes nya mobil – när hon slutat gympan om ca 15 minuter.

Nu har jag talat med henne och nu blir det sängen även om jag inte är trött – men det kanske kommer när jag lägger huvudet på kudden. Det är en dag i morgon också …

Däremellan har det gått en vecka  – igen …

Jag har hunnit kitta och måla fönster, leta svamp med klent resultat – men en svampsås blev det. Jag har varit på trevlig damlunch och sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Jo, sonen med familj kom ut till ön och vi hade en mysig kväll – det var med sonhustrun som jag letade svampen. Maken och jag har också varit på middag – så visst – jag har gjort massor denna vecka.

Nu håller jag på med planlös packning med dåligt resultat. Morgondagen måste resultera i en packad väska för på småtimmarna onsdag morgon bär det av till Arlanda. Jag lämnar bostaden vid fyra tiden på morgonen och landar på andra sidan jordklotet i San Fransisco vid tvåtiden på eftermiddagen – samma dag – det är ju ganska fantastiskt egentligen, eller hur …? 😉

Här i Stockholms trakten har det verkligen blivit höst nu – trots att gräsmattan aldrig har varit så grön och växer så det knakar fortfarande. Det är en skön höst, idag hade vi nästan 19 grader i stan, 18,6 för att vara exakt – det är ju så med de nya termometrarna, man räknar decimaler, och! de har blivit viktiga – liksom regnmätaren som maken läser av ca en gång i timmen, när det inte regnar … Men det är något med ljuset och alla stjärnor som är tillbaka på himmelen igen. Visserligen ser jag inte så många här i stan – men på ön. Fick nästan nackspärr sista kvällen …

Barnbarnet har uppmanat mig att ta med baddräkt – om jag tycker om att bada – men det gör jag om det är ljus botten …

I morse slapp jag ha klockan på ringning – elektrikerna var klara igår. Jag har ägnat dagen åt att komma ikapp på datorn och dvd-spelaren. Bandar en massa program för att ta med till SA när vi åker tillbaka. Är hopplöst efter med det mesta …

Maken lämnade in vår gamla Saab till verkstaden igår för genomgång och besiktning. Han skulle få hämta den idag och vi var väl båda inriktade på att den knappast skulle passera ett år till. Jag hade lite sorg i hjärtat eftersom jag aldrig har kört någon bil med sådan körglädje som denna gamla bil fortfarande ger.

När maken gick frågade han om han skulle handla någon på hemvägen – vad vi skulle äta till middag. Jag sa :”Går bilen igenom så köp en krabba, annars får vi äta något ur frysen …”

Det blev krabba, den gick igenom – man ska inte dömma (felstavningsprogrammet vill ha ett m – jag vill ha två …) hunden efter håren. Många gånger har vi fått tvärnita då nya fina bilar bara åker ut framför oss – ingen tror något om en gammal skruttig bil. Men jag är glad att vi har hastighetshållare, den behövs – det är svårt att inte köra för fort med den. Nu behöver vi inte fundera på ny bil på ett år – bara var vi ska göra av med den över vintern.

Idag har jag inte gjort något vid alla möbler som står mitt på golvet – man lär sig att hitta gångar och vänjer sig vid dem …

Allt är kaos runt omkring mig – bokstavligt. Sitter i soffan i stan – mitt i centrum av våra ägodelar. Dvs de som finns i vardagsrummet. Jag får riktigt rå om allt. Kan bara räcka ut armen och nå det mesta. Det enda utrymme som är intakt är köket – i resten av rummen är allt staplat ovanpå allt som går att stapla på. Jag är en mästare på det, tro mig …

Maken bad mig för en stund sedan att hjälpa till att tömma sängen på byråar, nattygsbord och innehållet från en garderob, som med stor möda placerades där i morse före kl 8.00, men jag orkade knappt svara. Än mindre resa mig upp. Kroppen sade nej (eller var det mentalt …).

Har nu i flera dagar haft klockan på ringning för att stiga upp och flytta möbler och prylar för att de, elektrikerna skulle komma fram och dra sina ledningar, maken var kvar i stugan. Han har fått kontrollringa så att jag var vaken.  I förra veckan röjde jag framför alla element, man skulle byta termostaterna i elementen. Nu står det mesta där det inte borde stå. Maken hade dessutom beställt fönstertvätt till idag kl 10. Passade ju bra då alla fönster är frilagda …

Elektrikerna blev klara idag, nu måste vi ut och köpa jordade kontakter till alla taklampor innan de kan kopplas in. Alla lampor som inte har Europakontakter kan inte användas och flera av våra gamla skarvdosor är bara att kasta. Det blir nog bra, snart …

Det är ingen idé att ställa tillbaka möblerna framför elementen – de ska komma tillbaka och sätta dit termostaterna – vilket jag trodde var gjort, men inte … Och sedan ska elementen fyllas med vatten och luftas. Hörde idag nåt om 1 oktober …

Vet inte om det var för våra nyputsade fönster som solen strålade extra fint i eftermiddag och dessutom byggdes ett imponerande åskmoln upp norr om stan. Jag sprang förståss omkring med kameran som en tokig, och tror att jag fått många dramatiska bilder.

Konstaterar nu när jag ska lägga upp detta att jag sitter på fel dator … Har varken bildprogram eller hemsidan installerat på denna ännu. Får se om jag orkar flytta över, att ens tänka på att ladda ner programmen i kväll – nej …

Jodå, det bor en envis liten Hälsing i mig … här sitter jag nu – fast jag borde ligga i sängen (maken har röjt allt, även min säng – gulle han). Texten har jag kopierat via en liten ”sticka”. Att jag ens hittade den, så liten som den är. Det är maken som har köpt den till mig – hur nu han kunde hitta den …

Bilderna kommer i morgon, inte ens fascinerande moln kan hålla mig vaken längre …

(Jag bara lovar o lovar, men nu lovar jag …)

Fredagen den trettonde, kan det bli så mycket värre … enligt gammal tro – nej. I vårt moderna samhälle så verkar det som om detta datum mer o mer mister sin kraft. Om jag ska försöka tolka in mina problem med detta datum så är de:

Maken åkte till verkstaden med bilen för att få två ”pluppar” ersatta – vilket verkstaden i Hälsingland sade skulle åtgärdas. De påverkade motorn vid låg hastighet. (Men egentligen är bilen som bäst vid höga hastigheter …)

Plupparna är nu beställda och kommer att bli inploppade i kommande vecka.

Själv har jag börjat rensa i ”skräprummet” – i mycket liten skala. Köpte en dokumentförstörare i september och den är nu invigd. Nu kommer alla dokument som samlat sig sedan vi flyttade ut år 1991 att ”strippas” och sedan – på svenskt ordentligt vis – bli sopsorterade i rätt container.

I övrigt har arbetsuppgifterna trappat av ordentligt de senaste veckorna – känns att det nalkas sommarlov i SWEA. Några enstaka mail droppar in. De få som kommer in är så välkomna – vi är ju kompisar … Så fantastiskt att ha dessa härliga kontakter i olika världsdelar – och att jag kommer att träffa en hel del av dem i sommar här hemma i Sverige.

Nu borde jag ha legat i min säng för länge sedan – förstår inte att jag inte kan känna naturlig trötthet då klockan börjar närma sig midnatt. Nu är det många timmar över midnatt och jag är fortfarande inte sömnig …

Sov som en utslagen ängel i natt … Sängen här i stan är så skön och ”inlegad” – duntäcket därtill och en frisk fläkt från det öppna fönstret. Kan det bli bättre?.

Jag hörde ett plaskande mot fönsterkarmen ett tag, men brydde mig inte. Maken talade om att det hade snöat och att marken var vit. Han var tvungen att lämna strax före halv åtta för att ta bilen på den årliga servicen. Då var allt vitt och jag ångrar lite att jag inte lyssnade på honom och tittade ut och kanske också kunde ha tagit en bild. Nu blev det inte så, jag borrade ner mig i sängen och fortsatte att njuta en timme till. Sommarvärmen har totalt kommit av sig, det har som varmast varit ca tre grader varmt idag med snöinslag i regnbyarna.

Dagen har ägnats åt att gå igenom en garderob och rensa ut och lägga in. Jag har inte speciellt många plagg som passar för det klimat som nu råder, men har åtminstone koll på linnen och t-tröjor till den dag det är dags att använda dem.

Skorna har ju varit ett jobbigt kapitel de senaste åren. Í år är det första året jag kan ta på vanliga skor- utan att ”gråta” och det gör inte heller ont att ta av dem. Hade glömt hur det var att bara ta på eller av skor utan att ens tänka på det – och att kunna gå utan smärta …

Och, som vanligt sitter jag här för sent. Förstår inte att mina timmar aldrig räcker till …