Chokladprovning … | Marie Wiberg

The Chocolatier Moniki …

Vi vaknade i morse till ljudet av tystnaden och ljudet av den typiska afrikanska duvan. Det är ingen tystnad där inte den uppträder. Vi gjorde vårt kaffe och, maken som är intresserad av ett cykellopp – ARGUS – som går varje år denna tid, ville se det på TV. Själv tog jag min kopp och gick ut och satte mig på en stock, som var placerad som säte runt en ”fireplace”. Så underbart att lyssna till tystnaden, duvan och att se svalorna som seglade ovanför, innan de andra vaknade. Sedan blev vi bjudna på en härlig frukost.

Efter frukosten var det meningen att vi skulle besöka en lokal konstnär, men när vår värdinna ringde för att bekräfta – vad som varit bestämt sedan minst en månad tillbaka – så svarade han att han inte var hemma – vi kunde komma på eftermiddagen … Så han fick inget besök av oss.
Vi besökte istället muséet, där man hade en utställning om den stora jordbävning som drabbade samhället 1969. Tretton personer omkom, varav 11 var barn. De flesta hus förvandlades till ruiner och människor bodde i Röda Korsets tält i ca fyra år innan man hunnit återuppbygga samhället igen.

Vi besökte också en gammal kyrka, som klarat sig undan jordbävningen, men som redan 1925 förvandlats till museum. Därefter blev det deras fantastiska ”souvenirbutik” på väg till den chokladfabrik, där vi hade chokladprovning. Wow … Jag smakade bl.a. en chilichoklad – så god, men visst var det chili.

Efter en lunch under skuggande träd, så var det dags för hemfärd igen. Vi valde en lite längre väg – genom ett bergspass. Så underbart vackert! Vid ett tillfälle så stannade vi och jag tog bilder. När vi sedan var hemma så konstaterade jag att kameran nu ligger i samma bil där jag för en vecka sedan glömde min mobiltelefon. Så nu är jag i den åldern att jag behöver sådana där band som man hade som liten för att inte tappa bort sina vantar …

…

I en mycket gammal kyrka, där man tog med sig stolarna själv. Där fanns denna speldosa …