Vi åt lunch och i allt sorlet så talade en Swea om för personalen att vi var en samling svenska damer som träffades en gång i månaden för lunch. Men vi tror att det blev ett missförstånd, att man trodde att vi firade en återförening. I vilket fall så kom det in champagneglas på bordet och man bjöd på ett mousserande vin, som ju tyvärr inte får heta champagne – för den statusen hade det faktiskt. Det var så gott och de forsatte att fylla på i våra glas, det kallar jag stil.
Jag köpte med en flaska hem, som jag skall bjuda maken på vid något speciellt tillfälle. Vet inte vilket – men jag får väl improvisera, han fyller visst år innan vi åker hem.
Det blev sen eftermiddag innan vi satte oss i bilarna för återfärden hem – tack o lov så skulle inte jag köra …
Här sitter vi och har bara trevligt …
Här bjuds vi på ”champagnen” – så perfekt …
Glasblåsarna i full aktion …
Helt fascinerande …
