Men, först ska man vara orolig och stressad. Maken steg upp tidigt i morse och körde bilen till verkstaden. Jag vaknade av att han kom hem igen. Det tar på krafterna att vara orolig.
Verkstaden som varit så njugg igår, fixade det hela tack vare en positiv mekaniker, som inte var närvarande igår. Det var en annan slang som gett upp. Den byttes och vi blev upplysta om att vi nog borde byta några fler.
Jag har alltid varit imponerad då vi haft anledning att öppna motohuven. Där finns knapp något att titta på. Det är kliniskt rent. Inte som när man stod bakom pappa och tittade ner på motorn. Idag förstår man inte mer än att den finns där någo stans – än mindre att den är så stark. Tack o lov för farthållaren …
Nu är vi i Rättvik och har haft en härlig eftermiddag på sonens/sonhustruns altan. Det var fint väder, god grillad mat och trevligt sällskap. Tog fina bilder – men vad hjälper det, tog dem med kameran och där ligger de bra. Jag skriver på plattan och den har ingen kontakt med kameran …
