Stress, stress … så många timmar som skall tas ikapp. Har ju, som jag skrivit om, så många missade timmar då jag ägnat mig åt nöjen … Det är faktiskt inte vettigt att tillbringa så många timmar framför datorn för ett obetalt arbete. Nu är det så, och som den optimist jag är så tror jag att nästa vecka kommer att bli bättre – det tror jag varje vecka. Det har gått mer än ett år nu … Korkad? Troligen …

I morse ringde telefonen, jag fick en fråga om vi inte kunde komma på en drink – en välkomstdrink för en ny medlem. Det var enda dagen som passade, sedan åker de till Sverige. Värdinnan, som varit med på de senaste tillställningarna lät inte så speciellt entusiastisk, snarare desperat. Nåt om att det blir bara lite bitings och ett glas vin. Ha, ha – hurra! Nu fick vi chansen att fylla på, att slippa abstinensen.

Jag svarade att om hon inte hörde av oss så kommer vi. Jag höll på att glömma bort det hela, men maken har ett mer vaket minne, så han påminde. Vi tog en taxi och åkte dit. Det var bara på andra sidan om Lions Head, men där blåste orkan i vindarna – vi ramlade nästan omkull innan vi kom innanför dörrarna.

Glöm alla ord om pust o stön, det är ju faktiskt trevligt att möta trevliga människor. Vår nya medlem och hennes man visade sig vara mycket trevliga – maken och hon hade dessutom gemensamt arbetsförflutet. Och det var inte svårt alls att dricka några glas vin och bita i bitingen. Eftermiddagen/kvällen blev mycket trevlig – sedan blåste vi ut genom dörren tillbaka till vår stadsdel där det inte blåste alls. Maken och jag bestämde oss för att äta middag ute och sedan blev det en stund på balkongen med en nattfösare. Dvs, han är föst i säng – jag sitter här och nu verkar det som det börjar blåsa även här, så jag skall stänga fönstren och skynda mig isäng …