Det går lite framåt …

Det var ett strålande väder i morse, så vi tog det lugnt, fast vi visste att vi borde åka ut med hyrbilen för att skaffa resten av prylarna på min lista. Jag försökte att döva samvetet med att titta i telefonkatalogen/gula sidorna. Där fanns en del leverantörer av datorskrivbord och möbler. Men det är inte som hemma, man tillverkar på beställning och man vill inte tala om sin adress, ett fåtal hade webbsidor, stenåldersmässiga – om man nu kan använda det uttrycket om webbsidor – och inga som helst prisuppgifter. Man uppgav ett telefonnummer, ibland faxnummer och i några enstaka fall hade man e-post. Kommer ihåg att det var lika svårt i Mocambique att leta sej fram i Gula Sidorna. Där sa man: ”Att om någon vill ha tag i oss, så hittar de oss …”

Vi ringde till ett företag som har annons ute om ett datorskrivbord, men personalen hade inte hört talas om det. Maken bad dem titta i broschyren och ”Jo, där fanns det, men de hade ingen aning – och det fanns defenitivt inte i lager …”

Vi var in till en butik som hade två i lager av ett skrivbord som vi kunde tänka oss, men vi måste ta mått och bad om säljarens namn, Mabell, så att vi kunde ringa tillbaka innan kvällen. När vi sedan ringde för att reservera ett av dem, så var hon inte där. En annan dam svarade, ”Jaha, ni vill ha de två som finns kvar …”
Jag förklarade att vi ville bara förvissa oss om att de reserverade det ena för oss”. ”Jo, det kunde hon göra…”
Jag påpekade att: ”Hur kunde hon veta vilket skrivbord jag menade …”
”Nej, men det visste ju Mabell …”

Så nu tror vi att vi har en reservation på ett skrivbord som en expedit skall tala om för en annan i morgon, att vi ringt och beställt och förhoppningsvis så kommer hon ihåg vilka vi var och vilket skrivbord vi menade. Och förhoppningsvis så finns skrivbordet också kvar …

Sedan kommer jag till det som borde vara det roliga idag. Anar ni att … just det, så är det. Det blev inget roligt alls. Jag skulle koppla in min nya, fina, stora wiescreenskärm … Jag skall slippa sitta i soffan och kuta över datorn för att kunna se. Jag skall sitta (vid mitt framtida skrivbord) med en stor skärm, så att jag slipper krypa intill för att kunna se ordentligt. Det gick lätt som en plätt att skruva ihop foten med skärmen, koppla sladdarna – även om det fanns en extra för video – men det fattade jag medetsamma – man är väl tekniskt begåvad. Laddade installationscd:n enligt instruktionen, sedan började bekymren. Efter tio sidor av varningar, så kom äntligen instruktioner om hur jag skulle göra – det fungerade inte alls. Jag gjorde om, gjorde om – startade om datorn, men det gick inte att komma vidare i enlighet med instruktionerna, ingenting stämde. Man kunde också gå in på leverantörens hemsida, Samsung, och ladda ner på egen cd o gå vidare. Jag gick in på hemsidan men hittade inte vad jag letade efter och bestämde mej för att strunta i det hela. Det var antagligen bara en fälla för att få mina uppgifter, så jag stängde ner, tog ut installations cd:n och tog en paus på balkongen med ett glas rött vin. Maken stod i köket och ville ha hjälp med middagen, men han fick inte mitt stöd, jag behövde få vara i fred och bli nollställd.

Efter några zippar av vinet och några djupa andetag, så var jag laddad och gick på datorn igen och inom 5 minuter var det hela klart. Då fick även maken hjälp i köket, så vi åt en god middag framför vår nya skärm som är större än vår TV. Så ikväll har vi suttit och avnjutit Babben & CO, på den nya skärmen. Vi vet ju inte om vi får tillbaka våra 3 gb som vi skall betala för. De går ju ut nu idag, så vi borde ha tittat på TV hela dagen. Vi hann med 1½ program före midnatt …