Jag har sedan två veckor bestämt att helgerna är mina, tror att jag skrivit om detta tidigare. Och jag har nästan lyckats med det. Bara svarat på ett fåtal mail – nu menar jag inte privata mail – dem försöker jag alltid att svara på direkt – om jag är vid datorn. Nu är det knappast något problem eftersom jag nästan aldrig får privata mail, men idag damp det ner ett i inkorgen.

Jag hade bett om ett recept på ”mammas” senap, hade tappat bort min uppskrift. Men kusinen hade och nu har jag också igen. Det blev ett samtal med kusinen – via Skype, välsignade. Inga problem att hålla kontakt med vänner på andra sidan klotet till en kostnad av ca 20 öre i minuten, när jag ringer till vanlig telefon. Och om jag kan ringa till ett Skype konto så är det gratis. Det är också gratis att ladda ner programmet – så ibland undrar jag – vad väntar ni på som ännu inte har skaffat Skype? Ni ringer ju gratis till alla som har programmet …

Prova på www.skype.com – själv kommer jag in på en sida, som kanske bara gäller i Sydafrika, vet inte, men här kommer adressen (det står på svenska) www.skype.com/intl/sv/welcomeback/

Idag hade vi bestämt att äta lunch på en restaurang vid strandpromenaden tillsammans med ett svenskt par. Det blev en riktig långlunch då vi hade så trevligt. Vädret stod oss bi och vi kunde sitta ute under parasoller i skuggan. Maten och servicen var god och vi njöt. Men, vi hade ett störningsmoment. Tvärs över gatan hade man ett jippo, där man laddade en container (!) med en stor säck med popcorn. Dessa rostades sedan i denna container med hjälp av stora gastuber som försåg den med värme och när det hela var poppat och klart – så flög locket på containern upp med ett brak och massor med popcorn flög upp i luften i ett stort vitt moln. Under detta moln av popcorn sprang folk som galna och försökte fånga så många som möjligt innan de nådde marken. Men de flesta nådde marken och då kom det fram gubbar med kvastar som sopade ihop dem och pytsade ner i soppåsar …

Men det som inte ramlade ner på marken, dvs ”dammet och de mindre partiklarna, blåste över gatan till oss och vi blev med jämna rum översnöade med popkornsrester – helt sjukt … Det låg vita rester överallt, på våra axlar, i håret, i vinet, på bord, stolar och i drivor på golvet …

(Glömde ta en bild på det hela …)