Tänk vad härligt det är med vänninnor …
Jag har nu två kvällar i rad träffat två av dem. Inte tillsammans, men var och en. Kanske det får lov att bli en vännineträff nästa sommar då jag sammanför alla och vi kan tjattra tillsammans allihop. Det kan ju bara bli dubbelt, tredubbelt bra eller hur många gånger det nu blir – eller …?
Vilken vecka jag har haft, den har gått i kvinnlighetens tecken – så härligt …! Jo, maken har också fått sin uppmärksamhet. Jag har ringt honom flera gånger om dagen via Skype-telefon. Det är trevligt att prata med honom också – naturligtvis, men en helt annan sak. Det har dessutom blivit mycket dyrare att ringa via Skypen till en telefon. Från 0,017 Euro per minut till 0,058. En rejäl höjning. Kanske idé att kolla vad det kostar att ringa med vanlig telefon. Från Skype till Skype är det ju gratis.
Maken väntar fortfarande på Internetuppkoppling – den skall komma vilken dag som helst. Hoppas det är klart då jag kommer ner – tillhör inte dem som har samma tålamod och finner mig att vänta som min käre make. Han berättade att han numera är igenkänd då han kommer till Telkoms kontor – men vad hjälper det? 😉
Imorse när jag vaknade så väckte jag väninnan, som sovit över, vi fick en stund då hon åt frukost. Sedan satte jag fart med att pricka av min åtgärdslista. Tvättmaskinen laddades, jag bokade plats på flyget och skrev ut biljetten, skrev lappen om Ej reklam för dörren och kände mig mycket duktig och effektiv. Gick ut i köket för att hänga tvätten och då tog det tvärstopp … Maskinen stod still och var fylld med vatten (smutsigt), den hade stannat och inte börjat sköja ens. Belysningen över diskbänken fungerade inte heller. Däremot allt annat i lägenheten.
Som den praktiska kvinna jag är så klev jag upp på pallen och kollade säkringarna – alla såg hela ut, enligt den första inspektionen. Men det fungerade ju inte, så jag stängde strömmen och kollade varje propp för sig och pillade på den lilla ”knoppen” för att se om den bara låg kvar i läget. Men alla satt fast … Nu började jag bryta ihop – vad gör man. En vattenfylld tvättmaskin med fina tröjorna som ligger i tvättmedelsvatten – inte bra.
Jag tar fram mitt praktiska jag, kammar håret och tar hissen ner i entrén och läser av tavlan där det står om servicefirman och journumret man skall ringa om man har problem. Börjar med att ringa firman – numret hade upphört (är inte helt säker på om jag skrev en siffra fel, eller om det står fel i porten – skall kolla imorgon). Slår upp dem i datorn. Telefonsvarare som säger att man kan nå dem mellan 8-9.30. Så det gäller att problemem inträffar då. Ringer journummret och får veta att vi inte har kontrakt med dem längre …
Ringer en styrelsemedlem jag har namnet på, och han upplyste mig om att om min tvättmaskin gått sönder så är det mitt problem … Men innan vi lade på så fick jag mobilnumret till service-firman (hans jaktkompis). Jag ringer och får veta att de inte kan hjälpa mig och få fram en elkille förrän tidigast i morgon … ”Och är det så att det är din tvättmaskin som gått sönder så får du fixa firma själv …” Jag förklarade att även bänkbelysningen inte fungerade. ”Har du ingen jordfelsbrytare …?” Förklarade att vi fortfarande har de gamla proppskåpen kvar. Man håller på att byta elen i hela huset, men hos oss har det inte skett än. ”Sms:a dina telefonnummer så skall jag kontakta en elkille och se om de kan komma imorgon …”
Jag började bryta ihop lite till … men bestämde mig för att försöka en gång till. Jag klev upp på pallen igen, slog av strömmen och bytte helt enkelt ut alla de ”fungerande” propparna och simsalabim så gick tvättmaskinen igång när jag satte på maskinen igen. Man kan inte lita på proppar (eller hantverkare) …