Idag, den här tiden för 40 år sedan, så försökte jag känna igen de ”sammandragningar” som skulle resultera i mitt första barn. Fast egentligen var det igår- för det var en lördag, men det är i morgon hon fyller år. Den lilla bebisen, som blev resultatet av dessa s.k. sammandragningar – som man talade om på 70-talet – fyller 40. Hur kan hon bli 40 – jag är ju inte mycket äldre …

Jag kommer ihåg när jag fyllde 40, min mamma sa nå’t om att det inte var möjligt – hon var ju inte mycket äldre. Det måste vara något med den åldern – den ”ligger bra” I medvetandet. För egen del så är det nog den ålder som jag minns med mest glädje. Fortfarande ok i kropp och själ, fortfarande sig ganska lik – även om det kommit några mikroskopiska rynkor – men de bidrog till karaktären. Ja, är det någon ålder jag skulle vilja komma tillbaka till så är det 40. (Trodde ju att jag fortfarande var där, ja, i alla fall i närheten …)  – Men dottern … att vara mamma till en 40-åring …

Vilken härlig, konstig dag det har varit. Efter dessa månader av intensivt arbete framför datorn så är det plötsligt klart … Maken frågade om jag ville följa med ut på en promenad – och jag var frestad, men kände att jag behövde min egen tid att bara sitta här och ”spela på läppen” … Vilken känsla – kommer knappt ihåg känslan längre. Sista månaderna har varje liten paus varit dåligt samvete för det jag inte gjorde …

Det blev svalare idag och såg nästan ut att kunna bli regn i eftermiddag – men så blev det inte och nu skiner halvmånen med full kraft. Vi lade på en rulle, svensk långfilm som Povel Ramel gjort – inte helt begriplig hela tiden då även Yngve Gamlin var inblandad – men roade var vi. Det var mysigt att sitta med tända ljus och känna den ”svala” luften som drog in genom springan i balkongdörrarna.

Nu skall jag sova – imorgon blir det klockan på ringning. Vi skall till stan och besöka Malaysian Air. Jag måste fixa med biljetterna inför resan i mars – massor med strul – och hoppas att de kan hjälpa mig så att jag kan släppa den biten.