Barndomsvänninan ringde i går och undrade om vi ville följa med på en båttur till Strömma Kanal och den krog som ligger där, för att äta lunch. Vi tackade naturligtvis inte nej, det kändes som ett alldeles utmärkt förslag. Först, vi har inte träffats på så lång tid, vädret var (och skulle fortsätta vara) perfekt och tidigare år så har maten varit utmärkt – om än i dyraste laget för oss som är van vid helt andra priser …
Som bestämt så kom de vid tolv-tiden och vi började med en stund i hammocken med vitt vin och oliver. En bra start på lunchen. Sedan puttrade vi på i sundet och tittade på alla gamla sommarstugor som nu förvandlats till gigantiska permanent/sommarbostäder. När det blev fri fart så susade vi iväg och håret fick vind i ”seglen”. Det var så varmt att det var riktigt skönt – inte många dagar på året …
Vi fick ett bord med utsikt över kanalen och vi beställde in deras specialtallrik med diverse ”seafood” – låter bättre än sjömat. Det var mycket gott, även vinet vi beställt in. Men servicen var väl inte den bästa. Min teori är att ju äldre du är – desto mindre uppmärksamhet får du av den unga personalen. Men inget kan vara mer fel, vilket krogägarna borde inpränta i sin personal. Dels har vi mycket längre erfarenhet av att gå på krog och hur vi tycker att servicen skall vara, dels har vi ofta råd att besöka dem – men vi accepterar inte att bli ignorerade. Nu var synden inte så stor i detta fall – eller kanske börjar vi bli vana vid denna ignorans. Ingen kom fram för att ta bort våra tomma tallrikar, ingen fyllde på vinet i våra glas, ingen frågade om allt var bra och om vi ville ha dessert eller kaffe. När vi, lite lindrigt ”griniga” efter många minuters väntan, bad om notan fick vi be om den två gånger – vi hade då redan bestämt att vi skulle inta kaffet hos oss.
Färden tillbaka var underbar, vi såg fantastiska stackmoln som strävade mot skyn i horisonten i väster. Det var fortfarande varmt – jag som är sådan ”frösskruka” behövde inte använda min jacka.
På vår altan intogs sedan kaffe och en GD. Jag passade på att rensa blåbär – finns fortfarande många kvar som skall genomgå samma behandling. Vänninans make trasslade ut det nät som jag tog hand om för någon vecka sedan, som ni trogna läsare har läst om – tror jag, om jag nu skrev om det. Nätet verkade vara helt ok. Vi hade en härlig stund innan det var dags för våra vänner att dra vidare hem.
Tack Barbro & Björn för en härlig dag och för hjälpen med att trassla ut nätet …!
