Idag var det vanlig lördag igen, dvs vi lyssnade på Ring så spelar vi och sedan försökte jag lösa Melodikrysset – gick inte alls kan jag meddela … Men det är roligt medan det pågår.

När dessa ”plikter” var över så åkte maken och jag in till stan där vi skulle inköpa ett stycke ”rullgardin” i nåt slags gräs/pinnar – ja, nu kom jag på det, pinnvävsjalusi. Vi har bestämt, för flera veckor sedan, att vi skall sätta upp en sådan som en liten avskärmning mellan hallen och soffgruppen.

Borrmaskin lånades för en evighet sedan av Olle – som antagligen känner sej blåst på densamma just nu. Men lugn Olle, den kommer att återbördas innan veckan är slut – vi är bara försenade i vår planering. Den kommer inte heller att vara utsliten, den har legat i sin förpackning hela tiden. Idag användes den till två hål och på måndag, man får inte arbeta i fastigheten på helgerna, så kommer vi att borra resten av hålen. De skall borras på balkongen, vi måste sätta fast vårt nät – mot duvorna. Förra året så slog jag i betongspikar, vilket inte fungerade särskilt bra. När vi kom tillbaka så häckade duvorna under nätet, som släppt på flera ställen. Vi vet nu varför nätet lossnat – de otroligt starka vindarna. Vi upplevde dem inte förra året, den här gången har vi levt med dem.

När jag skulle laga middag ikväll, så tog jag in Sveriges Radio och Da Capo. Där spelar man ju gamla härliga låtar, sådana som jag minns som gamla redan när jag var liten . Idag spelade han, Anders Eldeman, en från topplistorna i början på sextio-talet … I’ ve told every little star med Linda Scott – vad menade han med det …?! Jag vägrar att erkänna den som kvalificerad till Da Capo…

Jag fortsatte kvällen med att vara ung, jag tittade på en romantisk film som jag bara skulle ha älskat som tonåring, och jag bara älskade att se den i kväll …

Vi satte oss ner för en kopp kaffe, och fick underhållning …

Ja, de avlöste varandra, lägg märke till dammvipporna …

De är så söta så de får komma med två gånger …

Bussresan hem …