Det var svalt väder idag igen och regnskurar. Egentligen Hurra…! Tror att kroppen behöver hämta sig ibland efter de regelbundna promenader som vi gör varje morgon. I går gick vi mycket fort och halva sträckan gick vi på ojämnt gräs. Det kändes ordentligt – inte minst i rumpan. Vi blev i alla fall kvar hemma i morse.

Själv skulle jag äta lunch nere i Waterfront med vår nya internationella ordförande, som är på besök här nere just nu, och några av medlemmarna från Kapstaden. Solen kom, men jag hade min fleecejacka med för säkerhets skull. Hann sätta mig i bussen och åka en hållplats så öppnade sig himlen.  Regnet vräkte ner under några minuter, men upphörde när jag kom till Waterfront.  Vi valde i vilket fall att sitta inomhus. (Jag äger inte ens ett paraply här nere – det är så sällsynt med regn den period vi är här …)

Det blev, som vanligt, en trevlig lunch när vi träffas. Man tar bara vid – fast man kanske inte har setts någonsin tidigare. Solen sken igen när jag väntade på bussen hem. Och sedan blev det mera ”solsken”, dotterdottern skrev på Skype och frågade om vi kunde prata. Det spelar ingen roll vad som egentligen hade stått på agendan – för barnbarnen finns det alltid tid. När vi talats vid en stund så kom lillebror in och ville vara med. Han satte dessutom på kameran – så jag kunde se hur han har vuxit sedan i somras.

Han och jag talar med varandra, men framför allt skickar vi roliga gubbar till varandra. Han kan läsa och skriva och jag skickar meningar som han får läsa upp för mig. Men mest går det ut på att ha roligt och skratta. När det var dags att sluta skickade han några kramgoa gubbar, som inte går att kopiera – det blir bokstäver istället, och han skrev: (h) (hug) god  nat  mormor (h) (hug) – det värmer ett mormorshjärta. (Symbolerna var: (h) Ett rött hjärta, (hug) en kramande nalle.)

Kvällen avslutades med ett skönt fotbad och svensk dokumentär – de enda gångerna maken inte somnar framför TV:n … 😉