Efter den sedna natten så blev det en tidig morgon. Jag var inte alls kompis med klockan, men det var jag som fick ge mig. Det regnade utanför fönstret – faktiskt positivt (granne på ön …). Gick mycket lättare att vakna i den svala, fuktbemängda luften. Lite längre byxor och en kofta och sedan bar det av i den lilla käcka bilen vi hyrt.

Det första efter avfärden var att stänga av AC:n, hitta vindrutetorkarna och en stund senare försöka hitta värmefläkten för att till slut konstatera att man måste få luft på framrutan också, annars immmar den igen. Vilket var precis vad som hände. Sitter man just då på trefilig väg tillsammans med ”Capetonians” – som anser sig ”äga vägen”, så släpper man inte gärna sikten i samtliga tre backspeglar och fronrutan för att kolla in ett reglage hur man skall ställa in luftströmmen i bilen. Att öppna sidorutorna är mycket enklare, vilket gör att man upplever regnet fysiskt – men sikten ordnar sig på framrutan.

Lyckade köra av en avfart för tidigt … Men smart som jag är så hittade jag tillbaka i trafiken – tänk Essingeleden i rusningstrafik, men i 90 km i timmen, och så några smarthuvuden som lyckas ta sig fram genom att kryssa på insidan och vilken sida som är tillgänglig … Jag gjorde en bedrift och efter endast 15 minuter var jag på rätt spår igen och kunde plocka upp min kompis. Även om jag lyckades köra förbi hennes hur också, precis som jag själv upptäckte det så ringde hon och påpekade samma sak – hon stod nämligen i dörröppningen och såg mig passera.

Vi kom i allafall fram välbehållna, efter en timmes körning, till vårt möte som var mycket inspirerande och spirituellt. Några Sweor tillsammans kan verkligen ha roligt, och mötet drog ut på tiden.

När jag var tillbaka i bostaden så kände jag mig som en trasa och talade om för maken att han fick fixa middag. Det gjorde han galant – vi gick ner till kvarterskrogen – den nya lilla italienska. De gjorde oss inte besvikna …