Här behöver man inte skriva äntligen fredag igen. Alla dagar återkommer oftare än i Sverige – jag är helt övertygad, och speciellt fredagarna …

Vi är några tappra damer som träffas på fredagslunch på en liten mysig krog här i SeaPoint, idag var vi så få att det faktiskt gick att föra ett enda samtal tillsammans – samtidigt. Vi sitter på den ljuvligaste lilla bakgård dit inte vindarna når – bara solstrålarna. Har säker skrivit om detta tidigare, men det förtjänas att skrivas om igen – där är faktiskt trevligt och bara så ombonat. Har till o med funderat att ta med maken dit – inte en fredag förståss, men vi kunde sitta där och njuta av en god sallad, ett glas vin och alla plantor, träd, växter, kryddväxter och blommor.

Maken var hemma och passade hantverkarna. Nu har vi alla dörrar på plats, garderobsdörrar och handtag på både dörrar och garderobsdörrar. Det har blivit väldigt bra, enligt afrikanska mått mätt. Vi är mer än nöjda – så fint – om man inte står i fel ljusvinkel …

Maken åtog sig att dammsuga och torka av i arbetsrummet och jag torkade av allt som var staplat i vardagsrummet, tavlor, lådor, packade plastpåsar (som verkligen dragit åt sig damm), resväskorna och möblerna.  Vattnet blev alldeles svart. Hoppas det bara var från byggtiden. Sedan fick vi in resväskor och allt det andra i garderoberna. Adventsljusstakarna kom på plats, utom en, som vi inte hittade. Men vi var så slut att vi bestämde att vi skulle leta efter den i morgon …

Vi orkade inte laga middag, jag hade handlat oxfilé och champinjoner för att fira att det började bli klart. Det blev en liten ostkant istället med ett glas vin …

Vet inte vad de har gjort med vår sjöutsikt …