Man talar om fädernas gärning… osv. Jag är helt övertygad om att jag sonar någon tidigare generations ”synder”… Eller är det förutbestämt att det jag vill göra, skall jag inte göra, utan jag skall ägna mej åt allt annat. Nu sitter jag här och skriver, borde egentligen ägna mej åt att fixa allt som skulle ha fixats under de senaste veckorna, eller kanske hellre – sova..

Jag har vetat i flera veckor att dottern med barnbarnen skall komma. Jag är så glad och hade så många planer för hur jag skulle fixa i ordning inför deras ankomst. Här sitter jag nu och har inte kommit i närheten av vad jag vill åstadkomma. Veckorna har ägnats åt en ovanligt envis och svår  förkylning. När jag blev frisk från den första, så drabbades jag av den andra.

Det blev bestämt att jag skulle tilllle tillbringa 1½ vecka i Hälsingland, för att röja bland mammas tillhörigheter, vilket vi nu gjort. Tillbaka här, så inser jag att jag hade behövt dessa drygt fem veckor för att komma i ordning här. På söndag kommer dottern o barnbarnen …

Det var beställt en pottstol för barnen, via internet. De ringde någon dag efter beställningen, ca tre veckor sedan, och ville förvissa sej om adressen. I dag ringde jag och undrade var sändningen var. Fick, efter diverse besvär att hitta rätt, veta att den hade returnerats pga av felaktig adress, man hade glömt att skriva ut vårt efternam. Posten vistte inte vilka Jan o Marie var på vår gata. Tack o lov så hade den inte skickats tillbaka till leverantören, utan den låg på en terminal i Stockholm, Östermalm, som tar hand om stora paket. Den vänliga, och ambitiösa, damen i andra änden av telefonlinan gjorde ett bra arbete. Hon gav sej inte och lyckades hitta paketet genom att fysiskt gå igenom hyllorna och titta efter ett stort fyrkantigt paket. Hon lyckades och vi fick lov att ge oss av in till stan. Måttligt roligt i på sena eftermiddagen i fredagstrafiken. Jag fick tag i paketet och vi satt i köerna i innerstan innan tog oss till Årsta. När vi sedan skulle hit ut var det inga problem längre, köerna var borta.

På vägen till båten från parkeringen så fick man se upp med att inte halka på mördarsniglar. Det är läskigt att se hur dessa ökar drastiskt för varje år. Vi har fått dem på tomten också, antagligen har vi planterat in dem. Det går ju inte att undvika att trampa på någon, och då följer antagligen äggen med. Jag gav mej ut med ficklampa o tång ikväll och fick tag i 7-8 stycken… bläh… Äckligt är det, men nödvändigt.