Varför blir det alltid för sent. Jag upplever allt oftare att allt är för sent. Alla planer, allt jag samlat på mig för att göra. Väldigt ofta är det  för sent på kvällen, eller är det för sent i tid för att jag snart ska flytta på mig till ett annat ställe.

På kvällarna när jag sitter med maken och vi har trevligt, han blir trött i normal tid och vill lägga sig – jag har knappt kommit igång … För sent.

Ikväll var vi på middag hos vänner och allt var så gott och trevligt, jag hade kunnat sitta hur länge som helst, men det var enligt klockan – för sent. Nöjda gick maken och jag hem. Maken var trött och gick och lade sig, inte jag – det var inte dags för mig trots att det är sent.

Har läst någonstans att man är präglad av sin födelse, vilken tid på dygnet, osv. Mamma lever inte längre så jag kan inte fråga, men jag har något i minnet om att det inte blev som det var planerat, att jag kom alldeles för sent. Vet att jag skulle bli ett maj barn, men det dröjde flera dagar in i juni, att jag skulle heta Lars Erik – det fanns inte ultraljud på den tiden.

Kan denna försenade ankomst ha präglat mig. Kan den också ha betydelse för att jag så gärna sitter här på balkongen sent på kvällarna, ja, långt in på nätterna. Har ingen som helst längtan till min sköna säng, som jag har så svårt att lämna på morgonen, just för att den är så skön.

Mycket att fundera på, men det ska jag göra senare …