Jag sover väldigt gott här. Den säng vi har här är lite hårdare och tidigare har jag alltid fått ont i ryggen de första veckorna. Men det har jag sluppit i år. Kanske för att jag varje kväll, innan jag somnar, späker mig på min spikmatta. Ja, jag faktiskt somnar på den …

Jag hinner bara ha den under nacke, skuldror och nedre delen av skallen. Man skall ju ”köra” runt lite, men när jag vaknar är jag så trött att jag bara tar bort den. Ja, tar bort och tar bort – den har ”sjunkit in ordentligt”. Konstigt att det inte går hål på skinnet när jag blir liggande så länge, eller så håller jag på att utveckla elefanthud.

Idag blev det äntligen av – blommorna på balkongen fick komma ner i balkonglådorna. De har nu stått två veckor i sina små plasaskar. Men det är ju inte bara att gräva ner dem i den gamla jorden. Det är därför som det har dröjt. Vi har dragit oss för att tömma dessa lådor, blanda den gamla jorden med kompost och ny jord.

Ett hantverk som sker i en skurhink, men en liten stekspade – numera balkongspade – och som ställer till det alldeles förfärligt på balkonggolvet. Nu är det klart i alla fall och balkongen sopad, men jag orkade inte torka. Det får Hilda göra i morgon.

Maken passade på att gå och få fotvård. Så han kom tillbaka med liljevita fötter och fick förbud att gå barfota på balkongen. Sedan har jag suttit där och bara njutit, först av att det var 30 grader varmt. Att det hela blev klart och jag försökte föreställa mig hur det skall se ut när de vuxit till sig lite. Sedan, efter middagen av fullmånen, det är fortfarande 24 grader och klockan är över elva …