Imorse var det mulet då vi vaknade – hurra! Men det gick inte så många timmar så var det full sol igen.

Idag blev det äntligen av att jag tog en promenad längs stranden. Det går ganska bra nu att promenera, men jag får inte gå för länge på asfalt eller stenbeläggning. Jag tog helt sonika av mig skorna och gick barfota på gräset – hur skönt som helst. Det är också så lite folk nu när det är ”vardag” här. Alla sommar semestrarna är slut och det är bara ett fåtal inhemska och några turister som flanerar eller ligger på gräset. På sandstranden är det i stort sett tomt.

Vi promenerade till ett café, som vi inte hört så mycket gott om – men det finns bara tre möjligheter att få något att äta eller att dricka längs Beach Rd i Sea Point, vilket vi finner mycket märkligt. Men tydligen har de boende så stor makt att man inte tillåter några restauranger. Det betyder att det är långt att gå, de flesta restauranger och caféer finns i Mouille Point. Där finns det flera stycken och där ligger också vårt stamlokus – men dit är det ännu längre att gå.

Nu var Hilda hos oss idag och vi kunde inte vara borta så länge, så det fick bli detta ”okända” café, med dåligt rykte. Och de levde upp till det … Så det blir ingen repris för vår del. Nästa gång så tar vi hellre den längre promenaden, och om fötterna inte håller så kan man ta bussen.

Vi tittade på ytterligare två avsnitt av Forsythe sagan, den är riktigt spännande – nu har vi bara två avsnitt kvar och de har vi planerat att klämma i morgon. Temperaturen har nu blivit anständig och vi avslutatde kvällen på bakongen, 25 grader – helt perfekt. Och förhoppningsvis så har sovrummet svalnat av lite. Skrev ju igår att jag skulle gosa in mig i täcket. Det blev nu inte så – var tvungen att ha armar och ben utanför i alla fall för värmens skull. Men jag sov gott hela natten, trots mina konstiga drömmar. Skulle kunna ha en blogg om bara dem – om jag nu kunde komma ihåg allt – konstiga är de i alla fall …

Till slut: Grattis!! Lillasyster på din födelsedag, du kommer snart i kapp  …