Så var det dags … Nu skulle vi packa ihop oss för återfärd till Stockholm. Det är lika tråkigt varje gång. Vi kommer hit upp till Ora, packar upp stugan och vårt bagage. Stugan värms sakta upp och efter ca två dagar är allt bara så bra. Då, är det dags att börja avsluta och stänga ner …

Nu hade vi ett större problem – trots att vi innan avfärd lämnade in bilen för service – har skrivit om detta tidigare – men det tål att skrivas om igen eftersom vi får betala varje gång.

Kusinens hustru var vänlig och ställde upp med transport till verkstaden. Det blev ingen billig historia – vi råkade se en annons på priset på begagnade bilar strax innan och när vi jämförde kostnaden för reparationen så kunde vi ha köpt en begagnad bil och gjort en lönande affär …

Resan tillbaka gick bra – vi fick veta att en varningslampa skulle lysa – vilket den gjorde varje gång vi var i låg hastighet. En liten knapp/plupp – måste bytas. (Vem ska bekosta kostnaden för att få den lilla knappen utbytt… Vi naturligtvis – hur korkad får man vara som konsument av tjänster från en bilverkstad …)

Resan tillbaka gick bra, jag tittade på semifinalen i Eurovision Contest – something … – och misströstade över att ett land med konstiga mössor/hattar, som var en överdriven variant av den svenska ”tomtens” mössa – gick till final. Var helt säker på att Sverige inte skulle komma med, men vi halkade med på slutet. Vad är det som styr denna tävling …

Är nu i skrivande stund så trött så jag tar inget ansvar för vad jag skriver … Men kära syster Birgitta …

STORT GRATTIS!!  på din födelsedag!! Var det 40?