Jag har nu bestämt mej för att stiga upp i tid på morgnarna, så igår ställde jag klockan. Flög chockad en halv meter upp i luften i morse när den ringde. Till saken borde ju höra att jag också lägger mej tidigare, så jag måste nog göra som dottern sagt i många år – Gå och lägga mej i tid!  För detta ändamål har hon gett mej en väckarklocka, mycket elegant, som jag använde i morse. Men jag kan bara ställa in en ringning åt gången – och om jag ställer in den för att påminna mej om sänggående, så kommer jag antagligen inte att orka – eller komma ihåg – att ställa om den för uppgåendet. Så nu har jag valt uppgåendet – sänggåendet blev sent som vanligt, men tycker att jag gjort vissa framsteg – jag kommer numera i säng före 02.00 – en klar förbättring …

Idag åkte vi ut till stugan, maken och jag. Vi skulle nu stänga vattnet – normalt har jag stängt det själv, men maken tycker inte han är mogen för det, så jag fick följa med som verkmästare. Vet inte om han lärde sej så mycket – han tycker det är mycket enklare att hustrun gör det – hon som ändå vet hur man gör … Som alltid tog det någon timme innan det var klart – man vet faktiskt inte när det är klart. Man får gå på det gurglande ljudet, när det har avtagit och det inte gurglar när man rör på slangen så antas proceduren vara avklarad – men säker är man inte. Maken och jag passade på att ta en fikapaus, vi hann faktiskt med två fikapauser innan vi ansåg att nu var det i stort sett tomt …

Vi plockade ihop de få grejor som vi skulle ta med oss, och maken, som gärna vill tillbaka igen, skall avsluta med att ta upp båten och torka golven, vilket jag trodde var gjort förra helgen – men det spelar ingen roll när – bara att det blir gjort. Allt för att mössen inte skall känna några ”angenäma” lukter av matrester, smulor och vad vi nu kan lämna efter oss. Det skall dessutom ställas ut råttgift och läggas vitlök i hörnen. Vet inte hur mycket vitlöken hjälper, ibland äter de upp den – men man äter definitivt upp råttgiftet …

Det blev färsk, nykokt krabba till middag, som belöning, dessutom enkelt och snabbt att fixa när vi kom hem. Vi var trötta, men kände oss nöjda, mätta och belåtna. Maken gick och lade sej – jag hamnade framför datorn, med ett avbrott frör Skenet bedrar och Allo’ Allo’ – två program som fortfarande får mej att skratta …

Välmatad, välsmakanande hona på dryga kilot …