Första mars…! Vart tog februari vägen, och varför slutar den månaden alltid så tvärt… Man borde ju vara van vid det här laget, men nej…

Det har inte hänt så mycket idag, så egentligen skulle jag inte behöva skriva ner något…

Det som har hänt, är att jag och maken har köpt jeans. Eftersom allt är mer prisvärt här, så hade vi bestämt att vi skulle köpa med oss jeans hem. Vi gick in i butiken i samma kvarter, de hade massor med jeans. Vi hittade vår storlek och provade. Vi gick ut med fem par. Två par till maken för 170 kr och 3 par till mej för 209 kr, de var dessutom i strech, som man uppskattar i min ålder… Tror inte att det var tantjeans, för jag höjde medelåldern i butiken rejält. Samma med maken… ;-), personalen var i alla fall mycket vänlig mot oss…

Hemma igen, så har vi studerat måsarna. Det är svårt att undvika, men kikaren gör det hela lite roligare. Vi har nu konstaterat att ytterligare två par fått ungar. Kommer faktiskt inte håg om jag skrev om den unge som kläcktes för några dagar sedan, den finns inte kvar där vi såg den, bara att hoppas att den fortfarande lever Trots att det är mörkt, är det världens liv på dem, aldrig tyst en minut… Men vi har följt de fyra ungar som kläcktes i morse. Vi undrade om de skulle bli stekta innan dagen var slut… Två av ungarna hade skugga på förmiddagen, inga problem – men eftermiddagen… en av föräldrarna stod, flämtande och skuggade de två i flera timmar. De levde fortfarande innan solen gick ner.

Det andra två ungarna hade sol hela förmiddagen och vi såg sedan inte till dem i eftermiddags – vi var övertygade om att de hade dött – av värmeslag -, det kanske den ena också har gjort, men en levde i alla fall och kom fram när de fick skugga för solen… Egentligen, om man skall vara självisk, så vill vi inte ha några måsar alls här, det är världens liv nu och det kommer att pågå hela natten. Men när man ser dessa små dunbollar så hoppas man ju på det bästa…. Underligt det där… Så vi ser med spänning fram emot morgonen – kommer de att överleva natten…. De lär ju knappast få sova…. Knappast vi heller…