I morse överträffade jag mej själv… jag vaknade före klockan sju, utan väckarklocka och andra yttre ting som, störande grannar, judiska skolans fotbollsspelande smågrabbar, stararna, trafiken … ja, allt som låter en normal morgon. Jag konstaterade att det var tidigt och borrade ner mej i kuddarna och försökte somna om, men eftersom jag kommit så tidigt i säng går kväll, så hade jag redan sovit mina fem timmar + lite till, det var inte möjligt att sova längre. Har haft känning av det, dvs jag har försökt öka sovtiden per natt den vecka vi varit här. En vecka som för övrigt känns som mycket längre – har inte längre något begrepp om hur lång en vecka är, tidsmässigt. Det sägs ju att tiden har en tendens att ”rusa” när man blir äldre – då måste jag erkänna att jag nu är ”äldre”.

Handyman, Malkolm, skulle komma idag vid nio-tiden, han skulle lämna kostnadsförslag igår kväll. (Liksom alla kvällar denna vecka…)  När klockan var nio så visste vi inte om vi kunde förvänta oss att han ringde på dörren. Men man kan aldrig vara säker, så, maken och jag satt nytvättade, påklädda och någotsånär alerta, klockan nio. Klockan tio kom han. Han håller alltid stort hov, eller hög svansföring – om man vill kalla det så. Han hade lyckas få plats i vårt garage, där det inte finns några platser att få. (Fråga oss, maken var och ville boka plats för några veckor i november …”Vet inte nu, återkom om tio dagar …”)

Han, Malkolm kom upp med en liten ask och sedan satte de, han och hans hantlangre Rice, igång att lossa skåp o bänkar… Vi visste att han skulle lämna klockan två, så jag såg framför mej ett kaos under helgen.

Men, simsalabim, så står allt på plats – man får inte titta så noga på detaljerna, än, men … Nu skall han komma tillbaka på tisdag, och förhoppningsvis har han hittat samma design på bänkskvia som den vi har på plats. Men, redan nu har vi ett helt annat kök, det blev ”dubbelt så stort”, men än så länge återstår alla detaljer. Då menar jag alla detaljer … Men, tack o lov så har vi inte behövt rota i den del av köket där spis o diskbänk är.  Så oavsett hur Malkom lyckas fixa detta så kan vi laga middag och diska efter  oss …

De blev jätteglada när jag ville ta en bild …

Det ser inte så komlicerat ut …

… men jag hörde vad de sa ….   (Glömde tyvärr ta bild när allt var ett enda kaos – som vanligt …)